PINNÅRESERVATET del 2

Hur har då Pinnåreservatet blivit?

Ja, man blir lite betänksam redan i inledningen av sin vandring genom det fina naturreservatet.

Här har ”tekniska förvaltningens” egen rörläggare varit i farten och grävt ner ett plaströr under gångstigen. Det verkar ju minst sagt lite okänsligt i den här känsliga miljön.

 
 
 

Men OK, ju fulare desto bättre…

Detsamma får man ju säga om den här målningen av träden. Det ska ju vara någon slags markering av de olika vandringslederna, men ja… vad tycks?

Först tänker man att här har nog någon övervintrad hippiekonstnär från Drakabygget som rökt rejält med jazztobak varit framme. Men, nej förresten, så är det nog inte…  

Eller så har man under arbetets gång lekt indianer och vita och krigsmålat träden istället för sina ansikten.



porträtt av indianhövdingen Smygande Fisen





totempåle

Bedrövligt är det i alla fall och visst kan man som talesmannen för Örkelljungabygdens Natur jämställa detta med klotter och ren vandalism. Själva naturupplevelsen distraheras ju nästan helt av allt detta kluddande. Man ser inte skogen för alla groteskt bemålade trän.

Den ansvarige arbetsledaren för dessa markeringar av de olika vandringslederna bör själv ansiktsmålas i de här färgerna:



Sen sätter man en dumstrut på hans huvud och tvingar honom att själv vandra barfota iklädd säck och aska fram och tillbaka på dessa strövstigar för all framtid under folkets spott och spe.

Representanten för Örkelljungabygdens Natur tycker också att den här bron är onödig:




Det är väl inget fel på själva bron egentligen. Den verkar faktiskt vara ett gediget hantverk. Men det här stora träschabraket passar kanske inte riktigt in i den här miljön.



Örkelljungabygdens Natur var inte heller nöjda med bänkarnas utformning och där har man säkert också rätt.

Designen känns faktiskt lite fel på något sätt. De här ljusa blanklackerade bänkarna med metallunderrede är alltför iögonfallande. Kanske skulle de ha varit helt i trä och i en betydligt mörkare färg?

Ja, det finns många sådana här bänkar i området. Den här står vid ”Tösornas badställe”. 

I den heliga jämställdhetens namn finns ju naturligtvis också ”Pågarnas badställe”:

I närheten nere vid Hjälmsjön finns ju ”Mammas vik”, men ”Pappas vik” – var ligger den?

I det nya Pinnåreservatet finns ännu en bänk – naturligtvis vid ”Kommunalrådets badställe”. Den har en lite exklusivare utformning helt i guld och är mer lik en kunglig tron. När kommunalrådet tar sitt årliga dopp i Pinnån stiger emellertid vattennivån raskt och hela naturreservatet översvämmas och förvandlas för några månader till en sumpig träskmark. Jaja, naturen har sin gång… Nu väntar vi bara på att betongsuggeteknikern från ”tekniska förvaltningen” ska dyka upp och placera ut sina älsklingar lite här och var i naturreservatet.

Det råder som sagt vitt skilda uppfattningar om hur resultatet av Pinnåreservatets nya utformning blivit och hur själva arbetet utförts.

Naturvännen Gösta Mysterioso i Örkelljungapartiet har självt vandrat genom området: ”Det här är en fucking jävla miljöskandal! Fy Faen, så här ser ut! Den ansvarige för detta bör ställas inför räfst och rättarting och polisanmälas för grov skadegörelse. Denna fucking jävla färgexplosion mitt i skogen… hur i helvete kan man försvara den?
”Jag vet många som tycker det blivit fint”, kvittrar kommunalrådet, ”… och själv tycker jag naturligtvis detsamma om mitt lilla fina naturreservat…”

Men den som tycker så har absolut ingen stabil estetisk värdegrund att stå på.


finfin färgexplosion i skogen



OBS! För den som vill se alla dessa färgexplosioner i lite större format är det bara att klicka på bilderna.