TRÄDGÅRDSKONST




Foto: Anne O`Nym/Greenpix

På den här platsen invid Ängelholmsvägen och nedanför Södergården har det genom åren funnits planteringar av olika slag med rabatter bestående av varierande blommor och växter. Men inte nu längre! Här har parkförvaltningen nämligen lyckats åstadkomma en helt nydanande och i hög grad minimalistisk modernisering. Less is more!
Borta är de prunkande rabatterna till förmån för en ojämn och tovig gräsmatta. Växterna har ersatts av två stolpar med rundad topp i en avantgardistisk metallkonstruktion. Innanför det luftiga metallnätet har man placerat en svart sopsäck och därefter fyllt denna med planteringsjord. Trädgårdsteknikern har stuckit hål i plasten och sedan placerat artificiellt färgad ljung i två olika kulörer i gluggarna. På toppen har man stoppat in dekorativ silverek som grädde på moset.

Foto: Anne O´Nym/Greenpix

Visst är detta fullständigt mästerlig och briljant trädgårdskonst i den högre skolan? Ja, mycket riktigt har denna modernistiska trädgårdsinstallation valts till att representera Sverige vid Chelsea Flower Show i London 24-28 maj 2011. Den ansvarige för detta lysande svenska bidrag är naturligtvis trädgårdsmästare Sven Stolpe vid parkförvaltningen i Örkelljunga. Han är ju en blygsam och ödmjuk man som dock efterhand erkänner att han och hans ytterst kvalificerade personal är både stolta och hedrade över att få representera vårt fosterland vid denna kanske världens mest välkända och respekterade trädgårdsmässa.

Sven Stolpe har ju mycket att vara stolt över. Det är bara att se sig omkring i Örkelljunga centrum, så förstår man vilken kunnig och kompetent trädgårdsmästare kommunen lyckats rekrytera. Här har man tagit trädgårdskonsten till ständigt nya och innovativa höjder.

”Ja, vi är inte så mycket för att plantera i jorden på marken. Det känns helt enkelt fel och väldigt omodernt och strider helt mot min nyenkla och simpla trädgårdsfilosofi”, säger Sven Stolpe där han står på Terrassen och blickar ut över sina domäner: ”Här i centrum hänger vi på sommaren istället upp amplar med campanula i diverse stolpar och på lämpliga ställen placerar vi ut stora urnor med flitiga lisa. Just dessa två sorter är så fantastiskt lättodlade att vilken trädgårdsidiot som helst klarar av att få dem att växa till sig ordentligt och att blomma under hela säsongen. Dom sköter sig själva. Inga problem! Det enda vi gör att vattna dem och det jobbet sköter vår bevattningstekniker Sven Wasser på ett utomordentligt sätt”.

Trädgårdsmästare Stolpe betonar att man i Örkelljunga satsar mycket på lättskötta och underhållsfria planteringar: ”Ja, personalen vill ju inte anstränga sig i onödan precis. Så i många äldre rabatter som tillkom långt före min tid, låter vi i stort sett tiden ha sin gång och får då automatiskt in härliga marktäckare som ogräs och mossa. Även på gator, torg och i trottoarkanter låter vi denna växtlighet ta över allt mer. Detta är den moderna trädgårdskonstens melodi... Sen kryddar vi naturligtvis hela anrättningen med att placera ut magnifika betongsuggor lite hipp som happ. Dessutom har vi ännu en nymodighet på gång och som kommer att introduceras längs med Storgatan, nämligen betonghäcken. När den väl är på plats så kräver den inget underhålls alls. Det är så det ska vara!”

Sven Stolpe framhåller också att det i Örkelljunga inte finns en enda park i traditionell mening: ”Detta är givetvis en noga genomtänkt strategi från min sida. Vi har valt en minimalistisk stadspark bestående av en ödslig gräsmatta omgiven av björkar och lite rhododendron samt en förfallen parkbänk längs in. Visserligen känner vi oss ibland nödgade att klippa själva gräset, men det har personalen inget emot. Dom älskar att flänga runt på en lattjo macho maskin…”

När det nu snart lackar mot jul passar Sven Stolpe också på att beskriva kommunens nyinköpta offentliga juldekorationer: ”Ja, vi har fått gehör hos vårt högt älskade och ärade kommunalråd på vår begäran att få inhandla nya underhållsfria julprydnader. I år och för all framtid kommer utsmyckningen i kommunen att bestå av julstjärnor med granris i det behändiga materialet plast. Sånt ris barrar ju inte precis och personalen slipper ge sig ut i terrängen för att skaffa den äkta varan. Visserligen är Örkelljunga en skogskommun med osedvanligt gott om barrträd, men plasten känns betydligt fräschare och mer i linje med min ekologiska grundsyn.”

Vi återvänder till platsen nedanför Södergården och den superba trädgårdskonst som alltså blir det svenska bidraget till Chelsea Flower Show nästa år. Trädgårdsmästare Stolpe påpekar att mittemot - på andra sidan Ängelholmsvägen - finns en annan grandios attraktion, nämligen dessa två utsökt läckra betongsuggor:


Favorit i repris
Foto: Pappa Razzi/Scandalpix

 Bakom grisarna på Vallgatan (Wall Street) ligger förresten Örkelljungas välkända finanskvarter. (För mer info och fler bilder härifrån kolla inlägget BETONGSUGGOR).

Sven Stolpe stället sig nu bredbent invid sitt mästerverk, stoppar händerna i byxfickorna och kliar sig omsorgsfullt på pungen. Ja, det verkar nästan som om han bollar lite med kulorna där inne i manchesterbrallorna. Han fnissar lite för sig själv och säger sedan: ”Ja alltså, vi måste ju ha ett passande och lite klatschigt namn på vårt tävlingsbidrag till Chelsea Flower Show. Och jag har funderat lite fram och tillbaka på det där och slutligen kommit fram till Ljungkulorna. Heather Balls på engelska. Vad tror du om det?”

-------------------------------------------------------------------------------------------

Har det hänt nåt på bygden?

Läs Örkelljunga Nyheter www.orknyheter.blogspot.com

Vi har nyheten innan den hänt

STATISTIK

"Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik." Detta berömda påstående tillskrivs den amerikanske författaren Mark Twain (1835-1910). I den här bloggen förekommer nog ett antal lögner och kanske också några förbannade lögner, men särskilt mycket statistik har inte redovisats. Som bloggare förses man med intern statistik över allt möjligt. Det är ju Google som ligger bakom Blogger och Google har järnkoll på det mesta som rör sig ute på internet. Storebror ser dig i allra högsta grad…

Den här nördiga statistiken som Blogger tillhandahåller innehåller t.ex. uppgifter om antal läsare, vilka länder dom kommer ifrån och vilka webbläsare och operativsystem som används. Här finns fakta om trafikkällor inkl. länkade webbadresser, länkade webbplatser och sökord. Puh!
Begreppet unika besökare används ofta när det gäller att redovisa hur många som just besöker eller läser en viss hemsida eller blogg. Men beteckningen unik besökare är omtvistad och googlar man uttrycket får man väldigt många varierande definitioner på vad som egentligen menas. Man kan tydligen använda olika metoder och räkna på flera sätt.
Den utförligaste redovisningen på Blogger är statistiken över antalet sidvisningar (eller sidvyer). Den redovisas och uppdateras minut för minut som nu, per dag, vecka, månad och hela tiden. Antalet sidvisningar sammanfaller i princip med antalet läsare och antagligen också på ett ungefär med antalet unika besökare. Skit samma! Bloggen Örkelljungabilder startade i alla fall den 1 augusti i år och har sedan dess haft följande antal sidvisningar:

Augusti: 83
September: 802
Oktober: 3294

Det rör sig alltså om en explosionsartad ökning månad för månad. Nu finns det ju en viss automatik i dom här siffrorna, eftersom nya inlägg tillkommer lite då och då och att möjligheten att få in en träff på något av innehållet i Örkelljungabilder ökar ganska så markant. I oktober var det alltså i snitt 106,25 personer per dag som var inne på bloggen och läste något inlägg eller någon sida. Och det är ju inte så pjåkigt med tanke på att den här bloggen inriktar sig på ett synnerligen väl avgränsat ämnesområde - nämligen texter och bilder från Örkelljunga. Detta smala ämne torde ju bara intressera ett fåtal örkelljungabor eller dom som möjligen har någon slags anknytning till orten. Lilla Örkelljunga är ju inte precis världens befolkningstätaste kommun så den presumtiva läsekretsen är ju minst sagt begränsad. Med tanke på detta kan man nog hävda att den här bloggen har hyfsat många läsare. Däremot är det nästan ingen som vill, vågar eller orkar kommentera de olika inläggen. Det är lite märkligt eftersom den här eminenta bloggen tar ut svängarna så pass grundligt att vän av ordning borde reagera starkt på innehållet ibland. För här blandas ju kalla fakta med fiktion, halvsanningar och (som sagt) en och annan ren och skär lögn. Llangelo Mysterioso är ju en multipel personlighet så han får väl kommentera internt för sig själv då liksom…
Nu har han dock upptäckt att kommentatorsfunktionen endast varit tillgänglig för läsare med olika typer av godkänd identitet och automatiskt spärrad av Blogger för anonyma kommentarer. Men med ett enkelt klick gick det lätt att ta bort det hindret, så nu är det fritt fram för anonyma kommentarer av innehållet i inläggen. Och ju anonymare desto bättre…

Statistik finns också över hur många sidvisningar varje inlägg har. Populärast hittills är DEN ÖDE STRANDEN (från 11 september). Ja, ibland är det faktiskt det enkla som är det geniala. Jomenvisst, Llangelo Mysterioso är genimanipulerad och en briljant stilist, om han nu får kommentera sig själv. Och det får han ju: ”I am the lizard king. I can do anything.”
Nåväl, ett tag låg faktiskt inlägget PARKERING i topp, men har alltså halkat ner till silverplatsen för tillfället. Trea på listan är VAL 2010 följd av SOCIALCHEFEN. De bägge inläggen om PINNÅRESERVATET har haft många läsare och tillsammans hade dom faktiskt toppat listan.

Olle Saerling

”Oppåner”

Olja på duk (1966)

För att lätta upp det här lite tradiga statistikrabblandet har vi här t.v. lagt in ett upplyftande exempel på god modernistisk konst av mästaren och örkelljungasonen Olle Saerling.

Eftersom ingen kommenterar eller mejlar kan man ju verkligen undra vem som egentligen läser den här bloggen – och varför. Llangelo Mysterioso har inte en susning, men kan ju spekulera i varför. Ja, det kan ju kanske varit intressant att se just moderna bilder från Örkelljunga tagna i lite oväntade sammanhang och ur nya vinklar. Nu är det ju inte fråga om några fototekniskt avancerade bilder precis, eftersom dom tas med enkla mobilkameror. Llangelo Mysterioso är dessutom en fena på att hitta lite andra bilder ute på nätet för att ytterligare illustrera och krydda sina små texter.

Den genomsnittlige örkelljungabon passerar måhända genom byn utan att iaktta vardagens alla små detaljer. Han tar det mesta för givet och lägger kanske inte direkt märke till sånt som t.ex. oväntat ogräs, misskötta rabatter eller alla dessa satans betongsuggor. Men Llangelo Mysterioso ser och hör allt och beskriver fenomenet Örkelljunga i välskrivna och ibland skojiga texter. Ja, en av hans multipla personligheter har såklart en journalistisk bakgrund, konstigt vore det väl annars… Tja, för om detta var en illa skriven blogg med taffliga och trista texter och ointressanta bilder skulle ju knappast hundra personer om dan surfa in här.

Vem som läser den här bloggen är dock en mycket mysterioso gåta, som väl aldrig kommer att få något ordentligt svar. Den borde dock läsas av alla förtroendevalda och anställda i Örkelljunga kommun, så att dom får reda på vad som verkligen rör sig ute i folkdjupet. Men på kommunhuset och ute i verksamheterna gör dom flesta som strutsen – dom kör huvudet i sanden och låtsas som det regnar så fort någon våga ställa sig upp kritisera minsta lilla tvivelaktiga inslag i den kommunala verksamheten. Istället ägnar man sig på kommunhuset åt ett energiskt kliande av varandras ryggar, rövslickeri och navelskåderi. Narcissismen är utbredd och många politiker och tjänstemän har i likhet med kommunalrådet en utpräglat grandios självbild utav Guds nåde. Dessutom finns det ett utbrett förakt för den lilla människan inom den kommunala maktmaffian.

Den kommunalt anställde eller förtroendevalde har ju frivilligt valt att arbeta inom en verksamhet som betalas fullt ut av skattebetalarna och då ska minsann han eller hon tåla en närmare granskning av sina göranden och låtanden. Många kommunanställda reflekterar nog aldrig någonsin över varifrån pengarna till hans/hennes lön kommer. Men dom kommer från oss skattebetalare – och vi vill ha valuta för pengarna! Nu!



Parkering på baksidan av kommunhuset:

Här hamnar skattebetalarnas pengar… Foto: Pappa Razzi/Scandalpix



Här kommer Llangelo Mysterioso in i (örkelljunga)bilden och han har minsann på eget bevåg åtagit sig ett Uppdrag Granskning av Örkelljunga kommun. Naturligtvis kommer denna undersökning att leda till absolut nada, men han kommer ändå att fortsätta så länge han tycker det är roligt och har uppslag och idéer till nya inlägg. Att försöka ändra något till det bättre i den här kommunen är ett veritabelt kamikazeuppdrag, men det är som bekant aldrig för sent att ge upp. Men med Llangelo Mysterioso vet man aldrig. En vacker dag kanske han tröttnar och låter bloggen försvinna upp i världsrymden i en tunn blå rök. Men just nu skulle han inte ha något emot ”a little help from my friends” – dvs. våra läsare. Så han välkomnar synpunkter, idéer, tips och foton. Mejla: orkbilder@gmail.com

Ingenting är för obetydligt för Llangelo Mysterioso. Han kan garanterat koka soppa på minsta lilla spik. Ge honom lillfingret (eller långfingret för den som mot förmodan ogillar honom) och han tar hela handen!

Lite i skymundan har Llangelo Mysterioso dragit igång en helt ny blogg: Örkelljunga Nyheter – med underrubriken: svårt skruvade nyheter och bulletiner från Örkelljunga Monarki. Och vad ska nu det vara bra för? Ja, varför inte...
Llangello Mysterioso tänker sig att den här nya bloggen kanske mer ska likna en dagstidning på nätet och innehålla lite kortare nyheter och notiser ifrån Örkelljunga utan att ha kravet på att eventuella bilder ska vara tagna just på orten.
Örkelljunga Nyheter har adressen: http://www.orknyheter.blogspot.com/
Välkomna till verkligheten!
Just nu finns där två inlägg, bl.a. om kommunens sponsrade bussresa till Dansbandskampen. Ja, hur ska det gå i fortsättningen för Örkelljungas deltagare Carinaz i denna superspännande dansbandstävling? Läs Örkelljunga Nyheter så får ni veta allt ni egentligen inte ville veta (inklusive de senaste skandalerna och nakenchockerna).

Något som chockade en del av våra läsare var att herrarna i kommunens eget kriminella gäng Hells Hammers körde omkring på byn iförda hatt och inte lagstadgad hjälm.


favorit i repris


Om örkelljungasnuten överhuvudtaget visar sig ute nån gång, så ser den ju genom fingrarna med det mesta när det gäller buskörning. Poliser finns dom? (Ja, vissa äldre medborgare minns kanske den gamla porriga filmen med nästan det namnet från 60-talet med Jarl Knulle i huvudrollen…) Nä, Hells Hammers ger sig polisen inte på i första taget.

Llangello Mysterioso kontaktade dock bröderna von Helfwete i Hells Hammers och undrade varför dom gled omkring i byn utan hjälm – men med hatt. Dom kom med en ganska krystad förklaring som gick ut på att Hells Hammers haft en räligt stor fest nere vid Mammas vik och att hjälmarna bara hade försvunnit i röran. Ja, det hade gått livligt till med både alkohol och allehanda droger och när man skulle dra mot centrum för mer buskörning kunde bröderna von Helfwete inte hitta sin hjälmar. Dom var liksom bara putz weg! Bröderna antog att deras fina och välputsade MC-hjälmar i den allmänna villervallan av någon anledning hamnat i… ja, vad tror ni? Hjälmsjön, förstås!
Bröderna lovade dock bot och bättring och att vid lämplig tidpunkt bege sig tillbaka till Mammas Vik för att dyka efter de förlorade huvudbonaderna. Men som den nye ordföranden Henke von Helfwete sa: ”Det blir inte lätt att hitta dom rätta hjälmarna. Hela jävla sjön är ju full av borttappade hjälmar. Det hör man ju på namnet… Och så här i förtroende kan jag avslöja att det nog också finns en och annan som fått sk. ståplats i Hjälmsjön… Jo du, det är min själ hårda bud i Mellerud och i MC-världen ibland… Och hattarna? Ja, dom tog vi ju på oss för att inte behöva skämmas ifall alla våra mjäll skulle virvla runt i vinden och skymma sikten för våra bakomvarande polare. Så nu vet du det!”

ÖVERGIVNA PLATSER forts.

Nu är det alltså så att Örkelljunga kommun faktiskt har köpt den här övergivna Statoilmacken. Prislappen för hela markområdet på 44 000 kvm blev 600 000 kr. Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterioso står och kisar bort mot det inhägnade området:

”Ja, nu när kommunen äger skiten så borde man ju döpa hela härligheten till Kommunoilmacken, eller hur? Undrar vem som rivit upp det där jättestora hålet i stängslet? Det finns ju två stora grindar om man vill ta sig in - och har nycklar, vill säga. Det är en mycket mysterioso gåta… Vem som ställt dit de tre små grisarna vet jag däremot med bestämdhet.

Det kan inte vara någon än kommunens egen jävla Betongsuggejesus. Han är min själ överaktiv överallt i byn och fick väl orgasm när han såg det här hålet och skyndade sig till betongsuggeförrådet för att hämta ut ännu fler av sina darlings, haha! Jaja, det var väl kanske lite för svårt och ansträngande att laga den där gluggen och så tog man till universallösningen på allt – betongsuggan - i all sin glans och elegans! Och det här området ska tydligen bli handelsplats och ett ansikte utåt för Örkelljunga?”
Gösta skakar på uppgivet på huvudet. Jodå, han har alldeles rätt. Kommunen vill att det någon gång i framtiden ska bli ett handelsområde här och inte något annat. Kommunalrådet gör stor affär av att ytan är asfalterad och att större delen av området är inhägnat och ser det alltså genom sitt läge vid gamla E 4 som ett ansikte för byn. Enligt kommunalrådet köptes det här markområdet för att kommunen ville ha kontroll över området och för att det inte skulle falla i fel händer. Följdfrågan vad som menas med fel händer ställdes aldrig och därför undrar vi vad Gösta känner till om den saken.
”Ja du, här får man vara lite kremlolog för att fatta vad kärringen syftar på. Men egentligen finns det bara ett svar på vad som menas med fel händer och det stavas Bambinos. Hon har kanske fått nys om att Örkelljungas ökända kriminella MC-gäng letar efter lite större lokaler att hålla till i. Och Statoilmacken ligger både lite centralt, men samtidigt lite avsides. Och här finns ju verkstadslokaler där dom kan mecka med sina hojar och i den här tavernan skulle knuttarna och spättorna kunna festa till det ganska så rejält emellanåt. Dom här lokalerna går absolut att rusta upp till lite högre standard för en ganska billig penning.
Det paradoxala är bara att man hindrar ett MC-gäng från att ta över området samtidigt som man ju i praktiken överlåter det åt kommunens eget kriminella gäng Hells Hammers. Dom maktgalna busarna vill man ju inte möta i en mörk återvändsgränd precis…
Jag har en stor respekt för Bambinos, men jag vet ju att Pappa Razzi har goda kontakter med det gänget, så jag är inte direkt skraj för dom. Men Hells Hammers… där får man passa sig jävligt noga och alla medborgare bör se upp i ordentligt i svängarna när man ser detta kommunala MC-gäng cruisa genom byn. Snacka om buskörning i centrum! Dom knäppgökarna kan hitta på vad fan som helst, tro mej!”

Gösta Mysterioso övergår nu till att referera den maktkamp om ordförandeposten i Hells Hammers som härom veckan fick sitt slutgiltiga avgörande: ”Ja, där var det mycket tjuv- och rackarspel och intriger i det fördolda innan två starka kandidater utkristalliserade sig. Hells Hammers kvinnliga ordförande Gun Fighter hade ju bara haft posten som gängledare i ett år innan hon utmanades av den ärrade veteranen Henke von Helfwete. Det blev ju verkligen en strid på kniven och när omröstningen efter mycket dividerande äntligen var klar bland de tio röstberättigade delegaterna stod det 5-5 mellan Gun och Henke. Ett kryss på kupongen, alltså. Nån förlängning eller nåt straffsparksavgörande blev det ju inte tal om, så det blev helt enkelt lottdragning om ordförandeposten. Hur den gick till är höljt i dunkel även för mig. Nån notarius publicus var ju inte närvarande precis... Gun Fighter kempade väl in i det sista, men Henke von Helfwete hade Fru Fortuna på sin sida och vann maktkampen. Utan flax, ingen tur! Nu finns det ju t.o.m. vissa insiders som gör gällande att den här lottdragningen var rejält riggad. En i vanliga fall mycket trovärdig källa i hammarnas innersta krets påstår på fullt allvar att det stod Henke på bägge de lottsedlar som användes vid dragningen. Ja, vad i helvete ska man tro?”

På fotot ser vi Hells Hammers nye hårdföre ordförande Henke von Helfwete till höger. Ute på vänsterkanten har vi hans trogne (vapen)broder KG von Helfwete.

Gösta ställer sig nu och sparkar lite lätt i den spruckna asfalten utanför macken: ”Ja du, ett hjärta kan gå i tusen bitar – och det kan asfalt också… Jag fattar inte riktigt att kommunalrådet gjorde så stor poäng av att området är asfalterat. Vad är vitsen med det? Ska här bli en handelsplats måste man ju ändå riva macken och bygga nåt nytt. Ska den här undermåliga asfaltbeläggningen ligga kvar då, eller vad hade hon tänkt sig? Och på andra sidan vägen på den där övergivna rastplatsen ser det ju likadant ut. Ja, jag antar att den markbiten också ingår i köpet. Den skamfläcken till p-plats används ju numera mest som avstjälpningsplats för diverse grovavfall. Och det här stängslet med taggatråd på toppen? Vad är det som är så bra med det?

Det är väl mest i vägen om man nu ska anlägga ett nytt område för handel. Eller ska stängslet liksom stå kvar här för all evighet och omgärda de nya affärssbyggnaderna? I så fall kan man ju helt sonika kalla området för Auschwitz Köpcentrum… Vad tror du om det namnet på byns ansikte utåt?”

Gösta Mysterioso blir nyfiken på graffittin som målats på tavernans gavel och går lite närmare:

”Jo du, den där taggen känner jag igen. Här är det är Örkelljungas karismatiske frikyrkopastor K T Knutby som varit i farten med sina sprayburkar! Det är ju en ungdomlig man som försöker haka på de senaste trenderna. Ja, den gamle horbocken och häradsbetäckaren har ju en viss förkärlek för unga flickor, om man så säger… Har du sett honom på skateboard? Inte? Ja, det är en upplevelse av sällan skådat slag, det kan jag lova… K T rules, alright! K T äger! Säga vad man vill om honom och hans frikyrkoförsamling, men K T Knutby är en verklig profil här i Örkelljunga. Ja, Herre Gud… Sa jag profil eller pedofil, förresten..?”
Gösta återvänder till kommunalrådets påstående om att hon i framtiden ser området som ett ansikte för byn: ”Ja, man blir minst sagt förvånad när hon anger tidshorisonten för detta handelsprojekt till 8-10 år. Vi snackar alltså 2020 då på ett ungefär… Men fram tills dess då? Ja, under kanske 10 års tid kommer ju området som det ser ut nu att i realiteten utgöra Örkelljungas ansikte utåt för den som färdas längs gamla E 4:an. Man tar sig för pannan när man hör dessa storstilade planer. Hon verkar tammefan dummare i huvudet än kollegan Lars-Göran Bengtsson i Svinarp. Hmm, hur nu detta är möjligt, förresten..? Det är NU när kommunen faktiskt äger området som det behöver göras nånting åt eländet – inte om 8-10 år! Men å andra sidan skulle ju i själva verket Örkelljunga visa sitt rätta ansikte utåt om man lät den här inhägnade och förfallna macken utgöra en symbol för kommunen. Eller vad tycker du?”

Gösta suckar uppgivet: ”Ja, en hjärna kan gå i tusen bitar också, och det gör den min själ varenda gång som kommunalrådet överhuvudtaget öppnar käften. Så är det bara!
Betongsuggan har ju blivit en oslagbar symbol för Örkelljunga, så varför inte riva staketet och macken och sen fylla hela området med dessa härliga svin. Man skulle ju kunna placera ut förslagsvis 44 000 stycken betongsuggor – alltså en per kvadratmeter. Vilken makalöst härlig syn detta område skulle bli för förbipasserande och vilket oöverträffat ansikte utåt det skulle utgöra för Örkelljunga! Välkommen till Örkelljunga - välkommen till Grisfarmen! Välkommen till Betongsuggans förlovade land!”
Gösta kiknar av skratt åt sina egna putslustigheter, viker sig dubbel och flåsar: ”Och du! Det skulle inte behöva kosta skjortan precis, för Betongsuggekristus har minst 44 000 suggor i sitt välbevakade lager. Det vet jag med säkerhet! Ja du, det enda problemet är väl i så fall att Lars-Göran Bengtsson i Svinarp nog skulle surna till och protestera ganska så rejält. Svinet eller grisen är ju liksom själva symbolen för hans egen kommun.

Han skulle nog anse att Örkelljunga är inne och snyltar på hans charmanta varumärke och den här feberheta romansen mellan honom och kommunalrådet i Örkelljunga skulle med största sannolikhet få ett abrupt slut.”

Gösta lägger omsorgsfullt in en ny prilla: "Nä du, allvarligt talat. Det här området kommer aldrig att bli nåt handelscentrum – inte 2020 och inte någonsin någon gång i framtiden heller. Det är bara politikersvammel, dimridåer och fromma förhoppningar från kommunalrådets sida. Ska det bli nåt köpcentrum i Örkelljunga så hamnar det vid Skåneporten och ingen annanstans.
När nu kommunen trots allt äger hela mackområdet kan väl man använda det till något verkligen vettigt och lite mer realistiskt än ett handelscentrum. Som du vet är ju Örkelljunga den enda kommun i landet där det inte finns en enda park värd namnet. Det låter otroligt, men så är det.
Så plocka bort stängslet, riv ner macken och riv upp asfalten och anlägga en fin och vacker park på området istället! Namnet Örkelljunga är ju gammalt som gatan och tillkom redan på 1300-talet. Det betyder ungefär ljungöken eller nu för tiden skulle man kanske hellre säga ljunghed. Så såg det ut här i trakten i forna tider – här låg en öken av ljung så långt ögat kunde se.

Vad säger du om en park på den här övergivna platsen där man använder sig av just den vilda skogsljungen som grundelement?

 Sen är det bara att fylla på med kompletterande växter, blommor och träd och kanske lite karga stenpartier och gångstigar. Och hux flux skulle Örkelljunga ha ett riktigt vackert ansikte utåt, som dessutom anknyter till kommunens stolta och historiska namn. Visst är det en briljant idé, mon frère..? Låt tusen blommor blomma och den omgivande naturen här vid Kommunoilmacken skulle komma till sin rätt på ett helt annat sätt!”


Javisst, det är bara att hålla med Gösta Mysterioso. Han är helt klart en man med drömmar och visioner om framtiden, men samtidigt realist och pessimist: ”Nä, med dom makthavare och beslutsfattare som Örkelljunga kommun håller sig med i dessa yttersta dagar, kommer det aldrig någonsin att bli någon park här. Och inget annat heller. Absolut inte! Och om du och jag mot förmodan skulle träffas här år 2020, så skulle området se lika bedrövligt ut som det gör nu. Ingenting skulle ha hänt. Allt skulle vara status quo.”

Vi lämnar mackområdet åt sitt öde för denna gång. Gösta Mysterioso vänder sig om och utbrister: ”Hej då macken! Vi ses i môrrn – och alla andra dagar intill tidens ände…”

ÖVERGIVNA PLATSER

Det finns glömda platser lite varstans i Sverige – och för all del ute i den stora världen. Den som vill veta mer om dessa övergivna platser kan gå in på: http://www.jornmark.se/. Där finns mängder av fina foton (15 000 minst) att kolla runt på. Kanske tittade någon på dokumentären ”Glömda platser” som visades i SVT för inte alltför längesen? En som såg den då var Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterioso. Han blev oerhört fascinerad och samtidigt lite förskräckt över vad han fick se. Nu ville han visa oss en sådan här övergiven plats i Örkelljunga, nämligen området med den f.d. Statoilmacken och motellet vid gamla E 4:an.

”Ja, alltså”, inleder Gösta, ”om man vill vara lite elak så är egentligen själva Örkelljunga på väg att bli en glömd plats.” Han pekar bort mot Statoilmacken:

”Den där bensin- och servicestationen övergavs ju när E 4:an flyttades utanför byn och den nya macken hamnade vid Skåneporten istället. Sen var här ju öde och tomt ett tag innan man försökte sälja Sveriges billigaste bilar till folk och fä. Men nu var det kanske inte tillräckligt många som ville ha en billig bil, så företaget gick i konkurs. Verklighetens folk vill ha dyra bilar för lånade pengar. Det ger liksom lite mer status, eller hur? Och motellet har ju stått övergivet ganska länge nu.”

 

Esso-motellet invigdes 1975 och är faktiskt en riktigt elegant skapelse och ett exempel på att all 70-talsarkitektur faktiskt inte är helt förkastlig. Detta har tydligen någon klok person upptäckt, för efter att ha varit till salu ett bra tag är den nu såld. 1,4 miljoner för en stor tomt på ett hyfsat naturskönt läge och med en byggnad innehållande 29 rum kan kanske visa sig vara ett riktigt fynd.

”Det var ett lite överraskande köp, men det är ju bra att det inte bara får stå och förfalla ännu mer” säger Gösta och blickar bort mot motellet. ”Jag har i många år tänkt att här skulle man ju kunna haft något slags flyktingboende. Just nu råder det ju akut platsbrist för ensamkommande asylsökande barn i Sverige, så det kanske hade varit något, eller hur? Fast nu befinner vi oss som bekant i Örkelljunga och hit vill man ju inte ha några utlänningar. När det gäller invandrare så är alla partier i kommunen egentligen förtäckta sverigedemokrater. Se dig omkring! Det är inte många chokladfärgade gentlemän eller muhammedanska kvinnor i enmanstält man ser i byn. Så är det bara! Visst kommer det en och annan vilsekommen flykting hit, men dom flyttar snabbt som attan så fort dom får chansen.”

Nu är Gösta riktigt i gasen och omöjlig att stoppa:
”Ja, alltså Örkelljunga är väl den kommun i Sverige som har minst antal invånare med invandrarbakgrund. Jaja, här finns en massa danskar, men dom räknar jag inte. Örkelljunga har väl hört till Danmark längre tid än det varit svenskt, eller? Dom där danskjävlarna är rätt oförargliga med sina röde pölser – sitter där nere på Woodlands och häckar, röker som borstbindare och tar sig en lille en på morgonkvisten innan dom vågar sig ut i terrängen för att spela moderatbandy.”

Gösta tar ett djupt andetag och fortsätter: ”Och du ska veta att högst inofficiellt och verkligen konfidentiellt och really off the record, så marknadsförs ju kommunen som invandrarfri zon. Nu skulle du ju aldrig få någon levande kommunpolitiker eller tjänsteman att erkänna detta. Då skulle dom i den politiska korrekthetens namn hellre begå harakiri. Efter SD:s intåg i riksdagen är allt som rör invandring och asylfrågor fullständigt tabubelagt. Ingenting får diskuteras eller ifrågasättas längre. Här är det sju partier i enad front mot ett. Visst är det fegt, men så kan det gå när haspen är på…”

Gösta fortsätter sin utläggning med att beskriva den motion till fullmäktige angående mottagning av ensamkommande flyktingbarn som Örkelljungas socialdemokrater ställt sig bakom: ”Det där är ju bara spel för gallerierna och ett sätt att visa hur kolossalt politiskt korrekta såssarna är. Dom vet mycket väl att det här ärendet kommer att malas oerhört långsamt genom de kommunala kvarnarna för att sluta i ingenmansland. Det är väl ett år sen man lämnade in motionen och hittills har nästan ingenting hänt. Jo, för att förhala hela frågan ännu mer har man har inlett något slags halvofficiellt samarbete med grannkommunerna Ängelholm, Perstorp, Svinarp och Markaryd om någon form av gemensam lösning på detta flyktingmottagande. Det är såklart ingen av kommunerna som egentligen vill hålla i detta ärende ens med en lång tång.

Hur det kommer att sluta? I en synnerligen avlägsen framtid kommer Svinarp att få ta emot dessa flyktingbarn. Dom andra kommunalråden kommer till slut att finta brallorna av Lars-Göran Bengtsson och så står han där med rumpan bar och ett präktigt flyktingboende hängande som en kvarnsten runt halsen. Jajamensan…”



Svinarps Svarte Petter

 

Nu är Gösta Mysterioso riktigt exalterad och rösten går upp i falsett: ”Jag hörde förresten ett kommunalråd i radion häromdan som blivit uppkallad till Migrationsverket för räfst och rättarting. Hans kommun hade tagit emot många flyktingar genom åren, men när det gällde dom här flyktingbarnen var det tvärstopp från hans sida. Han ansåg att det inte är fråga om barn, utan att dom som kommer hit är unga män över 18 år med oklar bakgrund och egentligen bara rena rama ekonomiska flyktingar. Dom kommer främst från Afghanistan, Irak och Somalia. Man kan med fog misstänka att familjer i dessa patriarkala länder väljer ut en högt värderad son, samlar ihop de cirka 150 000 kronor som krävs för smuggelrutten och investerar i hans framtid. Ja, så går det till! Och det är såklart därför det är så väldigt få flickor bland dessa asylsökande. Dom barn som verkligen skulle behöva fly har inga pengar och inga kontakter och kommer aldrig någonsin hit.

Och barn är dom flesta inte hur ömmande och behjärtansvärt det än kan låta när man hör benämningen ensamkommande flyktingbarn. Snyft, snyft... 
Nästan inga har id-handlingar och en klar majoritet är över 15 år och olika tester i Norge visade att nio av tio hade en högre ålder än den uppgivna. Dom sade sig vara minderåriga, men hälften var över 20 år. Dom här s.k. flyktingarna har mycket svårlokaliserade släktingar och knappast några DNA-tester genomförs – inte ens vid senare anhöriginvandring. För du ska veta att för varje asylsökande kommer det ungefär två anhöriga, som vi med säkerhet inte vet vilka de är och som ges rätt att stanna för alltid. Så det är inte konstigt att dessa ensamkommande asylsökande unga män förstör sina id-handlingar strax innan dom bestiger svenskt territorium. Ja, dom har ju jävligt mycket att dölja. Men det fattar du väl nu?”

Helt utan förvarning brister Gösta Mysterioso ut i sång:

”Främling, vad döljer du för mig
i dina mörka ögon…”

Och så där trallar Gösta på en bra stund. Han har en överraskande bra sångröst.
Gösta tackar för de lite matta applåderna och säger: ”Ja, egentligen är jag inte alls särskilt förtjust i den där skenheliga, överviktiga, botoxade Carola med sina sladdriga silikonpattar.

Och den här trudelutten Främling gillar jag egentligen inte alls, fast jag sjöng den alldeles nyss. Jag är alltså fientligt inställd till själva låten och ja, då kan du ju gärna få kalla mig Främlingsfientlig nu… Haha, det bjuder jag på. Jag kallar saker och ting vid dessa rätta namn. En negerboll är en negerboll och ingenting annat. Jag är lika politiskt inkorrekt som det där kommunalrådet jag hörde på radion. Han var förresten från Katrineholm, bara en sån sak… Det var ju där som Vingåkers Machiavelli inledde sin lysande karriär som just kommunalråd för att sluta som statsminister. Och det var ju förresten en man som verkligen kunde peka med hela handen.”

På bilden nedan t.v. har han stoppat bägge händerna i sommarbrallorna och pekar mot ett oidentifierat föremål där nere i kalsipperna. På fotot nedan t.h. är det nog just detta objekt som pekar rakt ut.

Efter denna långa utvikning återgår Gösta till att resonera vidare om själva motellet: ”Köparen av den här fastigheten påstår ju att han inte riktigt vet vad han ska använda den till. Men det tror jag inte riktigt på. Det är nog lite dimridåer för att sondera terrängen. Hade det här motellet legat i en attraktiv kommun, som ja t.ex. Båstad, hade det inte varit några problem. Då hade det ju helt sonika blivit något slags enklare hotell, vandrarhem eller kanske studentboende. Och det hade ju gått att bygga om rummen till större lägenheter, även om det naturligtvis skulle kosta en bra slant.

I en kommun på dekis som Örkelljunga finns det ju ingen marknad för något av dom här alternativen. Nä du, det lutar nog mest åt det där jag sa innan – ett flyktingboende. Det är en oerhört lukrativ business att smuggla flyktingbarn till Sverige, men ännu lönsammare att ta emot dem! Det finns både privata och kommunala bolag som tjänar storkovan på ensamkommande flyktingbarn. Det existerar nämligen inget tak för hur mycket en plats får kosta när det är staten som står för notan. Schablonersättningen är 1900 kr per barn och dygn för en belagd plats och 1600 för en tom. Och det finns exempel på vårdbolag som tar ut 3015 kr per barn och dygn.” Gösta plockar fram en liten behändig miniräknare ur rockfickan:

”Få se här… 365 gånger 3015. Ja, det blir 1 100 425 spänn per barn och år. Mucho dinero, amigo! Man skulle ju faktiskt kunna köpa ett hus till var och en av dom för såna stålar, hmm... Jaja, ta sen den summan gånger antalet rum på det här motellet, alltså gånger 29. Vad blir det: Jo, 31 913 775 kr på ett år, alltså. Nu maxade jag ju den här beräkningen, men säg 20 miljoner då. Är du lönsam lille vän? Jajamensan! Ett kommunalt vårdbolag som granskats har de tre senaste året gått med en nätt vinst på 40 miljoner. Visst har dom här bolagen vissa omkostnader, men det blir bra många slantar över. För staten betalar inte bara för själva boendet, utan också skolgång, utredningar, gode män och alla extraordinära kostnader. Dessutom får den aktuella kommunen en årlig grundersättning på 500 000 kr. Så nu vet du det”, säger Gösta och stoppar tillbaka miniräknaren i fickan.

”Och du, den här killen som köpt motellet han efterlyste ju faktiskt idéer från intresserade. Ska vi sätta 1900 spänn på att något privat vårdbolag hör av sig, vill hyra in sig och att det blir ett flyktingboende här i framtiden? Ok!

Dom där penningkåta fruntimren i Oklart Vård AB tar ju över mer och mer av den s.k. vården i Örkelljunga. Du, dom sitter säkert och räknar nu på det där med flyktingboende så att svetten lackar i armhålorna. We´re only in it for the money, you know…”

Gösta Mysterioso verkar ju åtminstone väl påläst när han redovisar alla dessa siffror och all statistik. Han harklar sig och babblar vidare: ”Du, jag hörde förresten av Pappa Razzi att bloggen, alltså Örkelljungabilder, fått sin första läsare i Afghanistan. Jaså, det stämmer… Ja, där ser man, då har dom alltså både Kabulteve och internet där nere… Utvecklingen går minsann framåt med stormsteg här i världen.

Minns du förresten dom där unga afghanerna som dumpades av människosmugglare nånstans längs E 4:an i mörkaste Småland? Ja, det var inte så himla länge sen och det blev ju ett väldigt hallabaloo med reportage i tidningar och teve. Och sen vilade dom unga männen ut på sofforna i nån lokal i den kommun som fått förmånen att ta hand om dom. Och vad tror du grabbarna gjorde då? Jo. dom satt där och pratade i sina mobiltelefoner och spelade dataspel. Ja, Herre Jesus! Eller du store Allah, snarare… Nä, några riktiga flyktingar med rätt till asyl enligt FN:s Genevekonvention var dom nog inte… snarare lyxlirare utan något särskilt skyddsbehov. Visste du förresten att bara sju procent av samtliga asylsökanden som fått stanna i Sverige de senaste trettio åren haft giltiga asylskäl i enlighet med den här FN-konventionen? Nä, jag trodde väl det… 93 procent har alltså fått permanent uppehållstillstånd ändå. Visst är det ett besynnerligt och godtroget land vi lever i? Ja, och vem minns inte de apatiska flyktingbarnen - en fluga som dansade en sommar. I Sverige, märk väl! För i inget annat land grasserade denna psykiatriska sjukdomsdiagnos som just här, märkligt nog..."

Efter den här mer än långa harangen från Gösta Mysterioso kan man ju undra om inte Gösta själv är en sverigedemokrat i fårakläder. Han viftar lite besvärat bort frågan: ”Nä, nä! Det där har du fått om bakfoten. Jag är örkelljungapartist ut i fingerspetsarna och jag kommer att fortsätta kämpa för att det ska bli lite mer rock´n roll och lite mindre Carinaz här i Örkelljunga. Jag är för mångfald och inte enfald. Här i Skånes Jerusalem finns för för många frikyrkor och för lite moskéer! Så nu vet du var jag står när det gäller religions- och invandrarfrågor, eller..?”

Efter detta kryptiska svar lägger Gösta in en prilla och vi beger oss i sakta mak upp mot den övergivna Statoilmacken. Mer om denna i nästa inlägg. Vad som händer då kan man aldrig så noga veta. Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterios vet man som sagt aldrig riktigt var man har. Och tur är väl det! Livet blir liksom lite mer oförutsägbart då.
Fortsättning följer alltså…