torsdag 9 september 2010

ARKITEKTUR

Finns det några intressanta byggnader i Örkelljunga? Ja, absolut och vi kan ju börja med den här på Storgatan:
I folkmun kallas det här arkitektoniska mästerverket för ”Centralfängelset”. Man kan ju fundera lite fram och tillbaka och undra varför den fått just det namnet.



Ja, kanske får man en obestämd känsla av att befinna sig någonstans i de forna öststaterna. Jovisst får man lite DDR-feeling när man spankulerar förbi denna fastighet…
Ägare till denna fängelselika byggnad är naturligtvis kommunägda Örkelljungabostäder AB. Går man in på deras lilla kontor på bottenplanet och frågar vem som ritat denna skapelse, får man reda på att det är minsann ingen mindre än Arkitekten från Helvetet. Ja, det borde man ju såklart ha förstått.
Den här muren då?
Ja, när man också ställer frågan vem som dekorerat den lilla Berlinmuren som löper längs bottenvåningen, får man svaret att det har ju den kände Konstnären från Helvetet gjort. Det borde man ju ha anat… Så här ser det hela ut från en annan vinkel:
Går man runt byggnaden och kikar in på bakgården så ser man det här:
Det skulle ju kunna vara rastgården för fångarna på Centralfängelset. Det är ju en parkering, men här är det liksom helt öde. Det finns inte några flyktbilar att ta till, om nu någon av fångarna skulle vilja rymma. Kameran ljuger faktisk lite.
Det står ju en bil här, men den tillhör antagligen fångvaktaren och är nog ordentligt larmad. Notera att bilens färg matchar både dörren bakom och den härliga sopcontainern i hörnet.
I den här fastigheten inryms (!) numera också socialförvaltningens nya serviceboende för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Ja, jag vet inte, men nog vore de värda en lite bättre och lugnare miljö än vad den här trista fastigheten erbjuder. Tänk dig själv att vakna upp på morgonen, gå ut på balkongen och sen beundra utsikten i form av denna tröstlösa, betonggrå parkering. Och inte är det bättre på andra sidan ut mot Storgatan med sin hektiskt bullrande trafik.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar