TORG

Om det nu inte finns någon vacker park i Örkelljunga borde man åtminstone kunna hitta ett vackert torg. Det gamla torget i byn låg i hörnet Storgatan-Kungsvägen och där ligger det än. Så här såg torget ut när Werner Mysterioso passerade Örkelljunga under sin skånska cykelfärd klockan 8 den 5 augusti år 1930.

Kor är på väg genom byn.

Torget renoverades inför Knugens besök under hans Eriksgata 1983, men ligger nu lite mer svårtillgängligt och liksom upphöjt över Storgatan. Torget är belagt med kullerstenar och här finns en liten damm, blomtunnor och några bänkar.

Dessutom står den här fina gamla telefonkiosken på platsen.

Som helhet ger Gamla Torget ett ganska bra och lite gammaldags intryck, vilket väl antagligen varit meningen.

Men har man nu anlagt ett hyfsat fint torg en gång i tiden får det inte se ut som det gör nu:

Ogräset frodas som synes.
 
Gästgivaregården på andra sidan gatan utgör en verklig kontrast till det lite förfallna Gamla Torget. Gästgivaregården, som är byns äldsta kvarvarande byggnad, har renoverats på ett pietetsfullt sätt och på baksidan har man anlagt en fin trädgård. Nu är det ju naturligtvis inte kommunen som ligger bakom denna lyckade restaurering, utan det är väl snarare Guds hand som varit framme.


Det går ju inte att ringa från den gamla Rikstelefonen, men man kan ju ta sin mobil och gå in kiosken och plinga kommunens ”tekniska förvaltning” och be att dom skickar en ogrästekniker som sen kan rensa ordentligt bland kullerstenarna. Nej, Gamla Torget är inget riktigt fint torg. Det är lite för litet till storleken och lite för vanskött.

Vi beger oss till det Nya Torget istället. Det kanske kan vara något?

Men det är det inte. Nya Torget är mest en stor parkeringsplats. Här finns inga frizoner där man kan slå sig ner på en bänk och vila benen. I princip kan man nämligen parkera sin bil var som helst på torget. Utom här:

Här har nämligen betongsuggeteknikern från kommunens ”tekniska förvaltning” varit framme igen. Ingen vet varför. Om man nu inte vill att folk ska parkera just här kan man ju riva upp asfalten och göra en snygg plantering istället. Men nej, ”ju fulare desto bättre” är det som gäller även här.

En gång om året, under Örkelljungadagarna, används torget som en uppställningsplats för ett tivoli och allsköns tingel-tangel. Resten av året är det parkeringsplats. Det här är alltså verkligen inget fint torg, trots den nyanlagda lekplatsen i bakgrunden.

Den nya Terrassen är ju heller inget torg precis.

Det är liksom lite för litet, liksom platsen nedanför:

Här är det faktiskt ganska strikt och stilrent. Lite kommunalgrått kanske, men annars snyggt och prydligt för ovanlighetens skull. "Alltid något", som kärringen sa när det brann i håret.

Klockplatsen är kanske det som ligger närmast till för att kunna betecknas som ett vackert torg.

Här är ganska välskött med perennrabatter, bänkar och en liten fontän.

 Att låta en del av det gamla järnvägsspåret ligga kvar är både fint och originellt.

Av någon anledning är det emellertid så att det aldrig finns något forsande vatten i den där fontänen. Man skulle ju kunna tror att den är tillfälligt avstängd, men så är det inte - och då ger fontänen ett minst sagt egendomligt intryck.









Inne vid SE-bankens nedlagda kontor står det här gamla rostiga cykelstället bland en massa skräp och det är ju inte heller riktigt acceptabelt.

Och visst har storleken betydelse! För att få kallas torg är Klockplatsen i minsta laget, men det har ändå en viss charm så slutbetyget får bli med tvekan godkänt. Klockan klämtar för Örkelljunga…