LANDMÄRKET

För ett år sedan avgjordes tävlingen om ett landmärke för Örkelljunga kommun. Det vinnande förslaget hade minsann kommunens egen webbstrateg knåpat ihop – antagligen på arbetstid. Landmärket skulle placeras utmed E 4:an vid Skåneporten och vara stort, tilltalande, unikt och kunnas ses av alla förbipasserande.

Så här föreslog vinnaren att kommunens nya landmärke skulle se ut:

Idén baserar sig tydligen på sägnen om Örkelljunga kyrkklocka och de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft. Symboliken är nog ganska så svårförståelig utom möjligtvis för de närmast sörjande och de som till äventyrs känner till historien om klockan i Prästsjön. Nu var nog det här utvalda landmärket inte precis något klockrent val. För trots idogt spanande har inte någon lyckats se minsta lilla skymt av denna symbol för Örkelljunga. Och mycket riktigt har det nu visat sig att det vinnande förslaget i det tysta har refuserats av ledande kommunpolitiker och under en stilla ceremoni sänkts i Prästsjön. Kommunalrådet själv har istället på eget bevåg och i det fördolda på rekordtid låtit uppföra det helt nya landmärke som skymtar här i soldiset:

Samtliga foton: Lykke Mysterioso

Sensationella fakta om Örkelljungas nya landmärke finns inom kort att läsa på
Örkelljunga Nyheter: http://www.orknyheter.blogspot.com/

VANDRA VIDARE

Vad är detta? Tja, det skulle ju kunna vara en interiör från Salong Betong. Men det är faktiskt E 4:an underifrån. Det här grå taket är undersidan på bron över Pinnån vid den lilla anslutningsstigen bort mot Grytåsa strövområde. Och det är Pinnåns makligt strömmande vatten som reflekteras i taket. Tittar man ut ur den lilla tunneln ser man ån i motljus:

Att ströva kan ju verka någorlunda behagligt och trivsamt, men den här knöliga stigen är ganska så svårforcerad och absolut inget för halta och lytta. Här gäller det verkligen att se sig för innan man tar nästa steg i livet.

Så småningom närmar sig den idoge vandraren en elegant träbro över den slingrande Pinnån, varifrån man har denna fina utsikt bort mot E 4:an och motorvägsbron där i fjärran:

Den strövsamme vandraren är nu framme vid en av flera möjliga startpunkter för sin naturexkursion in i Grytåsa strövområde:

Örkelljungabilders utsända fotvandrare råkade dock falla redan på det första hindret. Den höga trappan över det första höga taggtrådsstängslet var något slipprig och vandraren föll handlöst till marken, ådrog sig en svårartad stukning i foten och fick linkande återvända till parkeringsplatsen. Vår slokörade strövare får försöka vandra vidare en annan gång…

Samtliga foton: Lykke Mysterioso    

NOSTALGI

Det finns ju en och annan ljusglimt i Örkelljunga - som den här lilla pärlan vid Hjelmsjöudde:

Minigolfbanan från anno dazumal framkallar möjligen vissa nostalgiska känslor om en för länge sedan svunnen epok. Den här tidstrogna anläggningen byggdes nämligen redan 1930 och är faktiskt Sveriges äldsta minigolfbana. Världen befann sig mitt emellan två världskrig. Tanken svindlar… Den här golfkiosken är ju ett litet funktionalistisk mästerverk med sina rena linjer och briljanta färgsättning:

Tyvärr skyms det skönt nostalgiska helhetsintrycket av de nutida solparasollerna från GB och de lite varstans utplacerade moderna plastmöblerna. Dessa simpla och stillösa stolar och bord från Jysk förfular alltför många trädgårdar, terrasser och balkonger runt om i vårt avlånga land. Nej, här på minigolfbanan i Hjelmsjö borde man hålla sig till den här eleganta modellen:

Visserligen är dessa härligt röda stolar lite slitna och rostiga, men i den här 30-talsmiljön är de naturligtvis helt kongeniala. Lite längre bort ligger Örkelljunga Tennisklubbs två grusbanor. Dessa anlades också år 1930 och här invid klubbhuset står dessa magnifikt minimalistiska gröna bänkar:

I den här miljön har de i motsats till plastmöblemangen på avsatsen ovanför absolut funnit sin rätta plats.

Strax intill ligger naturligtvis själva residenset Hjelmsjöborg, som uppfördes under tidigt 1900-tal som en något överdimensionerad disponentbostad. Betraktar man dessa byggnader med sin säregna blandning av olika stilar, är det kanske inte ordet nostalgi som först faller en på läppen. Snarare beteckningen kitsch… Ärligt talat är det nog många som inte riktigt vet vad de ska tycka om detta slott. Är det fult eller snyggt? Tja, kanske någonstans mittemellan…
Men visst känns denna borg genuint kitschig..?

Samtliga foton: Molly Mysterioso

Vill man uppleva lite härlig 50-talsnostalgi kan man med fördel lämna öde Örkelljunga åt sitt öde för en stund och bege sig till metropolen Mörarp. Här ligger nämligen den här tidstypiskt sköna Caltexmacken:

Jämför gärna dessa eleganta pumpar med nutidens trista varianter.

Allting var bättre förr...

Samtliga foton: Nisse Mysterioso