NATIONALPARK

Nu finns det naturligtvis ingen nationalpark i Örkelljunga. Här finns överhuvudtaget ingenting av nationellt intresse.

Vi har tagit oss friheten att visa lite bilder tagna utanför kommungränsen i detta inlägg. Vår världsreporter Nisse Mysterioso besökte Söderåsens nationalpark en vacker höstdag i oktober.

Skärdammen

Han inledde med en promenad runt den lilla dammen vid Skäralid och efter bara några hundra meter fastnade hans blick vid denna bänk:

A

Det är ju en relativt enkel träkonstruktion utan ryggstöd i en dov färgton och uppförd direkt på platsen.
Nisse har ju fotografiskt minne och han kom såklart ihåg hur bänkarna i Pinnåreservatet ser ut.

B

De är ljusa och blanka med metallunderreden som i sin tur förankrats i marken via cementfyllda plaströr. (Den som vill och orkar kan ju läsa de bägge inläggen om PINNÅRESERVATET i denna blogg en gång till).

Intresseföreningen Örkelljungabygdens Natur hade ju invändningar mot dessa bänkars utformning, men det sket ju kommunen fullständigt i och placerade ut dem i alla fall. Här ska minsann inga jävla gröngölingar till naturexperter komma och tala om för oss hur bänkar i ett naturreservat ska se ut!
Frågan är vilken av bänktyperna som harmonierar bäst med naturen. A eller B?

Nisse fortsatte sin vandring och kom fram till denna bro:

C

Den har f.ö. samma färg som alla bänkar längs vandringsleden Nisse framkallade sen minnesbilden av bron i Pinnåreservatet:

D

Frågan är vilken bro som står mest i samklang med naturen. C eller D?

Nisse noterade noga att markeringarna av den här vandringsleden i nationalparken är diskreta och sparsamma.

E

Man hittar ändå. Inga träd har färgbombats i onödan, att jämföra med i Pinnåreservatet:


F

Frågan är vilken av markeringarna som är bäst anpassad till naturen. E eller F?

Den som känner sig hågad och vågad kan välja mellan alternativen på de tre frågorna och sen mejla sitt svar till: orkbilder@gmail.com
Nisse Mysterioso fortsatte sen upp till The top of the world: Kopparhatten.

A hat with a view

Nisse är ju en filosof av rang och när han stod där uppe och skådade ut över världen funderade han lite fram och tillbaka på namnet kopparhatt. Hmm… hans tankar svindlade iväg och han fick underliga associationer till… ja, betongkepsarna i Örkelljunga kommun. Förvirrade reflexioner flimrade hit och dit och Nisse Mysterioso kände sig yr i mössan (eller tja… kopparhatten) och begav sig försiktigt av nedåt igen.

The long and winding road 

Hans tankar återvände emellertid till Pinnåreservatet igen och han ställde sig frågan hur en kommun kan klanta till det så när man får chansen att utforma ett naturreservat med så ett unikt centralt läge - nästan mitt i byn. Den ansvarige projektledaren borde ha gjort ett antal noggranna studiebesök, t.ex. här på Söderåsens nationalpark, innan han drog igång arbetet med Pinnåreservatet. Och han och kommunpolitikerna borde naturligtvis ha lyssnat på miljövännerna i Örkelljungabygdens Natur istället för att köra över dem som en frustande ångvält.
Nu är det väl så att ännu är inte Pinnåområdet godkänt som naturreservat. De fattas några politiska beslut, men det rör sig bara om formaliteter angående en detaljplan.
Om jag hade fått bestämma hade det inte blivit godkänt, resonerade Nisse högt för sig själv. Inte som det ser ut nu i alla fall. Och det beror inte på en detaljplan utan på helheten ur ett mer miljöestetiskt perspektiv. Pinnåreservatet är ju som ett färgglatt tivoli med självlysande bänkar mitt i skogen. För att inte tala om plaströret under stigen och rörledningarna lite längre ner vid kvartetet Ejdern. Dom glänsande rören ligger (alltför) väl synliga tvärs över Pinnån och faktiskt också inom reservatsgränsen.
Nisse hummade missbelåtet. Den ansvarige projektledaren för Pinnåreservatet tycks helt sakna säker blick för naturen. Men jaja… med lite god vilja skulle det ju gå att delvis rädda det här naturreservatet från att bli till allmänt åtlöje. Man kan måla om både bänkarna och bron i en naturlig och mörkare färg. Med modern teknik går det faktiskt också att sanera klotter, vilket ju är den rätta benämningen på de hänsynslösa markeringar som gjorts på träden i området.
Nu kommer naturligtvis detta aldrig att inträffa. För det skulle ju innebära att den ansvarige skulle få krypa till korset och erkänna att: ”Jag gjorde fel! Jag ber om förlåtelse och ska försöka rätta till alla mina misstag efter bästa förmåga.” Dessa ord har nämligen hittills i historien aldrig någonsin uttalats av någon förtroendevald eller tjänsteman i Örkelljunga kommun. Nä, och det kommer som sagt inte att ske nu heller, filosoferade Nisse Mysterioso på sin vindlande väg ner för Kopparhatten.

Löv is all around