”Ja, alltså”, inleder Gösta, ”om man vill vara lite elak så är egentligen själva Örkelljunga på väg att bli en glömd plats.” Han pekar bort mot Statoilmacken:
”Den där bensin- och servicestationen övergavs ju när E 4:an flyttades utanför byn och den nya macken hamnade vid Skåneporten istället. Sen var här ju öde och tomt ett tag innan man försökte sälja Sveriges billigaste bilar till folk och fä. Men nu var det kanske inte tillräckligt många som ville ha en billig bil, så företaget gick i konkurs. Verklighetens folk vill ha dyra bilar för lånade pengar. Det ger liksom lite mer status, eller hur? Och motellet har ju stått övergivet ganska länge nu.”
Esso-motellet invigdes 1975 och är faktiskt en riktigt elegant skapelse och ett exempel på att all 70-talsarkitektur faktiskt inte är helt förkastlig. Detta har tydligen någon klok person upptäckt, för efter att ha varit till salu ett bra tag är den nu såld. 1,4 miljoner för en stor tomt på ett hyfsat naturskönt läge och med en byggnad innehållande 29 rum kan kanske visa sig vara ett riktigt fynd.
”Det var ett lite överraskande köp, men det är ju bra att det inte bara får stå och förfalla ännu mer” säger Gösta och blickar bort mot motellet. ”Jag har i många år tänkt att här skulle man ju kunna haft något slags flyktingboende. Just nu råder det ju akut platsbrist för ensamkommande asylsökande barn i Sverige, så det kanske hade varit något, eller hur? Fast nu befinner vi oss som bekant i Örkelljunga och hit vill man ju inte ha några utlänningar. När det gäller invandrare så är alla partier i kommunen egentligen förtäckta sverigedemokrater. Se dig omkring! Det är inte många chokladfärgade gentlemän eller muhammedanska kvinnor i enmanstält man ser i byn. Så är det bara! Visst kommer det en och annan vilsekommen flykting hit, men dom flyttar snabbt som attan så fort dom får chansen.”
Nu är Gösta riktigt i gasen och omöjlig att stoppa:
”Ja, alltså Örkelljunga är väl den kommun i Sverige som har minst antal invånare med invandrarbakgrund. Jaja, här finns en massa danskar, men dom räknar jag inte. Örkelljunga har väl hört till Danmark längre tid än det varit svenskt, eller? Dom där danskjävlarna är rätt oförargliga med sina röde pölser – sitter där nere på Woodlands och häckar, röker som borstbindare och tar sig en lille en på morgonkvisten innan dom vågar sig ut i terrängen för att spela moderatbandy.”
Gösta tar ett djupt andetag och fortsätter: ”Och du ska veta att högst inofficiellt och verkligen konfidentiellt och really off the record, så marknadsförs ju kommunen som invandrarfri zon. Nu skulle du ju aldrig få någon levande kommunpolitiker eller tjänsteman att erkänna detta. Då skulle dom i den politiska korrekthetens namn hellre begå harakiri. Efter SD:s intåg i riksdagen är allt som rör invandring och asylfrågor fullständigt tabubelagt. Ingenting får diskuteras eller ifrågasättas längre. Här är det sju partier i enad front mot ett. Visst är det fegt, men så kan det gå när haspen är på…”
Gösta fortsätter sin utläggning med att beskriva den motion till fullmäktige angående mottagning av ensamkommande flyktingbarn som Örkelljungas socialdemokrater ställt sig bakom: ”Det där är ju bara spel för gallerierna och ett sätt att visa hur kolossalt politiskt korrekta såssarna är. Dom vet mycket väl att det här ärendet kommer att malas oerhört långsamt genom de kommunala kvarnarna för att sluta i ingenmansland. Det är väl ett år sen man lämnade in motionen och hittills har nästan ingenting hänt. Jo, för att förhala hela frågan ännu mer har man har inlett något slags halvofficiellt samarbete med grannkommunerna Ängelholm, Perstorp, Svinarp och Markaryd om någon form av gemensam lösning på detta flyktingmottagande. Det är såklart ingen av kommunerna som egentligen vill hålla i detta ärende ens med en lång tång.
Hur det kommer att sluta? I en synnerligen avlägsen framtid kommer Svinarp att få ta emot dessa flyktingbarn. Dom andra kommunalråden kommer till slut att finta brallorna av Lars-Göran Bengtsson och så står han där med rumpan bar och ett präktigt flyktingboende hängande som en kvarnsten runt halsen. Jajamensan…”
 |
Svinarps Svarte Petter |
Nu är Gösta Mysterioso riktigt exalterad och rösten går upp i falsett: ”Jag hörde förresten ett kommunalråd i radion häromdan som blivit uppkallad till Migrationsverket för räfst och rättarting. Hans kommun hade tagit emot många flyktingar genom åren, men när det gällde dom här flyktingbarnen var det tvärstopp från hans sida. Han ansåg att det inte är fråga om barn, utan att dom som kommer hit är unga män över 18 år med oklar bakgrund och egentligen bara rena rama ekonomiska flyktingar. Dom kommer främst från Afghanistan, Irak och Somalia. Man kan med fog misstänka att familjer i dessa patriarkala länder väljer ut en högt värderad son, samlar ihop de cirka 150 000 kronor som krävs för smuggelrutten och investerar i hans framtid. Ja, så går det till! Och det är såklart därför det är så väldigt få flickor bland dessa asylsökande. Dom barn som verkligen skulle behöva fly har inga pengar och inga kontakter och kommer aldrig någonsin hit.
Och barn är dom flesta inte hur ömmande och behjärtansvärt det än kan låta när man hör benämningen ensamkommande flyktingbarn. Snyft, snyft...
Nästan inga har id-handlingar och en klar majoritet är över 15 år och olika tester i Norge visade att nio av tio hade en högre ålder än den uppgivna. Dom sade sig vara minderåriga, men hälften var över 20 år. Dom här s.k. flyktingarna har mycket svårlokaliserade släktingar och knappast några DNA-tester genomförs – inte ens vid senare anhöriginvandring. För du ska veta att för varje asylsökande kommer det ungefär två anhöriga, som vi med säkerhet inte vet vilka de är och som ges rätt att stanna för alltid. Så det är inte konstigt att dessa ensamkommande asylsökande unga män förstör sina id-handlingar strax innan dom bestiger svenskt territorium. Ja, dom har ju jävligt mycket att dölja. Men det fattar du väl nu?”
Helt utan förvarning brister Gösta Mysterioso ut i sång: Nästan inga har id-handlingar och en klar majoritet är över 15 år och olika tester i Norge visade att nio av tio hade en högre ålder än den uppgivna. Dom sade sig vara minderåriga, men hälften var över 20 år. Dom här s.k. flyktingarna har mycket svårlokaliserade släktingar och knappast några DNA-tester genomförs – inte ens vid senare anhöriginvandring. För du ska veta att för varje asylsökande kommer det ungefär två anhöriga, som vi med säkerhet inte vet vilka de är och som ges rätt att stanna för alltid. Så det är inte konstigt att dessa ensamkommande asylsökande unga män förstör sina id-handlingar strax innan dom bestiger svenskt territorium. Ja, dom har ju jävligt mycket att dölja. Men det fattar du väl nu?”
”Främling, vad döljer du för mig
i dina mörka ögon…”
Och så där trallar Gösta på en bra stund. Han har en överraskande bra sångröst.
Gösta tackar för de lite matta applåderna och säger: ”Ja, egentligen är jag inte alls särskilt förtjust i den där skenheliga, överviktiga, botoxade Carola med sina sladdriga silikonpattar.
Och den här trudelutten Främling gillar jag egentligen inte alls, fast jag sjöng den alldeles nyss. Jag är alltså fientligt inställd till själva låten och ja, då kan du ju gärna få kalla mig Främlingsfientlig nu… Haha, det bjuder jag på. Jag kallar saker och ting vid dessa rätta namn. En negerboll är en negerboll och ingenting annat. Jag är lika politiskt inkorrekt som det där kommunalrådet jag hörde på radion. Han var förresten från Katrineholm, bara en sån sak… Det var ju där som Vingåkers Machiavelli inledde sin lysande karriär som just kommunalråd för att sluta som statsminister. Och det var ju förresten en man som verkligen kunde peka med hela handen.”
På bilden nedan t.v. har han stoppat bägge händerna i sommarbrallorna och pekar mot ett oidentifierat föremål där nere i kalsipperna. På fotot nedan t.h. är det nog just detta objekt som pekar rakt ut.
Efter denna långa utvikning återgår Gösta till att resonera vidare om själva motellet: ”Köparen av den här fastigheten påstår ju att han inte riktigt vet vad han ska använda den till. Men det tror jag inte riktigt på. Det är nog lite dimridåer för att sondera terrängen. Hade det här motellet legat i en attraktiv kommun, som ja t.ex. Båstad, hade det inte varit några problem. Då hade det ju helt sonika blivit något slags enklare hotell, vandrarhem eller kanske studentboende. Och det hade ju gått att bygga om rummen till större lägenheter, även om det naturligtvis skulle kosta en bra slant.
”Få se här… 365 gånger 3015. Ja, det blir 1 100 425 spänn per barn och år. Mucho dinero, amigo! Man skulle ju faktiskt kunna köpa ett hus till var och en av dom för såna stålar, hmm... Jaja, ta sen den summan gånger antalet rum på det här motellet, alltså gånger 29. Vad blir det: Jo, 31 913 775 kr på ett år, alltså. Nu maxade jag ju den här beräkningen, men säg 20 miljoner då. Är du lönsam lille vän? Jajamensan! Ett kommunalt vårdbolag som granskats har de tre senaste året gått med en nätt vinst på 40 miljoner. Visst har dom här bolagen vissa omkostnader, men det blir bra många slantar över. För staten betalar inte bara för själva boendet, utan också skolgång, utredningar, gode män och alla extraordinära kostnader. Dessutom får den aktuella kommunen en årlig grundersättning på 500 000 kr. Så nu vet du det”, säger Gösta och stoppar tillbaka miniräknaren i fickan.
”Och du, den här killen som köpt motellet han efterlyste ju faktiskt idéer från intresserade. Ska vi sätta 1900 spänn på att något privat vårdbolag hör av sig, vill hyra in sig och att det blir ett flyktingboende här i framtiden? Ok!
Gösta Mysterioso verkar ju åtminstone väl påläst när han redovisar alla dessa siffror och all statistik. Han harklar sig och babblar vidare: ”Du, jag hörde förresten av Pappa Razzi att bloggen, alltså Örkelljungabilder, fått sin första läsare i Afghanistan. Jaså, det stämmer… Ja, där ser man, då har dom alltså både Kabulteve och internet där nere… Utvecklingen går minsann framåt med stormsteg här i världen.
Minns du förresten dom där unga afghanerna som dumpades av människosmugglare nånstans längs E 4:an i mörkaste Småland? Ja, det var inte så himla länge sen och det blev ju ett väldigt hallabaloo med reportage i tidningar och teve. Och sen vilade dom unga männen ut på sofforna i nån lokal i den kommun som fått förmånen att ta hand om dom. Och vad tror du grabbarna gjorde då? Jo. dom satt där och pratade i sina mobiltelefoner och spelade dataspel. Ja, Herre Jesus! Eller du store Allah, snarare… Nä, några riktiga flyktingar med rätt till asyl enligt FN:s Genevekonvention var dom nog inte… snarare lyxlirare utan något särskilt skyddsbehov. Visste du förresten att bara sju procent av samtliga asylsökanden som fått stanna i Sverige de senaste trettio åren haft giltiga asylskäl i enlighet med den här FN-konventionen? Nä, jag trodde väl det… 93 procent har alltså fått permanent uppehållstillstånd ändå. Visst är det ett besynnerligt och godtroget land vi lever i? Ja, och vem minns inte de apatiska flyktingbarnen - en fluga som dansade en sommar. I Sverige, märk väl! För i inget annat land grasserade denna psykiatriska sjukdomsdiagnos som just här, märkligt nog..."
Efter den här mer än långa harangen från Gösta Mysterioso kan man ju undra om inte Gösta själv är en sverigedemokrat i fårakläder. Han viftar lite besvärat bort frågan: ”Nä, nä! Det där har du fått om bakfoten. Jag är örkelljungapartist ut i fingerspetsarna och jag kommer att fortsätta kämpa för att det ska bli lite mer rock´n roll och lite mindre Carinaz här i Örkelljunga. Jag är för mångfald och inte enfald. Här i Skånes Jerusalem finns för för många frikyrkor och för lite moskéer! Så nu vet du var jag står när det gäller religions- och invandrarfrågor, eller..?”
Efter detta kryptiska svar lägger Gösta in en prilla och vi beger oss i sakta mak upp mot den övergivna Statoilmacken. Mer om denna i nästa inlägg. Vad som händer då kan man aldrig så noga veta. Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterios vet man som sagt aldrig riktigt var man har. Och tur är väl det! Livet blir liksom lite mer oförutsägbart då.
Fortsättning följer alltså…
I en kommun på dekis som Örkelljunga finns det ju ingen marknad för något av dom här alternativen. Nä du, det lutar nog mest åt det där jag sa innan – ett flyktingboende. Det är en oerhört lukrativ business att smuggla flyktingbarn till Sverige, men ännu lönsammare att ta emot dem! Det finns både privata och kommunala bolag som tjänar storkovan på ensamkommande flyktingbarn. Det existerar nämligen inget tak för hur mycket en plats får kosta när det är staten som står för notan. Schablonersättningen är 1900 kr per barn och dygn för en belagd plats och 1600 för en tom. Och det finns exempel på vårdbolag som tar ut 3015 kr per barn och dygn.” Gösta plockar fram en liten behändig miniräknare ur rockfickan:
”Få se här… 365 gånger 3015. Ja, det blir 1 100 425 spänn per barn och år. Mucho dinero, amigo! Man skulle ju faktiskt kunna köpa ett hus till var och en av dom för såna stålar, hmm... Jaja, ta sen den summan gånger antalet rum på det här motellet, alltså gånger 29. Vad blir det: Jo, 31 913 775 kr på ett år, alltså. Nu maxade jag ju den här beräkningen, men säg 20 miljoner då. Är du lönsam lille vän? Jajamensan! Ett kommunalt vårdbolag som granskats har de tre senaste året gått med en nätt vinst på 40 miljoner. Visst har dom här bolagen vissa omkostnader, men det blir bra många slantar över. För staten betalar inte bara för själva boendet, utan också skolgång, utredningar, gode män och alla extraordinära kostnader. Dessutom får den aktuella kommunen en årlig grundersättning på 500 000 kr. Så nu vet du det”, säger Gösta och stoppar tillbaka miniräknaren i fickan.
”Och du, den här killen som köpt motellet han efterlyste ju faktiskt idéer från intresserade. Ska vi sätta 1900 spänn på att något privat vårdbolag hör av sig, vill hyra in sig och att det blir ett flyktingboende här i framtiden? Ok!
Dom där penningkåta fruntimren i Oklart Vård AB tar ju över mer och mer av den s.k. vården i Örkelljunga. Du, dom sitter säkert och räknar nu på det där med flyktingboende så att svetten lackar i armhålorna. We´re only in it for the money, you know…”
Gösta Mysterioso verkar ju åtminstone väl påläst när han redovisar alla dessa siffror och all statistik. Han harklar sig och babblar vidare: ”Du, jag hörde förresten av Pappa Razzi att bloggen, alltså Örkelljungabilder, fått sin första läsare i Afghanistan. Jaså, det stämmer… Ja, där ser man, då har dom alltså både Kabulteve och internet där nere… Utvecklingen går minsann framåt med stormsteg här i världen.
Minns du förresten dom där unga afghanerna som dumpades av människosmugglare nånstans längs E 4:an i mörkaste Småland? Ja, det var inte så himla länge sen och det blev ju ett väldigt hallabaloo med reportage i tidningar och teve. Och sen vilade dom unga männen ut på sofforna i nån lokal i den kommun som fått förmånen att ta hand om dom. Och vad tror du grabbarna gjorde då? Jo. dom satt där och pratade i sina mobiltelefoner och spelade dataspel. Ja, Herre Jesus! Eller du store Allah, snarare… Nä, några riktiga flyktingar med rätt till asyl enligt FN:s Genevekonvention var dom nog inte… snarare lyxlirare utan något särskilt skyddsbehov. Visste du förresten att bara sju procent av samtliga asylsökanden som fått stanna i Sverige de senaste trettio åren haft giltiga asylskäl i enlighet med den här FN-konventionen? Nä, jag trodde väl det… 93 procent har alltså fått permanent uppehållstillstånd ändå. Visst är det ett besynnerligt och godtroget land vi lever i? Ja, och vem minns inte de apatiska flyktingbarnen - en fluga som dansade en sommar. I Sverige, märk väl! För i inget annat land grasserade denna psykiatriska sjukdomsdiagnos som just här, märkligt nog..."
Efter den här mer än långa harangen från Gösta Mysterioso kan man ju undra om inte Gösta själv är en sverigedemokrat i fårakläder. Han viftar lite besvärat bort frågan: ”Nä, nä! Det där har du fått om bakfoten. Jag är örkelljungapartist ut i fingerspetsarna och jag kommer att fortsätta kämpa för att det ska bli lite mer rock´n roll och lite mindre Carinaz här i Örkelljunga. Jag är för mångfald och inte enfald. Här i Skånes Jerusalem finns för för många frikyrkor och för lite moskéer! Så nu vet du var jag står när det gäller religions- och invandrarfrågor, eller..?”
Efter detta kryptiska svar lägger Gösta in en prilla och vi beger oss i sakta mak upp mot den övergivna Statoilmacken. Mer om denna i nästa inlägg. Vad som händer då kan man aldrig så noga veta. Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterios vet man som sagt aldrig riktigt var man har. Och tur är väl det! Livet blir liksom lite mer oförutsägbart då.
Fortsättning följer alltså…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar