NATIONALPARK

Nu finns det naturligtvis ingen nationalpark i Örkelljunga. Här finns överhuvudtaget ingenting av nationellt intresse.

Vi har tagit oss friheten att visa lite bilder tagna utanför kommungränsen i detta inlägg. Vår världsreporter Nisse Mysterioso besökte Söderåsens nationalpark en vacker höstdag i oktober.

Skärdammen

Han inledde med en promenad runt den lilla dammen vid Skäralid och efter bara några hundra meter fastnade hans blick vid denna bänk:

A

Det är ju en relativt enkel träkonstruktion utan ryggstöd i en dov färgton och uppförd direkt på platsen.
Nisse har ju fotografiskt minne och han kom såklart ihåg hur bänkarna i Pinnåreservatet ser ut.

B

De är ljusa och blanka med metallunderreden som i sin tur förankrats i marken via cementfyllda plaströr. (Den som vill och orkar kan ju läsa de bägge inläggen om PINNÅRESERVATET i denna blogg en gång till).

Intresseföreningen Örkelljungabygdens Natur hade ju invändningar mot dessa bänkars utformning, men det sket ju kommunen fullständigt i och placerade ut dem i alla fall. Här ska minsann inga jävla gröngölingar till naturexperter komma och tala om för oss hur bänkar i ett naturreservat ska se ut!
Frågan är vilken av bänktyperna som harmonierar bäst med naturen. A eller B?

Nisse fortsatte sin vandring och kom fram till denna bro:

C

Den har f.ö. samma färg som alla bänkar längs vandringsleden Nisse framkallade sen minnesbilden av bron i Pinnåreservatet:

D

Frågan är vilken bro som står mest i samklang med naturen. C eller D?

Nisse noterade noga att markeringarna av den här vandringsleden i nationalparken är diskreta och sparsamma.

E

Man hittar ändå. Inga träd har färgbombats i onödan, att jämföra med i Pinnåreservatet:


F

Frågan är vilken av markeringarna som är bäst anpassad till naturen. E eller F?

Den som känner sig hågad och vågad kan välja mellan alternativen på de tre frågorna och sen mejla sitt svar till: orkbilder@gmail.com
Nisse Mysterioso fortsatte sen upp till The top of the world: Kopparhatten.

A hat with a view

Nisse är ju en filosof av rang och när han stod där uppe och skådade ut över världen funderade han lite fram och tillbaka på namnet kopparhatt. Hmm… hans tankar svindlade iväg och han fick underliga associationer till… ja, betongkepsarna i Örkelljunga kommun. Förvirrade reflexioner flimrade hit och dit och Nisse Mysterioso kände sig yr i mössan (eller tja… kopparhatten) och begav sig försiktigt av nedåt igen.

The long and winding road 

Hans tankar återvände emellertid till Pinnåreservatet igen och han ställde sig frågan hur en kommun kan klanta till det så när man får chansen att utforma ett naturreservat med så ett unikt centralt läge - nästan mitt i byn. Den ansvarige projektledaren borde ha gjort ett antal noggranna studiebesök, t.ex. här på Söderåsens nationalpark, innan han drog igång arbetet med Pinnåreservatet. Och han och kommunpolitikerna borde naturligtvis ha lyssnat på miljövännerna i Örkelljungabygdens Natur istället för att köra över dem som en frustande ångvält.
Nu är det väl så att ännu är inte Pinnåområdet godkänt som naturreservat. De fattas några politiska beslut, men det rör sig bara om formaliteter angående en detaljplan.
Om jag hade fått bestämma hade det inte blivit godkänt, resonerade Nisse högt för sig själv. Inte som det ser ut nu i alla fall. Och det beror inte på en detaljplan utan på helheten ur ett mer miljöestetiskt perspektiv. Pinnåreservatet är ju som ett färgglatt tivoli med självlysande bänkar mitt i skogen. För att inte tala om plaströret under stigen och rörledningarna lite längre ner vid kvartetet Ejdern. Dom glänsande rören ligger (alltför) väl synliga tvärs över Pinnån och faktiskt också inom reservatsgränsen.
Nisse hummade missbelåtet. Den ansvarige projektledaren för Pinnåreservatet tycks helt sakna säker blick för naturen. Men jaja… med lite god vilja skulle det ju gå att delvis rädda det här naturreservatet från att bli till allmänt åtlöje. Man kan måla om både bänkarna och bron i en naturlig och mörkare färg. Med modern teknik går det faktiskt också att sanera klotter, vilket ju är den rätta benämningen på de hänsynslösa markeringar som gjorts på träden i området.
Nu kommer naturligtvis detta aldrig att inträffa. För det skulle ju innebära att den ansvarige skulle få krypa till korset och erkänna att: ”Jag gjorde fel! Jag ber om förlåtelse och ska försöka rätta till alla mina misstag efter bästa förmåga.” Dessa ord har nämligen hittills i historien aldrig någonsin uttalats av någon förtroendevald eller tjänsteman i Örkelljunga kommun. Nä, och det kommer som sagt inte att ske nu heller, filosoferade Nisse Mysterioso på sin vindlande väg ner för Kopparhatten.

Löv is all around

TROTTOARBÖNDER

Örkelljunga är ju en skogskommun, så här finns verkligen inte mycket åkerjord att bruka.

Men traktens bönder är fiffiga och istället odlar man i trottoarkanterna. Och där växer det så det knakar som vi ser av denna bild från Kornettvägen.

Den vanligaste grödan är ogräs Xtra Allt, men här trivs också den lilla späda slöfockia communalis, den högresta incompetentia gigantica och den ljuvligt väldoftande bonnafis luktarilla.

Dessa tre rariteter ser vi i tur och ordning på bilderna nedan:

De välkända utlokaliserade trottoarbönderna och gôa gubbarna Kal å Osborn står vid vägkanten och småpratar om ditten och datten:

-Dö Kal, hur många jobbar egentligen på gatukontoret?
-Knappt hälften.
-Så pass många ändå… men hur många arbetar med ogräsbekämping?
-Ingen.
-Jaha... å de la förresten en himla tur att dom ente gör det, för nu får ju vi trottoarbönder ha våra odlingar i fred.
-Just preciiis så e de, Osborn…


Lumbricus indolentus

 I den feta myllan vid trottoarkanten trivs också den nyttiga och effektiva latmasken.

Att jorden är så näringsrik beror till stor del på den ekologiska naturgödsel som regelbundet tillförs dessa smala odlingsytor. Hit vallfärdar nämligen tjänstemännen och politikerna i kommunhuset under sina väl utsträckta fikapauser och ännu längre megalunchraster och slår sen sina drillar och sjuor invid vägkanten. Allt för den goda sakens skull. Man har ju en genuint ekologisk grundsyn när det gäller skötsel och underhåll av gator och vägar inom kommunen. Ju vildare det växer där desto bättre!


Här nedan har filuren och fotografen Pappa Razzi lyckats fånga några av dem som lämnar bidrag till jordförbättringen:

 

Dessutom medverkar områdets många damer med hund till näringsrikedomen i odlingarna genom att låta vovvarna pissa i trottoarkanten.

Här t.v. ser vi den schöna schäfern Pink Floyd lätta på trycket.

Just här vid Kornettvägen ska ju kommunen bygga en ny förskola. Enligt uppgift ska den innehålla fyra avdelningar samt ett nattis. Grattis alla föräldrar och små barn som varje dag när ni färdas till förskolan får njuta av dessa ogräsodlingar i trottaoarkanten!



Kornettvägen från andra hållet –
nerifrån och upp



Tydligen ska allt vara klart för invigning av den nya förskolan framåt sommaren 2011 - om man nu får tro utbildningschefen. Nu vet vi ju sedan tidigare att Örkelljunga kommun gärna arbetar med viss fördröjning i sina projekt. Pinnåreservatet invigdes ju t.ex. med ett års försening och om den nya förskolan ska bli klar i tid, gäller det att kommunalrådet snart tar första spadtaget. Ännu har ingen större aktivitet synts till i området.
Örkelljunga är ju en kommun i oavbruten slowmotion och absolut ingen skulle bli förvånad om projektet med den nya förskolan drar ut rejält på tiden och blir till en riktig långbänk.

Apropå den glada amatörtävlingen där uppgiften var att utforma Örkelljunga kommuns nya landmärke har ännu ett försenat (!) förslag inkommit. Den briljanta idén är nämligen att man bygger en superduperlång långbänk hela vägen längs E 4:an från smålandsgränsen och ner till Skåneporten. Vad sägs om det, gôtt folk?

Nåväl, när vi lämnar Kornettvägen åt sitt öde för denna gång hör vi i bakgrunden de gôa gubbarna Kal å Osborn nynna den gamla slagdängan Barndomshemmet:

”Där som ogräsfälten böja sig för vinden…”

Tralala

Apropå musik så följer ni väl Dansbandskampen i teve? Hur ska det gå för Örkelljungas egen eminenta dansorkester och stora stolthet Carinaz? Dom både spelar och sjunger en aning falskt och sångerskan ser ut som en bakfull Kikki Danielsson, men det räcker kanske ända fram till finalen ändå... Osvuret är bäst, men fan tro´t! Alla trogna Carinazdiggare håller naturligtvis tummarna.

Den som har synpunkter, idéer, tips eller foton kan mejla:

orkbilder@gmail.com

TURISTCHEFEN

Det är dags för en favorit i repris, nämligen Kulturtrappan. Det är den man traskar när man ska ta sig från Storgatan upp till Kulturhuset. På den här bloggen har vi i två tidigare inlägg (KULTURTRAPPA fr. 21 augusti resp. VALSÖNDAG fr. 19 september) publicerat bilder från denna famösa trappa. Sen dess har absolut inget hänt.


18 oktober                  Foto: Anne O´Nym

Ogräset finns kvar och maskrosen är blåfrusen.

blue dandelion                    Foto: Anne O´Nym







Man kan ju tycka att det åtminstone borde ligga i turistchefens intresse att hålla rent och snyggt framför egen dörr. För den turist som stannar till på Storgatan och tar trappan upp mot Turistbyrån är det första intrycket säkert av viss betydelse. Om då entrén är full av ogräs undrar kanske den tillfällige turisten vad det är för en sunkig och nergången kommun han eller hon hamnat i.

Naturligtvis finns det ingen i hela kommunen som är ansvarig för att trappan är prydlig och fin och som med jämna mellanrum ser till att ogräset kommer bort. Nänä! Vilken annan turistchef i vilken annan kommun som helst i Sverige hade sett till att avlägsna ogräset och putsa upp trappan i rödaste rappet – men inte turistchefen i Örkelljunga.
Nej, hon sitter gömd och glömd inne i the office, rullar tummarna och väntar på pensionen - och på statistiken över antalet turistbesök i kommunen, som hör och häpna blir klar någon gång i april 2011. Hon har nog inte överdrivet mycket att stå i just nu och eftersom ingen annan gör nåt borde hon lyfta på sin svettiga hängröv och ge sig ut i verkligheten. Det tar kanske fem minuter för henne att rensa bort det värsta ogräset i kulturtrappan. Hon skulle kunna använda de trädgårdshandskar som kamraterna i Folkpartiet Liberalerna delade ut i brevlådorna inför valet i september. ”Vi finns till hands”. Men det gör inte turistchefen.
Vill man få fler turister till Örkelljunga ska Turistbyrån absolut inte drivas av kommunen och en trött och trist turistchef.

Nä, ut med turistchefen och in med en hösäck! Det skulle bli både billigare och bättre på alla sätt och vis.
Wow! En kommun som har en hösäck som turistchef! Dit måste vi bara åka! Packa pappas kappsäck. Nu! Genast! Wir fahren, fahren, fahren auf der Autobahn… Nach Örkelljunga, Schweden! Jawohl!
Och vips skulle Örkelljunga bli världsberömt och dra till sig allt från stureplansstekare till Nisse i Hökarängen och Dieter från Düsseldorf!

Den som har ett bättre förslag till ny turistchef, synpunkter, idéer, tips eller foton kan mejla (gärna anonymt) till: orkbilder@gmail.com

SAMHÄLLSBYGGNAD

Det finns numera flera olika vandringsleder för den som vill spankulera omkring i Örkelljunga kommun. I Pinnåreservatet har ju dessa markerats i olika färger på ett minst sagt brutalt sätt. De leder som kolorerats i rött och orange är lite längre och passerar genom byn och omgivningarna på lite olika ställen.

Den orangemålade vandringsleden är den klart längsta och sträcker sig ända från Grytåsa till Lärkesholm. Den dyker upp ur skogen vid Tyge Krabbes väg och fortsätter Klockgatan fram mot nerfarten till Prästsjön:

Skylten som visar gångstigen står ju som synes lite på sniskan.

Här har man gjort fyra markeringar på träd och stolpar på en väldigt kort sträcka. Det är lite överkurs. Folk fattar nog vart dom ska gå ändå… Men så fortsätter det hela tiden. När man passerat Prästsjön och kommer upp igen framför kyrkan ser det ut så här:

Här har man målat på den stackars björken, på stolpen med skylten om att lämna företräde och vid övergångstället. Det är f.ö. den femtioelfte stolpen som står snett i kommunen. Bara en sån sak kan vara bra att känna till för den som är intresserad av värdelöst vetande…

På bilden ovan ser vi som av en händelse dessutom två medlemmar av Örkelljungas ökända kriminella MC-gäng Bambinos passera. Nu är dom ju i för sig lite polare till vår flitige fotograf Pappa Razzi, så det var egentligen ingen direkt slump att dom dök upp just här. Pappa Razzi brukar faktiskt använda sig av Bambinos som ett slags Securitate vid lite mer riskfyllda smygfotouppdrag.

Nåväl och ehuru, den orangea vandringsleden fortsätter till vänster förbi kyrkan och sen till höger nerför branten mot kvarteret Ejdern. Sen följer den Skogabäcken, som ju lyfts upp ur underjorden på ett förtjänstfullt sätt, fram mot resterna av den gamla Örkelljungaborgen. Just här tillkommer de röda färgmarkeringarna:

Här nedan syns övertydligheten på ett distinkt sätt:

Markeringar finns både på björken och på en fristående träkonstruktion. Det hade mer än väl räckt med den senare. Men som sagt, vandrarna antas väl vara mer eller mindre idioter…

Och träden gråter nog efter denna skändliga misshandel. Vad Örkelljunga verkligen behöver är fler trädkramare och inte denna visuella förorening!

Hade Svenne Banan gått omkring i byn och målat träd och stolpar i regnbågens alla färger och farbror Polisen tagit honom på bar gärning hade han ju åkt dit för grov skadegörelse. Men för en kommun som gör samma sak tycks andra lagar gälla - för då händer absolut ingenting.

Som alla vet är det ju ingen politiker eller tjänsteman i Örkelljunga kommun som någonsin tar ansvar för någonting. Möjligen är det nån annan som är ansvarig – men absolut inte jag, nädå… Örkelljunga är nånannanismens hemort på jorden.

Man kan ju dock försöka ta reda på vem som rent hypotetiskt skulle kunna vara ansvarig för allt detta kluddande. På kommunens hemsida eller i den tryckta årsredovisningen bör ju finnas information om detta. Att ta sig igenom den snårigt upplagda årsredovisningen är inte helt lätt, även för en person med goda ekonomiska kunskaper. Ett börsnoterat aktiebolags årsredovisning är betydligt lättare att förstå sig på. Hur kan det vara så att när man läser kommunens publikation känns det hela tiden som om någon försöker blanda bort korten i någon slags medveten strategi för att läsaren inte riktigt ska få veta vart skattebetalarnas pengar egentligen tar vägen?

Jaja, det går ju att komma fram till att det finns ett tekniskt utskott som är politiskt ansvarigt för frågor rörande just gator, vägar, skogar, naturområden och parker och att det år 2009 fanns en teknisk enhet som ska utföra de politiska besluten. Numera heter denna tydligen samhällsbyggnadsenheten. Visst är det en härlig DDR-känsla över det tungrodda namnet! Jawohl, Einheit macht frei! Nu håller man sig minsann i kommunen också med andra långrandiga titlar som t.ex. verksamhetsområdeschef. Puh! Här kan man ju om man vill dra paralleller till något som "ein Übersturmbahnführer".

Hur som helst bör det alltså vara kommunens tekniska utskott och i förlängningen herr Samhällsbyggnadschefen, samt herr Gatuchefen och hans personal som rent teoretiskt är ansvariga för detta miljöförfulande måleriarbete av dessa vandringsleder. På kommunens hemsida säger sig samhällsbyggnadsenheten ha en ekologisk grundsyn. Men den synförmågan är nog kraftigt nedsatt.

Nu kommer ju inga huvuden att rulla precis, men det viskas i alla fall i maktens korridorer att tekniska utskottet nästa år kommer att få byta namn till den lite skämmiga benämningen tekniska stolpskottet. Och då snackar vi om stolpe ut! Stolpe in betyder ju däremot att bollen trots allt går i mål. Målet för tekniska utskottet och samhällsbyggnadsenheten bör ju självklart vara att göra Örkelljunga till Sveriges vackraste kommun. Men man har, som framgår av bl.a. den här bloggen, en rysligt lång vandringsled med många uppförsbackar att knata innan man når detta högt uppsatta mål.

Man bygger nämligen inga samhällen genom att kludda ner tiotusentals träd och stolpar!

Och därmed sätter vi punkt för denna lilla krönika.



Samtliga foton: Pappa Razzi/Scandalpix



Men hejsan hoppsan! Där blev det visst två punkter!

PARKERING

När Örkelljungas ledande frikyrkopastor K T Knutby sätter sig i sin Volvo för att fara in till centrum och uträtta diverse ärenden har han flera parkeringar att välja på. Som den här invid rondellen och nedanför posten:

Foto: Pappa Razzi/Scandalpix

Den här dagen var det tydligen vissa svårigheter att på ett korrekt sätt få in bilen i parkeringsrutan, men en stor Volvo V70 är kanske inte alltid så lätt att parkera. Fickparkering är en skön konst.

Det är emellertid osäkert om det nu verkligen var pastor K T Knutby själv som satt vid ratten just denna soliga dag. Enligt ett ögonvittne, som dock befann sig på ett visst avstånd från platsen, kan det möjligen ha varit hans unga hustru eller någon av alla hans barnflickor som rattade fordonet.

Här ser vi parkeringen från andra hållet: 

Foto: Pappa Razzi/Scandalpix

Foto: Pappa Razzi/Scandalpix

Hur länge de här betongsuggorna stått på platsen är ju svårt att veta. Antagligen har de funnits här väldigt länge – kanske ända sen slaget vid Fantehåla. Dessa två betongsuggor verkar som vanligt slentrianmässigt och helt slumpartat utplacerade av den flitige betongsuggeteknikern. De försvårar ju för fotgängare och hejdar absolut inte någon fräck bilist från att parkera framför dem, trots att här ju inte finns någon markerad p-ruta. Däremot utgör de ju ett effektivt hinder för den som till äventyrs skulle få för sig att köra ut på gångbanan. Nu är ju folk inte så dumma att dom inte begriper detta.

Det man som medborgare efterlyser är ju någon slags konsekvens av den ansvarige för betongsuggeeländet i Örkelljunga kommun. Antingen placerar man ut betongsuggor på alla ställen i hela kommunen där det finns en möjlighet för en bilist att köra upp på gångbanor eller trottoarer. Eller så ställer man inte ut några alls. Punkt och slut.

Som det ser ut nu i kommunen finns det ingen som helst logik beträffande utplacerandet av dessa räliga betongsuggor. Sådana här föga estetiska trafikhinder bör användas ytterst restriktivt och då bara som en tillfällig lösning. Och därmed basta!

För något halvår sedan utlystes en glad amatörtävling där uppgiften var att utforma kommunens nya landmärke. Detta ska vara stort, tilltalande, unikt, kunna ses av alla förbipasserande och vara placerat utmed E4:an. ”Idén ska helst anknyta till något som är speciellt för vår kommun.”

Nu gick visserligen anmälningstiden ut den 18 juni, men här kommer i alla fall ännu ett förslag till landmärke. En gigantisk betongsugga någonstans vid Skåneporten hade ju absolut varit den perfekta, optimala och ultimata symbolen för Örkelljunga! För att hålla nere materialkostnaden kan man ju tänka sig att göra jättesuggan ihålig. Och inuti kan man sedan placera kommunalrådet, som ju förslagsvis kan dela ut trista turistbroschyrer till nyfikna medborgare som stannat till vid det anslående monumentet. Då får man liksom 2 in 1. En betongsugga inuti en annan…


Är detta ett kommunalråd?

Här har vi i alla fall ett redigt kommunalråd som vet hur slipsen ska dras:



BRANDSTATION

Det finns ju som sagt en hel del intressanta byggnader i Örkelljunga. Den här gamla brandstationen har ju blivit som ny:

Den kan väl sägas utgöra ett exempel på modernistisk arkitektur med vissa drag av funktionalism. Huset till vänster som är sammanbyggt med stationsbyggnaden känns ju lite apart och är väl ingen direkt höjdare. Den nyligen genomförda renoveringen har varit väldigt lyckad.

Att kommunen valde att modernisera brandstationen istället för att bygga nytt hade nog inte så mycket att göra med att man ville bevara en estetiskt tilltalande fastighet, utan snarare på att man ville spara pengar. Här lyckades man dock slå två flugor i en smäll - att bevara en fin byggnad och att hålla nere kostnaderna. Bra gjort är det i alla fall och så här från utsidan verkar byggbolaget ha gjort ett gediget hantverk.

Men smyger man runt hörnet till höger, som vår käre fotograf Pappa Razzi gjorde, får man syn på det här:

Tre små grisar.

Vem som placerat ut dessa kultingar kan man ju inte så noga veta. Det kan ju såklart vara kommunens betongsuggetekniker som plockat fram sina älsklingar ur sitt till synes outsinliga förråd.
Men det kan ju också vara personal från själva brandstationen som velat förgylla baksidan av byggnaden med dessa betonggrisar.

En rejäl plump i protokollet blev det i alla fall för det onödiga tilltaget. Nog hade man kunnat fundera ut något bättre?

Brandstationen uppfördes ju i slutet av 50-talet. Tyvärr känner vi inte till vem som ritat denna lätta och luftiga modernitet. Men kanske vet någon där ute i stora världen vem arkitekten är? I så fall går det bra att lägga till namnet i kommentatorsrutan – för äras den som äras bör.

SOCIALCHEFEN

skyddad verkstad

  ”Det är där inne dom gömmer sig nu, tjänstemännen och politikerna”, säger Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterioso och pekar mot Kommunhuset,”…alltså nu efter socialchefens avhopp. Dom borde vara ute bland verklighetens folk istället.”

Ja, efter veckans insändarstorm i lokaltidningens nätupplaga hukar sig nog kommunalrådet där inne bakom sitt skrivbord iförd solglasögon och keps. Likadant gör väl socialnämndens ordförande. Det är en osedvanligt vacker fredag i oktober och Gösta konstaterar: ”Ja, dom fegisarna har väl inte visat sig på en vecka nu...”

Men först framträdde ju sångduon Arne & Carina i lokaltidningen och i en smäktande lovsång prisade och berömde man socialchefens insats och beklagade hennes avgång. Men när man hör en sådan hyllningssång bör man nog dra öronen åt sig och ana ugglor i mossen. För nog klingade sången en aning falskt. Kanske menade man precis tvärtom… Ja alltså, att den nya socialchefen varit en katastrof och hennes arbetsinsatser ett präktigt fiasko. Men sånt kan man ju inte säga högt förstås… För vem var det som var delaktig i rekryteringen av henne egentligen? Jo, den klämkäcka duon Arne & Carina! Men det vill man självfallet inte låtsas om nu, utan man lägger ut dessa dimridåer, ligger lågt och hoppas att allt ska vara glömt om några veckor.

Något man inte glömmer är att duon Arne & Carin påstår att socialchefen fått personalen med sig i ett "helt annat tänk". Det begreppet doftar 1990. Då kändes det nyskapande, men inte nu. Nu låter det bara töntigt och är en floskel som makteliten och diverse självhjälpsgurus spottar ur sig när man inte har nåt vettigt att säga. Man att tror att man är modern och uppdaterad, men för begreppet ”helt annat tänk” har bästföredatum passerats för länge sen.

Socialnämndens budget har ju de senaste åren gått mot ständigt större underskott. Att det dessutom tycks råda kaos i hela organisationen framgår ju tydligt av de kommentarer som publicerats i HD.se angående socialchefens avskedsansökan. 24 av 25 kommentarer uttrycker i olika grader missnöje över socialchefens sätt att sköta sitt fögderi. Dessutom påpekar Gösta Mysterioso att alla kommentarer ju filtreras av en moderator på HD.se och att de vi får ta del av är de ”snällaste”, medan de ”styggaste” sorteras bort. Det här avhoppet hänger naturligtvis samman med det ena misslyckandet efter det andra för socialchefen.

”Ja”, fräser Gösta, ”jag har förresten en gås oplockad med den där socialhäxan. Men nu kan hon ju inte nås för en kommentar eftersom hon är på tjänsteresa. För min del får hon gärna befinna sig på tjänsteresa de närmsta 20-30 åren. Gärna i Långbortistan! Jag har förresten mejlat alla personalchefer i samtliga Sveriges kommuner och varnat dom för att anställa henne. Jaaa… utom till Svinarps kommun förresten. I det mejlet rekommenderade jag henne å det varmaste. Där skulle hon absolut platsa.”

Nu börjar Gösta verkligen varva upp: ”Det där snacket om att hon lämnar uppdraget för att gå vidare i karriären är ju bara patetiskt. Och ska man göra karriär inom kommunal verksamhet är det knappast någon större merit att ha varit socialchef i Örkelljunga kommun. Eller? Dessutom är det ju inte precis de skarpaste hjärnorna som blir chefer inom kommunsektorn. I det privata näringslivet skulle hon vara helt chanslös…”

Gösta Mysterioso har ju en ”Deep Throat” inne i kommunhuset som hört det viskas i korridorerna att kommunalrådet inlett ett intimt samarbete med sin kollega i grannkommunen Svinarp. Hon hade tydligen sett och läst att i Skånes näst tråkigaste kommun – Svinarp - jobbar Lars-Göran Bengtsson som maktfulllkomligt, äregirigt, självgott kommunalråd. Han smiter från allt som kan innebära att han måste lyfta ett finger, låter sig mutas och smickras, svettas övervikt och bakfylla och är totalt egenmäktig i alla förfaranden. Dessutom föraktar han den lilla människan.

Kommunalrådet hade fallit pladask för denna beskrivning och omedelbart kontaktat kollegan i grannkommunen för ytterligare detaljer om hans sätt att styra Svinarps kommun. Enligt Göstas källa har kommunalrådet redan fått en gratisleverans bestående av en käck T-shirt och en dito keps från sin nyfunne kamrat i Svinarp.

Dessutom har hon tidigt i morse satt upp Svinarps kommunlogga på väggen i sitt tjänsterum.

Vilken som är Skånes tråkigaste kommun? Gissa tre gånger!


Nja, det räcker kanske att gissa en gång…