EFTER VALET

Ja, naturligtvis kom Gösta Mysterioso och Örkelljungapartiet in i kommunfullmäktige. Nu var ju inte detta så svårt precis, eftersom det i Örkelljunga finns nästan fler kommunfullmäktigeledamöter än invånare. Det räckte ju i princip med att Göstas fanclub röstade på Gösta, så var det klart.

”Ju fler ledamöter desto bättre för demokratin” lär orsaken vara till att man inte vill banta fullmäktige. Örkelljunga är en liten kommun som lider av storhetsvansinne. Här finns flest fullmäktigeledamöter per innevånare än någon annanstans i världen. Ja, nu är det ju ändå kommunalrådet som bestämmer allt, så varför inte nöja sig med ett kommunfullmäktige bestående av enbart en ledamot - enmansprocessionen.

Jaja, nu är det som det är och Gösta ser fram emot den kommande mandatperioden. Örkelljungapartiet har ju i sitt valmanifest helt fräckt lånat Folkpartiets paroll: ”Bort med ogräs och buskörning från kommunens gator och torg”. Som andra punkt har man lagt till: ”Bort med alla onödiga betongsuggor. Plantera mera!”

Den här fula suggan som står vid Älgstigens slut ner mot en träbro över Pinnån fyller ingen som helst funktion. Den ska bort. Dessutom är ju staketet till vänster trasigt (liksom på åtskilliga andra ställen). Denna skamfläck måste repareras och målas om.

Det finns en annan betongsugga som också ska bort. Men den suggan är så stor och tung och pompös att det kommer att ta minst fyra år för den ”tekniska förvaltningen” att få bort svinhonan från sin väl förankrade plats.

Örkelljungapartiets valprogram är ju väldigt tunt, men Gösta har naturligtvis en dold agenda inför framtiden. Han antyder att han har många äss gömda i rockärmen som han är beredd att plocka fram vid behov. I fullmäktige ser han som sin främsta uppgift att agera blåslampa i hängröven på makteliten. Fläsket kommer att brinna i betonghäckarna, var så säker!

Gösta själv firade intåget i fullmäktige på sitt vanliga stillsamma och försynta sätt med ett stort glas ekologisk flädersaft. Han var cool som en swimmingpool och mådde som en prins. På den gamla hederliga stereon spelades hans härliga kampsång ”In kommer Gösta” om och om igen i den klassiska inspelningen från 1971 med Philemon Arthur & The Dung.

Nu blev ju kommunalvalet i Örkelljunga aldrig särskilt spännande. Folkpartiet hade ju efter sin långa ökenvandring till det röda landet återvänt till häxan i Blåkulla. Därmed var ju alliansseger i Örkelljunga i praktiken redan klar.

Men visst hölls det valvakor lite här och var i byn denna söndagskväll. Det fanns ju många andra ledamöter än Gösta som celebrerade sina fullmäktigeplatser. Hos det ledande blå partiet var det klackarna i taket under valvakan med räkor och vitt vin. Punschen och den finska champagnen flödade också såklart. Det var tjo och tjim och temperaturen steg i festlokalen. I minglet syntes ett f.d. kommunalråd – han som så elegant bortmanövrerades inför förra valet. Han var visst lite för pilsk på fruntimmer, enligt vad Gösta hört viskas från de innersta kretsarna i etablissemanget.

Ja, nu fick ju föredettingen trots allt stå kvar på valbar plats inför årets val, vilket ju kan synas märkligt, särskilt efter det chicken race han utsattes för i lokalpressen. Det hela rörde sig om en rejäl skandal beträffande djurhållning med anmälningar hit och dit. Snacka om att utgöra en belastning för sitt parti… En partiledning med gott omdöme hade såklart gett honom foten på direkten.

Nu borde han naturligtvis själv ha tackat för sig och avstått sin plats på årets vallista. Men nej, nyligen framrädde han i Lokaltidningen i en intervju och det man minns bäst från den artikeln var att han visade sig vara nykär i en betydligt yngre kvinna som han kallade för sin flickvän och som han träffat helt nyligen. I en faktaruta upplystes man om att han är 56 år, har typ 17 barn och alltså flickvän. Karln är 56 år och har flickvän! Herre Jesus! Hur patetiskt låter inte det på en skala?

Göstas gamle polare Pappa Razzi smög omkring i buskarna utanför festlokalen med sin kamera och sitt teleobjektiv. Det var stimmigt värre därinne och några deltagare tittade kanske lite väl djupt i glasen. Det hettade till ordentligt när valtemperaturen steg och alla hämningar släppte. Mitt i alltihopa pajade dessutom ventilationsanläggningen och folk började strippa till höger och vänster. Svetten lackade och Pappa Razzi lyckades genom ett öppet fönster plåta den här donnan, som tydligen blivit alltför varm i kläderna.


Snacka om moderat valfläsk...

 I en soffa låg det här fruntimret till synes utslagen och med rumpan i vädret.

Ja, det rådde som sagt tropisk hetta inne festlokalen och några deltagare valde (!) att svalka av sig utomhus i bara mässingen. Fram på morgonkvisten lyckades nämligen Pappa Razzi fånga dessa lättklädda och ystra moderatkvinnor när de moonade i upprymd extas.

Ja, egentligen hade man ju inte så hemskt mycket att fira, eftersom ju moderaterna i själva verket förlorade ett mandat. Men vadå? Är det fest så är det… och man blev ju trots allt största parti i kommunen.

Men hejsan, hoppsan!

Här var det tydligen några som inte mådde fullt(!) lika bra och som förmodligen här kräks lite i det daggvåta gräset. För mycket räkor och vitt vin..?

Kanske känns någon av alla dessa härliga rumpor bekant? Begreppet valfläsk har ju i alla fall på dessa bilder verkligen fått ett ansikte.
Jaja, festen fortsatte och har den inte slutat så fortsätter den väl än…

Snipp snapp snut, så var sagan slut. (För den här gången…)

I landet utanför Örkelljunga var det ju val till riksdagen också. Sverigedemokraterna fick ju bara 5.7% av alla röster, men 94,3% av all uppmärksamhet efteråt. Ja, så kan det gå när medierna hanterar sin besvikelse över de rödgröna åsanissemarxisternas fiasko. Då förflyttar man fokus och idiotförklarar istället 350 000 SD-väljare. Den grova mobbning och diskriminering av dessa väljare som nu pågår är fullt jämförbar med ren rasism. Det anser i varje fall Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterioso och då är det säkert så…

Fotnot: För den som blev lite småsugen på finsk champagne kommer receptet här: Tag fram en hela Koskenkorva. Öppna kapsylen och häll försiktigt i en påse Samarin. Skruva igen och skaka om ordentligt. Et voilà: le champagne finlandais!

VALSÖNDAG

En av dagens många väljare var naturligtvis Örkelljungapartiets starke man Gösta Mysterioso. På väg in i vallokalen på Beringskolan fick han syn på detta:

Och till vänster vid staketet växte mossan lika grön och grann.                                             

”Vafan”, tänkte Gösta, ”ska det se så här jävligt ut en valsöndag i Sverige år 2010. Det är fanimej bedrövligt. Ingen tycks bry sig det minsta”. Han muttrade nu för sig själv: ”Mmm… att kommunens tekniska förvaltning skiter i allt detta ogräs var ju helt väntat, men alla andra – Beringskolans rektor, lärare, elever och deras föräldrar – att ingen protesterar…”

Trots sin upprördhet lyckades Gösta ta sig in i vallokalen för att rösta på Gösta.
När detta var klart tog han en liten promenad genom byn. Han gick först bort mot kyrkan och fick då ögonen på detta:

En käck slogan dök upp i Göstas hjärna: # Örkelljunga – Sveriges mossigaste kommun # Haha! Mycket bra…

Han fortsatte ner mot Storgatan och Kulturhuset. Till vänster om den numera ökända kulturtrappan växte mossan som aldrig förr.



Fast det här ser ju nästan ut som ett konstverk - någon slags avantgardistisk installation…

I trappan frodas både det ena och det andra, även om maskrosen ser lite lessen ut:



”Ingen tycks bry sig här heller”, tänkte Gösta, ”varken kulturchefen, turistchefen eller bibliotekschefen. Nej, nu får det var nog! Bort med ogräset från gator och torg! NU!”

Han tittade upp och blickade bort mot Biblioteksgatans avslutning:

Gösta suckade uppgivet och knatade sen vidare förbi Maktens Boningar och ut på Kungsvägen. Mittemot Simhallen tog han sig en titt på dessa originella odlingar:

Gösta fortsatte in på kyrkogården och kunde pusta ut: ”Detta är en riktig oas, jämfört med den kommunala verkligheten där utanför. Här är det rofullt, vackert och välskött. Gudskelov!”

Efter en stunds kontemplation i detta sista vilorum återvände Gösta till sin borg för att invänta valvakan.


















VAL 2010

På söndag den 19 september är det val igen, om nu någon har missat detta faktum. Om verklighetens folk nu tar sig tid och sätter sig ner vid köksbordet och bläddrar igenom alla de valbroschyrer som dumpats i brevlådorna, är det kanske lätt hänt att man blir så smått apatisk vid en första anblick.
För vem ska man tro på?
Och vem kan man lita på?

Här kommer första hjälpen för den villrådige och den fokuserar inte på rikspolitiken utan på vad partierna i Örkelljunga har på sina mer lokala eller kommunala program. Man kan ju konstatera att i väldigt många frågor har partierna ganska likartade åsikter. Det intressanta är att vaska fram sådant som sticker ut lite från det förväntade.

Ogräs på Kungsvägen

Och då kan vi ju börja med Folkpartiet som på sin lokala ”kravlista” som första punkt har: ”Bort med ogräs och buskörning från kommunens gator och torg”. Det är ju helt sensationellt bra! Vem kunde tro detta om (FP)?

Punkt 4 är också intressant: ”Fortsätt utvecklingen av Örkelljungas centrum. Gör om Engens gamla fabrikslokal till galleria och allaktivitetshus som är öppet för alla.” Först tänker man kanske att allaktivitetshus låter lite flummigt och lite väl mycket proggigt 70-tal, men ja, varför inte… Idén är kanske inte så dum vid närmare eftertanke och nog något som man skulle kunna vidareutveckla. Nu är det väl inte så att kommunen äger den här fastigheten och utifrån verkar här ju finnas enorma ytor att fylla. En galleria känns mer tveksamt. Nej, ska man få verklighetens folk att besöka Örkelljunga Centrum vill det nog till lite mer radikala grepp. Kunde man få Boris på Gekås i Ullared att öppna filial i Engens gamla fabrikslokal och sen tillsätta Morgan som butiksföreståndare, då skulle det verkligen hända något! Örkelljunga skulle översvämmas av överviktiga shopaholics. Är det någon som minns Galne Gunnar förresten? Ja, det behövs nog någon ”galenpanna” (i positivt bemärkelse) i kommunledningen, som tänker högt och fritt. Allt för att få fart på den här öde kommunen.


Ett annat parti som något oväntat visar framfötterna är socialdemokraterna.
I en av sina många broschyrer visar man verklig sjukdomsinsikt om den långsamt döende patienten (Örkelljunga kommun). Det är pang på rödbetan på direkten: ”Butiksdöden är ett faktum i Örkelljunga. Vi ser nu att affärer stänger och de tomma lokalerna blir till föreningar eller bostäder.”
Här ser vi några exempel på detta:

I denna fastighet på Stockholmsvägen (vänstra bilden) fanns två butikslokaler som nu blivit bostäder. I den här vitmålade fastigheten på Hallandsvägen (högra bilden) fanns affärslokaler på bottenvåningen som blivit till lägenheter. Och i den gröna byggnaden låg tidigare Asklunds Elektriska. Här har nu PRO flyttat in. Pensionärerna är Örkelljungas framtid!

Det finns en hel del öde butikslokaler i byn.

Den här f.d. skoaffären i denna sjabbiga fastighet mitt i centrum stod tom under flera år tills den blev loppisbutik. Nu är den tom igen.

Om vi går vidare i valprogrammet så konstaterar (S) att: ”… fler använder Väla och Familia som ett utflyktsmål. Vilket är helt förståeligt!” Javisst är det så, för vill man träffa örkelljungabor så är chansen större på Väla än i Örkelljungas öde centrum.


Man anser också att Örkelljunga har ett unikt bra läge vid E4.an, men att varken stora eller små företag tar chansen att etablera sig. Orsaken är usel marknadsföring. Man sluggar vidare och påpekar att stora markområden står obebeyggda. ”Det krävs politisk vilja, handlingskraft och ansvarstagande för att utveckla ett samhälle.” Ja, så ska det låta. Det är ord och inga visor. Det är ju faktiskt lite ruter i örkelljungasåssarna (även om nu RUT(er)-avdraget ska avskaffas).
Ja, man sticker ut hakan ordentligt, men om man sen har det rätta receptet för den sjuke patienten är väl mer tveksamt. (S) kanske skulle låta den där farmaceuten vara med så att medicinen ges i rätt dos och är utan skadliga biverkningar.
En annan iakttagelse man kan göra är att tidningen Skånska Socialdemokraten lyckats gömma undan kamrat Mona Stalin till näst sista sidan. Fast å andra sidan är det kanske där hon hör hemma…

Moderaternas valbroschyr är kanske den mest påkostade och flashiga, med en förföriskt vacker bild på förstasidan från den nyanlagda vandringsleden genom Pinnå-reservatet. Annars känns moderaternas valprogram för Örkelljunga ganska avslaget och självgodheten lyser igenom. Det som sticker ut allra mest är kommunalrådets mage på den här stora bilden på sidan två.

Nu var det så här att när det här gruppfotot togs hade kommunalrådet just ätit lunch och då beställt in en dubbel portion kålpudding med Xtra Allt. Det är därför som magen verkar liksom helt uppsvullen. Strax efter det att bilden togs brakade helvetet lös, när det uppstod kraftig gasbildning i kommunalrådets mag- tarmkanal och hon fyrade av den ena rökaren i krysset efter den andra. Hennes moderata medkandidater flydde i panik. En förbipasserande trodde att det var ett muhammedanskt terrorangrepp på gång och larmade polis och räddningstjänst. När de käcka grabbarna anlände med blinkande blåljus (OBS! inte rödgrönt), var det gasmask på som gällde. Kommunalrådet återhämtade sig dock snabbt och återvände småpruttande till sin tron på kommunhuset.

Övriga partiers valmaterial känns betydligt mesigare och förutsägbart och förbigås därför med största möjliga tystnad. Enda undantaget skulle i så fall vara stollarna i Skånepartiet. Säga vad man vill om deras valprogram, men här finns ju i alla fall några små stänk av (ofrivillig) humor.

Efter den här genomgången bör det nu stå klart för den tidigare osäkre och förvirrade väljaren hur han eller hon ska rösta på söndag:

Ge oss Örkelljunga tillbaka!


Rösta på GÖSTA!                   


                              Örkelljungapartiet


Ja, så får det bli. Det finns alltså bara ett alternativ på söndag: att bege sig till vallokalen och sen kryssa Gösta Mysterioso på Örkelljungapartiets kandidatlista till kommunfullmäktige.

DEN ÖDE STRANDEN

Örkelljungas Riviera klockan 12.51 den 4 juni 2010.

På den öde stranden skiner solen från en molnfri himmel, men människorna lyser med sin frånvaro. Under högsäsong är det ju lite mer folk här, men det är ändå överraskande få som hittar hit. Playan är kanske 50 meter lång och det är ju ungefär som en flugskit i Mellbystrand… Ja, det är kanske där dom är förresten - örkelljungaborna och turisterna.

Badplatsen kallas för Mammas vik och när man står där i sin ensamhet i skuggan under en ek, kan man ju fundera över varför området heter just så. Mammas vik? Hmm… Men efter en stund får man svaret, för då dyker en kvinna upp och slår sig ner i gräset på en solstol.

Fotografen fick ju ta det här kortet lite i smyg. Här ser man ju verkligen mammas vik, även om sikten delvis skyms av de vita trosorna. Jaha, så var det mysteriet löst, nu återstår bara att försöka ta reda på var Pappas vik ligger någonstans...

ARKITEKTUR

Finns det några intressanta byggnader i Örkelljunga? Ja, absolut och vi kan ju börja med den här på Storgatan:

I folkmun kallas det här arkitektoniska mästerverket för ”Centralfängelset”. Man kan ju fundera lite fram och tillbaka och undra varför den fått just det namnet.



Ja, kanske får man en obestämd känsla av att befinna sig någonstans i de forna öststaterna. Jovisst får man lite DDR-feeling när man spankulerar förbi denna fastighet…

Ägare till denna fängelselika byggnad är naturligtvis kommunägda Örkelljungabostäder AB. Går man in på deras lilla kontor på bottenplanet och frågar vem som ritat denna skapelse, får man reda på att det är minsann ingen mindre än Arkitekten från Helvetet. Ja, det borde man ju såklart ha förstått.

Den här muren då?

Ja, när man också ställer frågan vem som dekorerat den lilla Berlinmuren som löper längs bottenvåningen, får man svaret att det har ju den kände Konstnären från Helvetet gjort. Det borde man ju ha anat… Så här ser det hela ut från en annan vinkel:

Går man runt byggnaden och kikar in på bakgården så ser man det här:

Det skulle ju kunna vara rastgården för fångarna på Centralfängelset. Det är ju en parkering, men här är det liksom helt öde. Det finns inte några flyktbilar att ta till, om nu någon av fångarna skulle vilja rymma. Kameran ljuger faktisk lite.

Det står ju en bil här, men den tillhör antagligen fångvaktaren och är nog ordentligt larmad. Notera att bilens färg matchar både dörren bakom och den härliga sopcontainern i hörnet.

I den här fastigheten inryms (!) numera också socialförvaltningens nya serviceboende för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Ja, jag vet inte, men nog vore de värda en lite bättre och lugnare miljö än vad den här trista fastigheten erbjuder. Tänk dig själv att vakna upp på morgonen, gå ut på balkongen och sen beundra utsikten i form av denna tröstlösa, betonggrå parkering. Och inte är det bättre på andra sidan ut mot Storgatan med sin hektiskt bullrande trafik.

TORG

Om det nu inte finns någon vacker park i Örkelljunga borde man åtminstone kunna hitta ett vackert torg. Det gamla torget i byn låg i hörnet Storgatan-Kungsvägen och där ligger det än. Så här såg torget ut när Werner Mysterioso passerade Örkelljunga under sin skånska cykelfärd klockan 8 den 5 augusti år 1930.

Kor är på väg genom byn.

Torget renoverades inför Knugens besök under hans Eriksgata 1983, men ligger nu lite mer svårtillgängligt och liksom upphöjt över Storgatan. Torget är belagt med kullerstenar och här finns en liten damm, blomtunnor och några bänkar.

Dessutom står den här fina gamla telefonkiosken på platsen.

Som helhet ger Gamla Torget ett ganska bra och lite gammaldags intryck, vilket väl antagligen varit meningen.

Men har man nu anlagt ett hyfsat fint torg en gång i tiden får det inte se ut som det gör nu:

Ogräset frodas som synes.
 
Gästgivaregården på andra sidan gatan utgör en verklig kontrast till det lite förfallna Gamla Torget. Gästgivaregården, som är byns äldsta kvarvarande byggnad, har renoverats på ett pietetsfullt sätt och på baksidan har man anlagt en fin trädgård. Nu är det ju naturligtvis inte kommunen som ligger bakom denna lyckade restaurering, utan det är väl snarare Guds hand som varit framme.


Det går ju inte att ringa från den gamla Rikstelefonen, men man kan ju ta sin mobil och gå in kiosken och plinga kommunens ”tekniska förvaltning” och be att dom skickar en ogrästekniker som sen kan rensa ordentligt bland kullerstenarna. Nej, Gamla Torget är inget riktigt fint torg. Det är lite för litet till storleken och lite för vanskött.

Vi beger oss till det Nya Torget istället. Det kanske kan vara något?

Men det är det inte. Nya Torget är mest en stor parkeringsplats. Här finns inga frizoner där man kan slå sig ner på en bänk och vila benen. I princip kan man nämligen parkera sin bil var som helst på torget. Utom här:

Här har nämligen betongsuggeteknikern från kommunens ”tekniska förvaltning” varit framme igen. Ingen vet varför. Om man nu inte vill att folk ska parkera just här kan man ju riva upp asfalten och göra en snygg plantering istället. Men nej, ”ju fulare desto bättre” är det som gäller även här.

En gång om året, under Örkelljungadagarna, används torget som en uppställningsplats för ett tivoli och allsköns tingel-tangel. Resten av året är det parkeringsplats. Det här är alltså verkligen inget fint torg, trots den nyanlagda lekplatsen i bakgrunden.

Den nya Terrassen är ju heller inget torg precis.

Det är liksom lite för litet, liksom platsen nedanför:

Här är det faktiskt ganska strikt och stilrent. Lite kommunalgrått kanske, men annars snyggt och prydligt för ovanlighetens skull. "Alltid något", som kärringen sa när det brann i håret.

Klockplatsen är kanske det som ligger närmast till för att kunna betecknas som ett vackert torg.

Här är ganska välskött med perennrabatter, bänkar och en liten fontän.

 Att låta en del av det gamla järnvägsspåret ligga kvar är både fint och originellt.

Av någon anledning är det emellertid så att det aldrig finns något forsande vatten i den där fontänen. Man skulle ju kunna tror att den är tillfälligt avstängd, men så är det inte - och då ger fontänen ett minst sagt egendomligt intryck.









Inne vid SE-bankens nedlagda kontor står det här gamla rostiga cykelstället bland en massa skräp och det är ju inte heller riktigt acceptabelt.

Och visst har storleken betydelse! För att få kallas torg är Klockplatsen i minsta laget, men det har ändå en viss charm så slutbetyget får bli med tvekan godkänt. Klockan klämtar för Örkelljunga…








                                                                                                                                                                     

500 ÅR

Den 27 augusti firades 500-årsminnet av slaget vid Fantehåla. Vid en liten tillställning arrangerad av Örkelljunga Hembygdsförening och kommunen vid utescenen i Dalen hölls många fina tal varvade med sång och musik.

Nu blev det hela väldigt segt och långdraget eftersom vissa musiker tilläts hålla på alldeles för länge. Kommunalrådets tal gick mest ut på att kommunens tekniska förvaltning gjort ett fantastiskt arbete med att iordningsställa platsen där minnesstenen står. Inte ett ord om att man under många Herrans år grovt försummat detta område och låtit det växa igen och förfalla. Men om nu Hembygdsföreningen håller kniven mot strupen på kommunalrådet så blir det ju någonting gjort. Bättre sent än aldrig! Ceremonin drog som sagt ut på tiden medan mörkret föll och det hela tog väl ungefär dubbelt så lång tid som beräknat.

Vid monumentet upprepade kommunalrådet i princip sitt tidigare tal och berömde den tekniska förvaltningens finfina insats med röjning, nytt räcke, parkering och en fantastisk informationsskylt.

Här visar sig kommunalrådet från sin bästa sida. Observera den för en kvinnlig politiker obligatoriska lila sjalen runt axlarna och så naturligtvis den härliga rövspringan som så tydligt lyser igenom de kommunalgrå byxorna. Tjejen till vänster som blåste trumpet var i sitt framträdande vida överlägsen det självgoda kommunalrådet.