BESLUTSÅNGEST

Det stora slaget om handelstomten i kvarteret Ejdern i Örkelljunga är ännu inte avgjort.
Dimman ligger fortfarande mycket tät i denna infekterade strid på kniven mellan

ICA Supermarket och Brännborns Fastigheter om herraväldet över detta 10 000 kvadratmeter stora markområde.

Attraktiv tomt   Foto: Rikke Mysterioso

En plågsam och besvärande beslutsångest tycka ha fått fäste hos de ansvariga politikerna och ärendet omges av största möjliga hysch-hysch. Kommunalrådet vägrar styvnackat och nonchalant att överhuvudtaget uttala sig i frågan, trots att beslutet om handelstomten skulle ha fattats redan den 2 november. ”Det förs diskussioner och samtal underhand” och en intensiv lobbyingverksamhet lär pågå mellan de inblandade parterna. Allt detta tissel och tassel i det fördolda lär inte precis stärka medborgarnas känsla av att vara delaktiga i en kommunal demokrati av öppenhet och transparens. Med en arrogant axelryckning avfärdar kommunalrådet alla önskemål om att informera mera: ”Det är inte läge att göra det nu. Vi måste kunna hålla något för oss själva.” Så låter det alltså när höjdarna nu samlas i slutna rum.
Vi här uppe, ni där nere! Har man nu fått väljarnas mandat som högsta hönset i kommunen vore det kanske passande att uppträda lite mer som en ödmjuk tjänare av folket.

För hur politikertomtarna än vänder och vrider sig i vådlig vånda har de ändan bak. Å andra sidan är ju Örkelljunga känd som kommunen som går med hela röven rakt in i framtiden.

Tja, vilket beslut man än fattar så kommer det att bli fel! Den här frågan om handelstomten har ju av någon underlig anledning och på ett förbluffande sätt lyckats engagera byns annars rätt tröga innevånare. Coop eller ICA? Bostäder eller Supermarket? Ja, hur fan ska man ha det? Antalet förespråkare för de olika alternativen tycks vara som röven själv, alltså delad i två lika stora halvor. Och då är det klart som korvspad att en otrolig beslutsångest nu plågar folkets valda representanter.

Fast egentligen är avgörandet lätt att fatta. Är det en handelstomt så är det! Låt ICA bygga sin Supermarket! För vilka seniorer vill bo granne med Coops bullriga varuintag? Så om Brännborns Fastigheter vill bygga lägenheter kan man göra det på någon av alla de ödsligt tomma tomterna längre in i Kvarteret Ejdern. Två flugor i en stor fet smäll, alltså! Både butik och bostäder! Kan det vara enklare? Men nu när de två kombattanterna envisas med slåss om exakt samma markbit vore det kanske läge att ta till ett lika enkelt som genialt grepp, nämligen budgivning! Kommunen har ju reat ut den här omstridda tomten och sänkt priset till hälften. Så här finns sköna slantar att tjäna, eftersom de bägge stridstupparna verkar minst sagt angelägna om att lägga beslag på just den här godbiten. En redig budgivning kan trissa upp prislappen rejält, de folkvalda kan andas ut och den smärtsamma beslutsångesten släpper lätt som en plätt när man slipper ta något direkt ansvar för denna heta potatis. Namninsamlingar för eller emot de olika alternativen har minsann redan förekommit, så ett ännu radikalare grepp vore naturligtvis att hålla en folkomröstning i frågan. Men så långt ska det väl inte behöva gå. Eller..? Nä, Örkelljungas öde står nog trots allt inte och faller med politikernas veritabla velande och dunkla hemlighetsmakeri i kulisserna i denna obskyra angelägenhet…

Hur som helst finns det många sköna förlorare i den här affären om det nu går som ICA vill. Netto blir av med en del kunder, Coop kommer att få ännu mer stryk, men i detta intrikata spel kommer antagligen ICA att bli sittande med Svarte Petter och framstå som den verkligt stora losern! Den planerade storinvesteringen i en ny Supermarket kommer aldrig någonsin att bli lönsam. Det är minst sagt anmärkningsvärt att räknenissarna på ICA tycks ha noll-koll på vilken kommun man har för avsikt att etablera sig i med en ny butik. Örkelljunga är faktiskt inte någon dynamisk tillväxtkommun med lysande utsikter, utan tvärtom en dysfunktionell kommun utan egentlig framtid. Med obeslutsamma politiker och tjänstemän och med en stagnerande befolkningstillväxt talar det mesta för att en ICA-etablering i Örkelljunga kommer att bli en redig flopp. Jaja, det lackar som bekant mot jul. Men vem eller vad kommer först? Tomten eller beslutet om tomten? Den klartänkte spelaren med insikter i det politiska etablissemangets liv och leverne i Örkelljunga satsar nog sina slantar på jultomten… 

GRÄSLIGT

Den här skandalösa planteringen vid Sven Hjalmarsons plats har ju länge retat gallfeber på medborgarna i Örkelljunga. Det här centrala belägna marknadstorget har förvandlats till en brun oas i imperfekt balans. Dessa katastrofalt torftiga och trista rabatter har naturligtvis anlagts och skötts av planteringsstrategen och trädgårdsmästaren Koko Johansson och hans lallande greker till medarbetare inom samhällsbyggnadsenheten.

Trädgårdsintresserade medborgare har vänt sig till sina folkvalda politiker och krävt den ansvarige samhällsbyggnadschefens huvud på ett fat, samt att de medarbetare som varit inblandade i denna bruna plantering bör belönas med var sitt silkessnöre. De ytterst ansvariga politrukerna har ju haft en ängels tålamod med dessa häpnadsväckande vanskötta rabatter, men nu har folkets valda ombud äntligen satt ner foten och gett den arrogant mästrande trädgårdsmästaren en spark i röven och kickat ut honom för tid och evighet. Enligt säkra källor har den avskedade trädgårdsmästaren, som ju var så långt från en mästare som man någonsin kan bli, deporterats till Grekland. Där han alltså nu kan fortsätta att bekvämt luta sig tillbaka och lata sig bland gelikar. Ouzo gott för den lade drulen!

Kommunen har nu anställt en synnerligen kvalificerad och passionerad trädgårdsmästare som raskt skridit till verket. De torra tujorna är utbytta mot en varierad växtlighet dominerad av spirituellt luftiga prydnadsgräs av varierande ursprung:

Så här ska det se ut i en kommunal plantering!

Den här groteskt felstavade skylten har ju utgjort ytterligare en grov plump i protokollet för den håglöst havererande samhällsbyggnadsenheten. Men den ansvarige skyltstrategen Pucko Johansson har liksom sin arbetskamrat Koko nu också fått en stor fet spark i röven och enligt uppgift förvisats till en ytterst obetydlig tjänst som felstavningsstrateg i grannkommunen Svinarp. En ny och rättstavad skylt kommer enligt samhällsbyggnadschefen Slappo Johansson (vars dagar nog är räknade...) att finnas på plats lagom till skyltsöndagen.

 Foton: Molly Miscanthus

FULA TORG

De ökända buskörningarna runt Nya Torg i Örkelljunga har nu långt om länge resulterat i att kommunen vidtagit farthindrande åtgärder för att försöka sätta stopp för de dönande trafikterroristerna. På kommunens hemsida har man förvånande nog kunnat ta del av medborgarnas synpunkter på den bisarra trafikkultur som präglar ett antal imbecilla rötäggs fartfyllda framfart genom byn. Åtskilliga boende runt torget har vittnat om hänsynslöst slirande och sladdande med trimmade fordon under öronbedövande oväsen. Buskörarnas härjningar har ackompanjerats av en flabbande hejarklack bestående av finnigt fjuniga och indolenta wannabes. Det har gått så långt att boende runt torget allvarligt överväger att flytta. Örkelljungas redan något skamfilade varumärke har inte precis ökat i värde efter den oönskade publicitet som kommunens beklämmande passiva agerande resulterat i. De skarpa åtgärder som lagens långa arm sporadiskt satt in har mestadels bestått av nonchalanta axelryckningar.

En av de boende vid Nya Torg är lektor Nalle Sork. Så här kommenterar han de kraftfulla trafikhinder som kommunen nu placerat ut: ”Ja, det kunde man ju räkna ut med röven att kommunen efter ett års dividerande skulle ställa ut en hel jävla massa betongsuggor här på torget. Men nåt annat var ju inte att vänta i Sveriges betongsuggetätaste kommun. Betonggrisen var ju en redig lågoddsare i sammanhanget… Om någon tror att dessa kraftfula svin har någon större effekt på buskörningen så tar dom grundligt miste. Istället har vi på köpet fått ett sanslöst fult torg. Örkelljunga kan numera stoltsera med att inte bara ha Sveriges fulaste stadspark, utan även landets fulaste torg.”

Kommunens handlingskraftige hinderstrateg Katastrofer Johansson har arbetat mycket länge med trafiklösningen för torget: ”Ja, de här buskörningarna eskalerade ju förra hösten och under ett års tid har den samlade hjärnkapaciteten på samhällsbyggnadsenheten gnuggat geniknölarna för att hitta de optimala farthindrande åtgärderna. Och resultatet av tankemödan finns nu plats här på Nya Torg. Det blev efter noggrant övervägande så att vi placerade ut åtta stycken nya betongsuggor på rad. Den vita här i hörnet är ju k-märkt och har som bekant funnits här ända sedan slaget vid Fantehåla. På andra sidan torget tvärs över Skogavägen har vi dessutom lagt ut ett häftigt gummigupp. Tja, längre än så sträcker sig faktiskt inte vår samlade kreativa kompetens, men vi tror alldeles bestämt att dessa insatser effektivt kommer att sätta ett definitivt stopp för all framtida buskörning.”

Kritiken mot att ett fult torg blivit ännu fulare med denna armé av betongsuggor tar Katastrofer Johansson lätt på: ”Håhåjaja… nu är det så här att det finns ingenting här i Örkelljunga som inte vi på samhällsbyggnadsenheten kan göra ännu fulare. Den parollen är ju vårt heliga rättesnöre och absolut ingenting som vi kan göra avkall på i det här aktuella ärendet. Detta borde min själ medborgarna ha lärt sig vid det här laget… Visserligen har den energiska chefen på vårdcentralen framför vissa klagomål på att vi förfulat hela området framför hennes fina entré. Hon får väl bygga sig en ny vårdcentral nån annanstans då om inte galoscherna passar… Jag kan försäkra alla oroliga medborgare att denna optimala trafiklösning inte är tillfällig.

År 2510, när 1 000-årsminnet av slaget vid Fantehåla firas, kommer dessa betongsuggor att återfinnas i exakt samma position som idag. Det vi ser här framför oss i dimman är den slutgiltiga lösningen! Möjligen kommer torget i framtiden att ha bytt namn till Fula Torg…”



Disigt och grisigt

På turistbyrån ligger man inte heller på latsidan, utan här har man redan nu dragit i gång särskilda ”huppegupptäcktsfärder” runt Fultorget. Miljövänliga elbilar kommer att finnas tillgängliga för de medborgare som vill testa det nya häftiga guppet och guidade turer i zick-zack längs raden av betongsuggor kommer att anordnas. Den svindyra kombinerade lekplatsen/urinoaren har utökats med ytterligare en anmärkningsvärd attraktion. Som motvikt till de stendöda betongsuggorna har ett antal livs levande suggor införskaffats och placerats i en ekologiskt korrekt inhägnad. Här kan pigga och äventyrslystna småttingar som synes

i godan ro gosa med grisarna:



Pigg pojke pussar Miss Piggy    Foto: Sven Orne/Pigpix

Ett annat spektakulärt dragplåster som är på gång till denna mini-djurpark är Jubelåsnan Juholt och hans kuliga sambo Åsnan Lindgren.


Foton från Fultorget: Lykke Mysterioso

SJÄLVLYSANDE

Örkelljungas ökända parkeringsplats vid Terrassen har fräschats upp och delvis fått ett nytt utseende.

Nya kantmarkeringar har gjorts i en självlysande neongul kulör. Så här förklarar kommunens utmärkte märkningsstrateg Självbelåtne Johansson motivet bakom denna nymodighet: ”Den här gråbleka stenöknen behövde sannerligen få en tydligare markering och samtidigt piffas upp en aning för att ge ett lite mer sportigt och attraktivt intryck. I intimt samråd med stadsarkitekten Sickan Carlsson beslöt vi oss för att använda denna skrikigt självlysande färg. Den här sluttande gråmurriga Terrassen blev ju i realiteten ett redigt magplask, men nu är det som det är och vi får försöka göra det bästa av situationen. Nu har i och för sig Sickan just kontaktat den världsberömde arkitekten Albert Sperman och bett honom utarbeta en helt ny lysande plan för det aktuella området. Men sånt tar ju tid och innan vi har en helt ny Terrass på plats lär det gå åtskilliga herrans år. Turistchefen Sickan Jönsson har en lysande idé om hur området skulle kunna utnyttjas fram till dess. Hennes fantasifulla vision är att om det lutande tornet i Pisa kan bli en sån formidabel turistattraktion, så skulle väl den lutande terrassen i Örkelljunga också kunna bli det. Tja, det ligger kanske något i det här häpnadsväckande förslaget…

Ett särskilt terrasspaket för äventyrslystna turister, alltså… Ja, fan vet om det inte skulle kunna placera Örkelljunga på världskartan och definitivt stärka kommunens varumärke…

Redan nu kanske man med lite god vilja kan betrakta denna frapperande färgmärkning som en hyllning till den nyblivne Nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Hans poetiska stil beskrivs ju av förståsigpåarna som visuellt självlysande metaforer. Vad fan som nu menas med det..?

Jaja, det låter hur som helst förbannat bra!”

Självbelåtne Johansson är mycket angelägen om att noggrant redogöra för hur själva markeringsarbetet gick till: ”Ja, jag anlitade naturligtvis min trogne medarbetare Darrhänte Danielsson för detta ärofulla uppdrag.

Det är ju han som målat alla träden i hysteriskt psykedeliska färger nere i Pinnåreservatet. Här vid Terrassen använde han sig av vanlig självlysande gul sprayfärg. Nu var den kanske inte av högsta kvalitet, för färgen börjar min själ flagna redan nu. Tja, det är väl bara att spraya på en gång till då!

Som synes var Darrhänte Danielsson som vanligt både bakis och skakis den dan han utförde jobbet. Men fint som snus blev det ju trots allt ändå! Jag är mycket nöjd med det lysande resultatet! Och vid de traditionella Örkelljungadagarna kommer man minsann nästa år att kunna dansa i neon om man så vill… Jag tror förresten jag ska sätta på Lena Ph när jag kommer hem. Vi ska dansa i neon på vår resa genom natten… tralala…”

Samtliga foton: Bildsköne Bengtsson

LANDMÄRKET

För ett år sedan avgjordes tävlingen om ett landmärke för Örkelljunga kommun. Det vinnande förslaget hade minsann kommunens egen webbstrateg knåpat ihop – antagligen på arbetstid. Landmärket skulle placeras utmed E 4:an vid Skåneporten och vara stort, tilltalande, unikt och kunnas ses av alla förbipasserande.

Så här föreslog vinnaren att kommunens nya landmärke skulle se ut:

Idén baserar sig tydligen på sägnen om Örkelljunga kyrkklocka och de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft. Symboliken är nog ganska så svårförståelig utom möjligtvis för de närmast sörjande och de som till äventyrs känner till historien om klockan i Prästsjön. Nu var nog det här utvalda landmärket inte precis något klockrent val. För trots idogt spanande har inte någon lyckats se minsta lilla skymt av denna symbol för Örkelljunga. Och mycket riktigt har det nu visat sig att det vinnande förslaget i det tysta har refuserats av ledande kommunpolitiker och under en stilla ceremoni sänkts i Prästsjön. Kommunalrådet själv har istället på eget bevåg och i det fördolda på rekordtid låtit uppföra det helt nya landmärke som skymtar här i soldiset:

Samtliga foton: Lykke Mysterioso

Sensationella fakta om Örkelljungas nya landmärke finns inom kort att läsa på
Örkelljunga Nyheter: http://www.orknyheter.blogspot.com/

VANDRA VIDARE

Vad är detta? Tja, det skulle ju kunna vara en interiör från Salong Betong. Men det är faktiskt E 4:an underifrån. Det här grå taket är undersidan på bron över Pinnån vid den lilla anslutningsstigen bort mot Grytåsa strövområde. Och det är Pinnåns makligt strömmande vatten som reflekteras i taket. Tittar man ut ur den lilla tunneln ser man ån i motljus:

Att ströva kan ju verka någorlunda behagligt och trivsamt, men den här knöliga stigen är ganska så svårforcerad och absolut inget för halta och lytta. Här gäller det verkligen att se sig för innan man tar nästa steg i livet.

Så småningom närmar sig den idoge vandraren en elegant träbro över den slingrande Pinnån, varifrån man har denna fina utsikt bort mot E 4:an och motorvägsbron där i fjärran:

Den strövsamme vandraren är nu framme vid en av flera möjliga startpunkter för sin naturexkursion in i Grytåsa strövområde:

Örkelljungabilders utsända fotvandrare råkade dock falla redan på det första hindret. Den höga trappan över det första höga taggtrådsstängslet var något slipprig och vandraren föll handlöst till marken, ådrog sig en svårartad stukning i foten och fick linkande återvända till parkeringsplatsen. Vår slokörade strövare får försöka vandra vidare en annan gång…

Samtliga foton: Lykke Mysterioso    

NOSTALGI

Det finns ju en och annan ljusglimt i Örkelljunga - som den här lilla pärlan vid Hjelmsjöudde:

Minigolfbanan från anno dazumal framkallar möjligen vissa nostalgiska känslor om en för länge sedan svunnen epok. Den här tidstrogna anläggningen byggdes nämligen redan 1930 och är faktiskt Sveriges äldsta minigolfbana. Världen befann sig mitt emellan två världskrig. Tanken svindlar… Den här golfkiosken är ju ett litet funktionalistisk mästerverk med sina rena linjer och briljanta färgsättning:

Tyvärr skyms det skönt nostalgiska helhetsintrycket av de nutida solparasollerna från GB och de lite varstans utplacerade moderna plastmöblerna. Dessa simpla och stillösa stolar och bord från Jysk förfular alltför många trädgårdar, terrasser och balkonger runt om i vårt avlånga land. Nej, här på minigolfbanan i Hjelmsjö borde man hålla sig till den här eleganta modellen:

Visserligen är dessa härligt röda stolar lite slitna och rostiga, men i den här 30-talsmiljön är de naturligtvis helt kongeniala. Lite längre bort ligger Örkelljunga Tennisklubbs två grusbanor. Dessa anlades också år 1930 och här invid klubbhuset står dessa magnifikt minimalistiska gröna bänkar:

I den här miljön har de i motsats till plastmöblemangen på avsatsen ovanför absolut funnit sin rätta plats.

Strax intill ligger naturligtvis själva residenset Hjelmsjöborg, som uppfördes under tidigt 1900-tal som en något överdimensionerad disponentbostad. Betraktar man dessa byggnader med sin säregna blandning av olika stilar, är det kanske inte ordet nostalgi som först faller en på läppen. Snarare beteckningen kitsch… Ärligt talat är det nog många som inte riktigt vet vad de ska tycka om detta slott. Är det fult eller snyggt? Tja, kanske någonstans mittemellan…
Men visst känns denna borg genuint kitschig..?

Samtliga foton: Molly Mysterioso

Vill man uppleva lite härlig 50-talsnostalgi kan man med fördel lämna öde Örkelljunga åt sitt öde för en stund och bege sig till metropolen Mörarp. Här ligger nämligen den här tidstypiskt sköna Caltexmacken:

Jämför gärna dessa eleganta pumpar med nutidens trista varianter.

Allting var bättre förr...

Samtliga foton: Nisse Mysterioso