SJÄLVLYSANDE

Örkelljungas ökända parkeringsplats vid Terrassen har fräschats upp och delvis fått ett nytt utseende.

Nya kantmarkeringar har gjorts i en självlysande neongul kulör. Så här förklarar kommunens utmärkte märkningsstrateg Självbelåtne Johansson motivet bakom denna nymodighet: ”Den här gråbleka stenöknen behövde sannerligen få en tydligare markering och samtidigt piffas upp en aning för att ge ett lite mer sportigt och attraktivt intryck. I intimt samråd med stadsarkitekten Sickan Carlsson beslöt vi oss för att använda denna skrikigt självlysande färg. Den här sluttande gråmurriga Terrassen blev ju i realiteten ett redigt magplask, men nu är det som det är och vi får försöka göra det bästa av situationen. Nu har i och för sig Sickan just kontaktat den världsberömde arkitekten Albert Sperman och bett honom utarbeta en helt ny lysande plan för det aktuella området. Men sånt tar ju tid och innan vi har en helt ny Terrass på plats lär det gå åtskilliga herrans år. Turistchefen Sickan Jönsson har en lysande idé om hur området skulle kunna utnyttjas fram till dess. Hennes fantasifulla vision är att om det lutande tornet i Pisa kan bli en sån formidabel turistattraktion, så skulle väl den lutande terrassen i Örkelljunga också kunna bli det. Tja, det ligger kanske något i det här häpnadsväckande förslaget…

Ett särskilt terrasspaket för äventyrslystna turister, alltså… Ja, fan vet om det inte skulle kunna placera Örkelljunga på världskartan och definitivt stärka kommunens varumärke…

Redan nu kanske man med lite god vilja kan betrakta denna frapperande färgmärkning som en hyllning till den nyblivne Nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Hans poetiska stil beskrivs ju av förståsigpåarna som visuellt självlysande metaforer. Vad fan som nu menas med det..?

Jaja, det låter hur som helst förbannat bra!”

Självbelåtne Johansson är mycket angelägen om att noggrant redogöra för hur själva markeringsarbetet gick till: ”Ja, jag anlitade naturligtvis min trogne medarbetare Darrhänte Danielsson för detta ärofulla uppdrag.

Det är ju han som målat alla träden i hysteriskt psykedeliska färger nere i Pinnåreservatet. Här vid Terrassen använde han sig av vanlig självlysande gul sprayfärg. Nu var den kanske inte av högsta kvalitet, för färgen börjar min själ flagna redan nu. Tja, det är väl bara att spraya på en gång till då!

Som synes var Darrhänte Danielsson som vanligt både bakis och skakis den dan han utförde jobbet. Men fint som snus blev det ju trots allt ändå! Jag är mycket nöjd med det lysande resultatet! Och vid de traditionella Örkelljungadagarna kommer man minsann nästa år att kunna dansa i neon om man så vill… Jag tror förresten jag ska sätta på Lena Ph när jag kommer hem. Vi ska dansa i neon på vår resa genom natten… tralala…”

Samtliga foton: Bildsköne Bengtsson