LYFTET

Så här har den s.k. Stadsparken i Dalen i Örkelljunga sett ut ända sen slaget vid Fantehåla:

En gräsmatta, en övervuxen gångstig, en stor stubbe, en massa björkar och allsköns sly har man alltså helt fräckt kunnat kalla Stadspark. Only in Örkelljunga…

Men till slut tröttnade de miljömedvetna medborgarna i Skånes Vildmark på blotta anblicken av den extremt torftiga och minimalistiska parken och på sakernas allmänna tillstånd där 

i synnerhet. Via Skönhetsrådet lyftes frågan upp till den allsmäktiga kommunfullmäktige-

församlingen om en total makeover av hela den s.k. stadsparken. Gör om mig!!!

Och hör och häpna! För en gångs fick medborgarna snabbt gehör hos kommunledningen för sina berättigade krav på en ny och skön stadspark.

I det s.k. Parklyftet lyftes till att börja med den ansvarige arbetsledaren för parkförvaltningen helt sonika bort och förpassades till okänd ort mot ett fett avgångsvederlag. Den kvarvarande parkpersonalen tvingades därefter genomgå ett redigt Kunskapslyft i konsten att 

Plantera mera. Det utomordentligt lyckade resultatet av Parklyftet ser vi i nedanstående bildsvit. Så här ser nämligen Stadsparken i Dalen ut numera:

KASTA VATTEN

I ökenkommunen Örkelljunga – Skånes Somalia - har det som bekant rått konstant vattenbrist under mycket lång tid. Den lilla fontänen vid Klockplatsen har stått torr och övergiven under de senaste sex missväxtåren.

Men nu har ett mindre mirakel inträffat. Vattnet porlar nämligen återigen muntert 

i den lilla plaskdammen:

Kommunens vattenstrateg Abdullah Johansson har nämligen på frivillig väg förmått samtliga kommunanställda att kasta vatten i en underjordisk cistern och i ett slutet system cirkulerar nu vätskan i kommunens stolta klockfontän. Den för Örkelljunga så symboliska Klockplatsen har därmed åter kommit till heders och fått tillbaka sin forna glans.

Före

Efter

Ja, nu är Klockplatsen ånyo ett trivsamt litet torg och en grönskande oas i ökenlandskapet. Utsikten mot den redigt stora springbrunnen borta i rondellen är oemotståndligt magisk:

Den fabulösa fontänen kastar kaskader av vanligt vatten till glädje för förbipasserande bybor och utsocknes besökare från när och fjärran. 

IS THIS ÖRKELLJUNGA?

No, of course not!

These kommunala flowers 

are growing somewhere else…

But this is Örkelljunga:

These plantations are created by the Gardener from Hell 

in the föga framgångsrika fjantehålan Örkelljunga.

This kommunalgrå area is situated outside the Bering School:

Very nice, fågelbajs for the kids to look at on their first day of the hösttermin 

at the Bering school.

The lazy lallers from the Society Building Unit has obviously spent the summer at Vilohemmet…

VARGAVINTER

Den arktiska kylan med tillhörande snökaos har överraskande drabbat Örkelljunga med full kraft. Att så verkligen tycks vara fallet vittnar nu de klassiska avstängningarna av kommunala trappor vintertid om.

Kommunens alltid lika alerte snögeneral Katastrofer Johansson var ordentligt på hugget när säsongens första snö föll den 5 december: ”Ja, jag var redigt taggad och redan när den första snöflingan singlade ner från skyn var jag på plats med komplett utrustning för att effektivt spärra av de räliga trapporna. Jag har min själ längtat efter detta ljuva ögonblick ända sen jag sent i våras tvingades plocka ner skyltarna och de robusta kättingarna. Det ligger ju som bekant enbart personlig prestige bakom de här avstängningarna. Har jag nu propsat på att de 16 helårsarbetare jag har till mitt förfogande i snösvängen absolut inte hinner med att hålla trapporna halkfria och att de därför villkorslöst måste stängas av för allmänheten, så får jag stå för det nu. Alla de nödvändiga avstängningsattiraljer som vi på min uttryckliga order inhandlat för ändamålet måste ju för fan användas – för all framtid och oavsett väderlek.

För mig har de här stimulerande arbetsuppgifterna absolut högsta prioritet!”

Redan förra vargavintern hördes åtskilliga kritiska röster bland medborgarna angående dessa trappavstängningar, något som Katastrofer Johansson dock tar lätt på: ”Tja, när det gäller det här evinnerliga klankandet på den slöa samhällsbyggnadsenheten så är jag fullständigt tondöv. Nu föll det ju bara en centimeter snö den där dan och det minimala snötäcket smälte ju snabbt bort. Vissa förståsigpåare tycker förstås att jag borde ha avvaktat med mina fina avstängningsanordningar och istället tagit del av väderleksrapporterna, som tydligen förutspådde fortsatt mildväder. Jag kunde för all del också ha sopat bort snön från trapporna, vilket kanske tagit en kvart i motsats till monteringen av avspärrningarna som ju tog hela dan… Men jag är som bekant inte flexibel för fem öre!  Och va fan… här står hela min auktoritet på spel och i det här ärendet är jag som en stelnad staty och totalt rigid i mitt tänkande. Skyltarna med texten TRAPPAN AVSTÄNGD VINTERTID kommer att hänga kvar och dingla i vinden till fram på vårkanten oavsett om snön faller eller inte. Här i Örkelljunga är det jag som bestämmer sånt. Här är det jag som är kung över alla trapporna!”

KOMMENTAR

Snödjupet i Örkelljunga har idag uppmätts till exakt noll centimeter. Ändå envisas snögeneralen Katastrofer Johansson med att spärra av kommunala trappor vintertid. Den ena handen tycks inte veta vad den andra göra i banankommunen Örkelljunga. Å ena sidan går kommunchefen ut i en massiv annonskampanj där han desperat försöker framhålla Gröna Örkelljungas kvaliteter som kommun och bostadsort. Det är ingen hejd på alla superlativer. Allting är fantastiskt: livskvalitet, naturupplevelser, kulturvärden, service samt livs- boende- och uppväxtmiljö.

Det offentliga rummets utseende är trivsamt, trevligt, vackert och naturligtvis naturskönt.

Å andra sidan demonstrerar kommunen sitt rätta jag och sitt fula tryne när det gäller att visa upp hur Attraktiva Örkelljunga ser ut i verkligheten. Det rosenröda budskapet från högste chefen tycks inte riktigt gå hem hos de lomhörda kommunanställda medarbetarna, som enligt uppgift lär vara besjälade av att leverera kvalitet och resultat. Vari består kvaliteten i att stänga av kommunala trappor vintertid med föga inbjudande grova kättingar, särskilt som det inte precis råder någon direkt istid? För att inte tala om den pinsamma parad av betongsuggor som pryder Himmelska Fridens Torg eller den totalt misslyckade planteringen på Sven Hjalmarsons Plats? Tja, resultatet blir i alla fall att Örkelljunga centrum framstår som en föga attraktiv och synnerligen ogästvänlig plats att vistas på. Folk bara skakar på huvudet och ett löjets skimmer drar sakta över byn.

Hur kan man slänga ut hundratusentals kronor på patetisk propaganda, men inte anse sig ha råd, tid eller ork att hålla trapporna öppna och rena från den snö som eventuellt faller i en osäker framtid? Kommunchefen borde nog inte lyssna alltför intensivt till de lata lallande glidarna på samhällsbyggnadsenheten, utan resolut beordra dem att göra sitt jobb – och att göra rätt saker i rätt tid och inte gnälla för minsta lilla hotande ansträngning. Beslutet att stänga av trappor vintertid handlar inte, som Löjeväckande Johansson påstår, om brist på resurser, utan på hur dessa används och hur verksamheten leds. Och vem är det som betalar hutlösa löner till dessa kommunanställda som sedan snor åt sig slantarna och försöker smita undan med minsta möjliga arbetsinsats? Alltid skattebetalarna… och i Örkelljunga får dom absolut inte valuta för pengarna.

Katastrofer Johansson är som namnet antyder rena rama katastrofen som ansvarig för den offentliga miljön i kommunen och den enskilt största orsaken till det plågsamma förfall som präglar byn. Kompetens syns aldrig så tydligt som när den saknas. Som snögeneral försökte Självgode Johansson förgäves få bort den stora julgranen från Terrassen, eftersom han ansåg att den förhindrade effektiv snöröjning. Samme man har nu placerat ut fem stora stenbumlingar mitt i gångstråket framför Annas Guld. På vilket sätt dessa gigantiska pungkulor underlättar för snöröjarna är mer än oklart. De fenomenalt fjantiga skyltarna med texten TRAPPAN AVSTÄNGD VINTERTID samt de tillhörande kättingarna bör snarast skrotas och lämnas till metall-återvinningen. Och är det någon som borde stängas av (och då inte enbart vintertid),

så är det den grötmyndige Katastrofer Johansson. Först då kan det med anlitande av nya kvalificerade krafter bli lite ordning på den offentliga miljön i Örkelljunga. De folkvalda politikerna borde hålla den egenmäktiga samhällsbyggnadsenheten i mycket strama tyglar, om det budskap som kommunchefen trumpetar ut om Örkelljungas hejdlösa attraktionskraft inte ska skorra alltför falskt.

Donna M debattör

 

GRÄSLIGT

Den här skandalösa planteringen vid Sven Hjalmarsons plats har ju länge retat gallfeber på medborgarna i Örkelljunga. Det här centrala belägna marknadstorget har förvandlats till en brun oas i imperfekt balans. Dessa katastrofalt torftiga och trista rabatter har naturligtvis anlagts och skötts av planteringsstrategen och trädgårdsmästaren Koko Johansson och hans lallande greker till medarbetare inom samhällsbyggnadsenheten.

Trädgårdsintresserade medborgare har vänt sig till sina folkvalda politiker och krävt den ansvarige samhällsbyggnadschefens huvud på ett fat, samt att de medarbetare som varit inblandade i denna bruna plantering bör belönas med var sitt silkessnöre. De ytterst ansvariga politrukerna har ju haft en ängels tålamod med dessa häpnadsväckande vanskötta rabatter, men nu har folkets valda ombud äntligen satt ner foten och gett den arrogant mästrande trädgårdsmästaren en spark i röven och kickat ut honom för tid och evighet. Enligt säkra källor har den avskedade trädgårdsmästaren, som ju var så långt från en mästare som man någonsin kan bli, deporterats till Grekland. Där han alltså nu kan fortsätta att bekvämt luta sig tillbaka och lata sig bland gelikar. Ouzo gott för den lade drulen!

Kommunen har nu anställt en synnerligen kvalificerad och passionerad trädgårdsmästare som raskt skridit till verket. De torra tujorna är utbytta mot en varierad växtlighet dominerad av spirituellt luftiga prydnadsgräs av varierande ursprung:

Så här ska det se ut i en kommunal plantering!

Den här groteskt felstavade skylten har ju utgjort ytterligare en grov plump i protokollet för den håglöst havererande samhällsbyggnadsenheten. Men den ansvarige skyltstrategen Pucko Johansson har liksom sin arbetskamrat Koko nu också fått en stor fet spark i röven och enligt uppgift förvisats till en ytterst obetydlig tjänst som felstavningsstrateg i grannkommunen Svinarp. En ny och rättstavad skylt kommer enligt samhällsbyggnadschefen Slappo Johansson (vars dagar nog är räknade...) att finnas på plats lagom till skyltsöndagen.

 Foton: Molly Miscanthus