Vi vandrar vidare i kvarteret Ejdern och kommer fram till de bostäder som först byggdes i området.
 |
| Foto: Donna Mysterioso |
Här ligger alltså svinalängorna, som de så käckt kallas i folkmun.
Den självutnämnda experten på allsköns arkitektur, Donna Mysterioso, har sin åsikt klar om de här bostadsrätterna: ”Ja, namnet svinalängorna säger allt om dessa simpla byggnader. Men så är dom också ritade av
arkitekten från Helvetet. Han verkar ha tagit fram skisser på tvättstugor i nåt nedgånget miljonprogramsområde och kopierat dem rätt av. Det här är arkitektur när den är som allra sämst. Det är totalt fantasilöst och helt utan visioner. Byggnaderna är placerade i en konstig vinkel och den gröna längans bortre ända har nästan hamnat nere i bäcken. På baksidan härifrån sett ligger två liknande längor som används som garage. Där finns även uteplatser och förråd, men allt verkar hoppressat till det yttersta. Den s.k. arkitekten har verkligen försökt få plats med så mycket som möjligt på minsta möjliga yta.”
Donna Mysterioso skakar på huvudet: ”Och färgerna! Här har den pinsamme arkitekten valt två olika färger. Både gult och grönt och det ger bara ett helt bisarrt intryck. Ingen av nyanserna är särskilt snygg heller. Han kunde åtminstone ha minimerat skadan genom att bara använda sig av en av dem. Men
arkitekten från Helvetet ville väl addera en artistisk touch till sitt
mästerverk.
Hur man överhuvudtaget kan ge byggnadslov till det här spektaklet övergår mitt förstånd. De här taffliga och påvra längorna är bland de sämsta nybyggena jag sett under mina irrfärder bland Skånes samtliga kommuner. Undantaget är väl i så fall Svinarpsbostäders motsvarande svinalängor i en skrikig chockrosa kulör. Jaja,
grisskär då…”
Donna Mysteriosos sura och bistra uppsyn mjuknar betydligt när vi närmar oss nästa anhalt i vår fågelskådning av
Ejdern, nämligen dessa kedjehus:
 |
| Foto: Donna Mysterioso |
”Ja, i bjärt kontrast till
svinalängorna är det här frågan om riktigt spännande arkitektur med klara modernistiska drag. Som du ser harmonierar färgerna perfekt med höghuset i bakgrunden – grått, vitt och så röda tak. Så ska slipsen dras! Enda plumpen i sammanhanget är dom där jävla betongsuggorna som den här kommunen sprider som frön för vinden. Det är helt sanslöst. Vad gör dom här?”
Nu har det dock bara byggts tre sådana här sammanlänkade kedjehus plus ytterligare ett ensamt hus längst bort till höger (utanför bild). Mellan dem har det uppstått denna rejäla lucka:
 |
| Foto: Donna Mysterioso |
”Ja, det är olyckligt”, påpekar Donna, ”men dessvärre tror jag det kommer att dröja väldigt länge innan man lyckas täppa igen det här hålet. Här ser det ju ut som om man skulle kunna få in ytterligare fem stycken hus av den här typen. Sorgligt nog tror jag att de som flyttat in här får leva mycket länge med det här ingenmanslandet, där man naturligtvis placerat ut ytterligare två
magnifika betongsuggor.
Suck...”
Under det att vi fortsätter vår
fågelskådning skiner Donna Mysterioso upp igen: ”Det absolut bästa man gjort när det gäller själva infrastrukturen för området var att lyfta upp Skogabäcken ur underjorden. Tillsammans med Pinnån bildar den nu en lysande inramning till en stor del av Ejdern. Tyvärr råder absolut motsatta förhållandet beträffande infarten till området. Ett annat riktigt klavertramp är ju det faktum att man först asfalterade alla gator snyggt och prydligt, för att strax därefter riva upp stora delar igen. Se här så det ser ut!”
 |
| Foto: Donna Mysterioso |
Donna Mysterioso brusar åter igen upp: ”Ja, det kan man verkligen kalla för en praktfull planeringsmiss. Den här fucking jävla samhällsbyggnadsenheten är ju en skamfläck och en olycka för Örkelljunga. Byn hade ju sin storhetstid på 50- och 60-talet. Sen dess har det ju bara gått utför med allt
samhällsbyggande och stadsplanerande. Den ena värdelösa stadsarkitekten har avlöst den andra i en aldrig sinande ström. Den här enhetens verksamhet har genom åren genomsyrats av grav inkompetens, inkontinens och impotens. Och idag kan jag nog påstå att det inte precis är
de vassaste knivarna i lådan som jobbar inom samhällsbyggnadsenheten. Det är bara att se sig omkring i denna långsamt stagnerande kommun!”
Donna Mysterioso suckar uppgivet: ”Tänk dig själv att du är en presumtiv bostadsköpare som kommer farande till Örkelljunga för att du vet att här finns lediga lägenheter att hyra och
sjönära tomter till salu. Den bostadssökande får ser ett frånstötande centrum med gator och torg där ogräs och mossa tar över allt mer. Här finns inte en enda spännande plantering eller blomstrande rabatt. Någon behagligt skön park syns som sagt överhuvudtaget inte till och inget vackert torg heller. En nyfiken besökare får ett första intryck av Örkelljunga som är
oerhört negativt. Nä du, vad den här byn behöver är en engagerad och passionerad trädgårdsmästare! Den kompetensen saknas helt inom samhällsbyggnadsenheten. Och därmed basta! Och skulle den tillfällige besökaren råka inspektera byn en fredags- eller lördagskväll skulle han nog dra öronen åt sig. Vrålet från mopeder, epatraktorer och allsköns automobiler, skulle nog få honom att fly från den kommun som legaliserat buskörningen.”
Donna Mysterioso drar efter andan: ”När den här presumtive bostadsköparen svänger in här i Kvarteret Ejdern är risken stor att han vänder på en femöring efter att ha betraktat den här gräsliga infarten. Om han trots allt fortsätter sin upptäcktsfärd och inser att det lilla som byggts hittills nog inte kommer att bli så mycket mer under överblickbar framtid, så flyr han nog de öde och tomma tomterna. Den som eventuellt tar sig upp i höghuset för att kolla utsikten har ju en skön upplevelse så länge han håller blicken mot horisonten. Vänder han blicken nedåt ser han bara allsköns skräp, jordhögar, en anskrämlig bygghandel och det övergivna prärielandskapet med sina svinalängor bakgrunden.”
Donna Mysterioso konstaterar vidare: ”Visst finns det vissa ljusglimtar i kvarteret Ejdern, men sammantaget har området blivit en ordentlig flopp. Man har haft en på tok för optimistisk syn på hur snabbt kvarteret skulle fyllas med nya bostäder. Men som sagt, Örkelljunga är en kommun som lider av en grandios hybris. Den största nitlotten har väl dom som redan flyttat in dragit. Det är en relativt homogen grupp som mest består av pensionärer med god ekonomi. Dom kommer att få bo i ett knappt påbörjat projekt med massor av tomma och ödsliga ytor under överskådlig framtid.
Sorry!”
Donna drar paralleller till Hjelmsjöstrand - det andra stora kommunala prestigeprojektet med sina
sjönära tomter: ”Ja, sist jag var där räknade jag till 10 bebyggda tomter av 43 möjliga. I princip byggdes alltså tio villor raskt upp så fort området var iordningsställt. Sedan dess har det inte hänt någonting. Och jag befarar att det inte kommer att dyka upp så många nya villor på Hjelmsjöstrand i framtiden heller. Tomterna med bästa läge och där man ser sjön, gick naturligtvis åt i rödaste rappet.
Sehr schön, som tysken säger. Området bakom första parkett blir såklart extremt svårsålt. Ja, Hjelmsjöstrand känns faktiskt också som ett snöpligt misslyckande för kommunens
offensiva bostadspolitik.”
Ett nytt bostadsområde som däremot är
fullbelagt är det vid Karpstigen på Bruket. Förståsigpåaren Donna Mysterioso har naturligtvis åsikter även om bebyggelsen här: ”Ja, här är ju två villor som har sjöutsikt och en vy över Mammas vik. Men resten? Här är husen nästan större än tomterna. Det ger ett närmast komiskt intryck när man ser hur villorna staplats så här tätt intill varandra. Så här skulle jag aldrig vilja bo! Det finns ju hur mycket mark som helst i den här kommunen och så kommer man dragande med dessa minimala och fjuttiga tomter. Det är obegripligt… Dessutom ligger det i helt öppen terräng utan några som helst skuggande träd. Då är området intill vid Mörtstigen betydligt mer inbjudande, eftersom det är omgivet av en uppvuxen skog.”
Donna resonerar vidare om framtiden: ”Jag tror att dom som är intresserade av så här
kompakt boende, med små tomter och grannar inpå knuten, redan har byggt sina villor i de här områdena vi just talat om. Och dom som är angelägna om ett bekvämt, centralt boende har flyttat in på Ejdern. Så mycket mer än så här blir det inte. För vem vill flytta till ett bostadsområde som aldrig blir färdigt?
En helt annan typ av bostadssökanden är dom som letar efter hus med betydligt större tomter och med ett lite mer avskilt läge. Jag tror nästan att den här kategorin är lite större än den andra gruppen jag talade om tidigare. Det är ju också en fråga om pris. För du kan ju faktiskt köpa ett fint befintligt hus på en luftig tomt i den här kommunen för kanske en tredjedel av vad nybyggarna på Hjelmsjöstrand eller Karpstigen har fått betala”.
Den pålästa och siffernördiga Donna Mysterioso är ju också en fantastiskt futuristisk framtidsforskare och har därför även tagit del av den befolkningsprognos och annan spännande statistik som finns utlagd på Örkelljunga kommuns hemsida. Men hennes rafflande resonemang i detta hyperintressanta ämne ber vi att få återkomma till i nästa inlägg. Här snackar vi
cliffhanger av sällan skådat slag! För vem ser inte fram emot en nervpirrande befolkningsprognos för Örkelljunga kommun?
Vi avslutar vår
fågelskådning av kvarteret Ejdern med denna bild på en av de många gator i området som kantas av denna prärieosande vegetation.
 |
| Foto: Donna Mysterioso |
