söndag 14 november 2010

STATISTIK

"Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik." Detta berömda påstående tillskrivs den amerikanske författaren Mark Twain (1835-1910). I den här bloggen förekommer nog ett antal lögner och kanske också några förbannade lögner, men särskilt mycket statistik har inte redovisats. Som bloggare förses man med intern statistik över allt möjligt. Det är ju Google som ligger bakom Blogger och Google har järnkoll på det mesta som rör sig ute på internet. Storebror ser dig i allra högsta grad…

Den här nördiga statistiken som Blogger tillhandahåller innehåller t.ex. uppgifter om antal läsare, vilka länder dom kommer ifrån och vilka webbläsare och operativsystem som används. Här finns fakta om trafikkällor inkl. länkade webbadresser, länkade webbplatser och sökord. Puh!
Begreppet unika besökare används ofta när det gäller att redovisa hur många som just besöker eller läser en viss hemsida eller blogg. Men beteckningen unik besökare är omtvistad och googlar man uttrycket får man väldigt många varierande definitioner på vad som egentligen menas. Man kan tydligen använda olika metoder och räkna på flera sätt.
Den utförligaste redovisningen på Blogger är statistiken över antalet sidvisningar (eller sidvyer). Den redovisas och uppdateras minut för minut som nu, per dag, vecka, månad och hela tiden. Antalet sidvisningar sammanfaller i princip med antalet läsare och antagligen också på ett ungefär med antalet unika besökare. Skit samma! Bloggen Örkelljungabilder startade i alla fall den 1 augusti i år och har sedan dess haft följande antal sidvisningar:

Augusti: 83
September: 802
Oktober: 3294

Det rör sig alltså om en explosionsartad ökning månad för månad. Nu finns det ju en viss automatik i dom här siffrorna, eftersom nya inlägg tillkommer lite då och då och att möjligheten att få in en träff på något av innehållet i Örkelljungabilder ökar ganska så markant. I oktober var det alltså i snitt 106,25 personer per dag som var inne på bloggen och läste något inlägg eller någon sida. Och det är ju inte så pjåkigt med tanke på att den här bloggen inriktar sig på ett synnerligen väl avgränsat ämnesområde - nämligen texter och bilder från Örkelljunga. Detta smala ämne torde ju bara intressera ett fåtal örkelljungabor eller dom som möjligen har någon slags anknytning till orten. Lilla Örkelljunga är ju inte precis världens befolkningstätaste kommun så den presumtiva läsekretsen är ju minst sagt begränsad. Med tanke på detta kan man nog hävda att den här bloggen har hyfsat många läsare. Däremot är det nästan ingen som vill, vågar eller orkar kommentera de olika inläggen. Det är lite märkligt eftersom den här eminenta bloggen tar ut svängarna så pass grundligt att vän av ordning borde reagera starkt på innehållet ibland. För här blandas ju kalla fakta med fiktion, halvsanningar och (som sagt) en och annan ren och skär lögn. Llangelo Mysterioso är ju en multipel personlighet så han får väl kommentera internt för sig själv då liksom…
Nu har han dock upptäckt att kommentatorsfunktionen endast varit tillgänglig för läsare med olika typer av godkänd identitet och automatiskt spärrad av Blogger för anonyma kommentarer. Men med ett enkelt klick gick det lätt att ta bort det hindret, så nu är det fritt fram för anonyma kommentarer av innehållet i inläggen. Och ju anonymare desto bättre…

Statistik finns också över hur många sidvisningar varje inlägg har. Populärast hittills är DEN ÖDE STRANDEN (från 11 september). Ja, ibland är det faktiskt det enkla som är det geniala. Jomenvisst, Llangelo Mysterioso är genimanipulerad och en briljant stilist, om han nu får kommentera sig själv. Och det får han ju: ”I am the lizard king. I can do anything.”
Nåväl, ett tag låg faktiskt inlägget PARKERING i topp, men har alltså halkat ner till silverplatsen för tillfället. Trea på listan är VAL 2010 följd av SOCIALCHEFEN. De bägge inläggen om PINNÅRESERVATET har haft många läsare och tillsammans hade dom faktiskt toppat listan.


Olle Saerling

”Oppåner”

Olja på duk (1966)

För att lätta upp det här lite tradiga statistikrabblandet har vi här t.v. lagt in ett upplyftande exempel på god modernistisk konst av mästaren och örkelljungasonen Olle Saerling.

Eftersom ingen kommenterar eller mejlar kan man ju verkligen undra vem som egentligen läser den här bloggen – och varför. Llangelo Mysterioso har inte en susning, men kan ju spekulera i varför. Ja, det kan ju kanske varit intressant att se just moderna bilder från Örkelljunga tagna i lite oväntade sammanhang och ur nya vinklar. Nu är det ju inte fråga om några fototekniskt avancerade bilder precis, eftersom dom tas med enkla mobilkameror. Llangelo Mysterioso är dessutom en fena på att hitta lite andra bilder ute på nätet för att ytterligare illustrera och krydda sina små texter.

Den genomsnittlige örkelljungabon passerar måhända genom byn utan att iaktta vardagens alla små detaljer. Han tar det mesta för givet och lägger kanske inte direkt märke till sånt som t.ex. oväntat ogräs, misskötta rabatter eller alla dessa satans betongsuggor. Men Llangelo Mysterioso ser och hör allt och beskriver fenomenet Örkelljunga i välskrivna och ibland skojiga texter. Ja, en av hans multipla personligheter har såklart en journalistisk bakgrund, konstigt vore det väl annars… Tja, för om detta var en illa skriven blogg med taffliga och trista texter och ointressanta bilder skulle ju knappast hundra personer om dan surfa in här.

Vem som läser den här bloggen är dock en mycket mysterioso gåta, som väl aldrig kommer att få något ordentligt svar. Den borde dock läsas av alla förtroendevalda och anställda i Örkelljunga kommun, så att dom får reda på vad som verkligen rör sig ute i folkdjupet. Men på kommunhuset och ute i verksamheterna gör dom flesta som strutsen – dom kör huvudet i sanden och låtsas som det regnar så fort någon våga ställa sig upp kritisera minsta lilla tvivelaktiga inslag i den kommunala verksamheten. Istället ägnar man sig på kommunhuset åt ett energiskt kliande av varandras ryggar, rövslickeri och navelskåderi. Narcissismen är utbredd och många politiker och tjänstemän har i likhet med kommunalrådet en utpräglat grandios självbild utav Guds nåde. Dessutom finns det ett utbrett förakt för den lilla människan inom den kommunala maktmaffian.

Den kommunalt anställde eller förtroendevalde har ju frivilligt valt att arbeta inom en verksamhet som betalas fullt ut av skattebetalarna och då ska minsann han eller hon tåla en närmare granskning av sina göranden och låtanden. Många kommunanställda reflekterar nog aldrig någonsin över varifrån pengarna till hans/hennes lön kommer. Men dom kommer från oss skattebetalare – och vi vill ha valuta för pengarna! Nu!


Parkering på baksidan av kommunhuset:

Här hamnar skattebetalarnas pengar… Foto: Pappa Razzi/Scandalpix


Här kommer Llangelo Mysterioso in i (örkelljunga)bilden och han har minsann på eget bevåg åtagit sig ett Uppdrag Granskning av Örkelljunga kommun. Naturligtvis kommer denna undersökning att leda till absolut nada, men han kommer ändå att fortsätta så länge han tycker det är roligt och har uppslag och idéer till nya inlägg. Att försöka ändra något till det bättre i den här kommunen är ett veritabelt kamikazeuppdrag, men det är som bekant aldrig för sent att ge upp. Men med Llangelo Mysterioso vet man aldrig. En vacker dag kanske han tröttnar och låter bloggen försvinna upp i världsrymden i en tunn blå rök. Men just nu skulle han inte ha något emot ”a little help from my friends” – dvs. våra läsare. Så han välkomnar synpunkter, idéer, tips och foton. Mejla: orkbilder@gmail.com
Ingenting är för obetydligt för Llangelo Mysterioso. Han kan garanterat koka soppa på minsta lilla spik. Ge honom lillfingret (eller långfingret för den som mot förmodan ogillar honom) och han tar hela handen!

Lite i skymundan har Llangelo Mysterioso dragit igång en helt ny blogg: Örkelljunga Nyheter – med underrubriken: svårt skruvade nyheter och bulletiner från Örkelljunga Monarki. Och vad ska nu det vara bra för? Ja, varför inte...
Llangello Mysterioso tänker sig att den här nya bloggen kanske mer ska likna en dagstidning på nätet och innehålla lite kortare nyheter och notiser ifrån Örkelljunga utan att ha kravet på att eventuella bilder ska vara tagna just på orten.
Örkelljunga Nyheter har adressen: http://www.orknyheter.blogspot.com/
Välkomna till verkligheten!
Just nu finns där två inlägg, bl.a. om kommunens sponsrade bussresa till Dansbandskampen. Ja, hur ska det gå i fortsättningen för Örkelljungas deltagare Carinaz i denna superspännande dansbandstävling? Läs Örkelljunga Nyheter så får ni veta allt ni egentligen inte ville veta (inklusive de senaste skandalerna och nakenchockerna).
Något som chockade en del av våra läsare var att herrarna i kommunens eget kriminella gäng Hells Hammers körde omkring på byn iförda hatt och inte lagstadgad hjälm.

favorit i repris

Om örkelljungasnuten överhuvudtaget visar sig ute nån gång, så ser den ju genom fingrarna med det mesta när det gäller buskörning. Poliser finns dom? (Ja, vissa äldre medborgare minns kanske den gamla porriga filmen med nästan det namnet från 60-talet med Jarl Knulle i huvudrollen…) Nä, Hells Hammers ger sig polisen inte på i första taget.

Llangello Mysterioso kontaktade dock bröderna von Helfwete i Hells Hammers och undrade varför dom gled omkring i byn utan hjälm – men med hatt. Dom kom med en ganska krystad förklaring som gick ut på att Hells Hammers haft en räligt stor fest nere vid Mammas vik och att hjälmarna bara hade försvunnit i röran. Ja, det hade gått livligt till med både alkohol och allehanda droger och när man skulle dra mot centrum för mer buskörning kunde bröderna von Helfwete inte hitta sin hjälmar. Dom var liksom bara putz weg! Bröderna antog att deras fina och välputsade MC-hjälmar i den allmänna villervallan av någon anledning hamnat i… ja, vad tror ni? Hjälmsjön, förstås!
Bröderna lovade dock bot och bättring och att vid lämplig tidpunkt bege sig tillbaka till Mammas Vik för att dyka efter de förlorade huvudbonaderna. Men som den nye ordföranden Henke von Helfwete sa: ”Det blir inte lätt att hitta dom rätta hjälmarna. Hela jävla sjön är ju full av borttappade hjälmar. Det hör man ju på namnet… Och så här i förtroende kan jag avslöja att det nog också finns en och annan som fått sk. ståplats i Hjälmsjön… Jo du, det är min själ hårda bud i Mellerud och i MC-världen ibland… Och hattarna? Ja, dom tog vi ju på oss för att inte behöva skämmas ifall alla våra mjäll skulle virvla runt i vinden och skymma sikten för våra bakomvarande polare. Så nu vet du det!”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar