söndag 25 november 2012

MULET

Mörka moln över Örkelljunga:
Hjelmsjön

Nya Torg. Ut och njut!

Nja, det här nordkoreanska torget är en symtomatisk symbol för Örkelljunga kommun av idag. Det vill sig liksom inte… Torget är lika sterilt och ödsligt som de många tomma affärslokalerna i byn. Nu ska tydligen dessa övergivna handelsbodars skyltfönster pimpas för att ge intryck av sjudande aktivitet. Lycka till med den Potemkinkulissen! Örkelljunga är kommunen som går med röven före in i framtiden. Ledande politiker har i åratal suttit med armarna i kors och levt i den blåögda föreställningen att kommunen är ett självspelande piano och att allting fixar sig av sig själv. Nu har dessutom självaste kommunalrådet tagit en time-out på obestämd tid. Innan hon kastade in handduken tog hon sig en stadig stänkare, varefter hon kastade ut den här egenhändigt täxtade skylten framför dörren till sitt kontor:




ÅRETS MOTARBETARE

Inte helt oväntat utsågs arbetsledaren vid samhällsbyggnadsenheten Babben Johansson till Årets Motarbetare i Örkelljunga kommun. Priset består av 1 krona och en spark i röven. Så här lyder kommunfullmäktiges motivering: ”Babben Johansson är en arrogant fjant som ständigt sätter sig själv i centrum. Hans grandiosa ego får ingenting att blomma i Örkelljunga kommun.” 

måndag 19 november 2012

HÖSTBILDER

Hösten tar aldrig slut…

Hästbilder:


Jodå, det är hästapållar som skymtar där borta i fjärran…

Fölet Berndtsson
Himlen är hög och kejsaren är långt borta.

Hög



tisdag 13 november 2012

tisdag 23 oktober 2012

PINNÅN ÄR LÅNG


Pinnån är en av Örkelljunga kommuns få sevärdheter. Den rinner upp i Hjelmsjön och slingrar sig sedan genom det harmoniskt böljande kulturlandskapet på sin väg söderut. Nu slutar inte precis Pinnån att flöda exakt vid kommungränsen utan fortsätter ända ner till Rönneå.
Ja, Pinnån är lång.
Nästan lika lång som en långkalsong…
Allting är relativt. Allting flyter.
Panta rei.
Här blir Pinnån till en damm – nästan lika bred som en kommunalrådsröv…



Stillbilderna här ovan är hämtade ur långfilmen Broarna i Pinnå County med porrstjärnan 
Meryl Stripp och Örkelljungas egen demonregissör Clint Östskog i huvudrollerna.


tisdag 9 oktober 2012

GUDS HUS


Det finns ju ett och annat Guds hus i Skånes Jerusalem.
Den här något bedagade byggnaden är Rya kyrkourin:

Många kyrkor finns det…
Ovanstående två kyrkor har något gemensamt –
nämligen ett väderstreck…

Att besöka en kyrkogård ger i allmänhet tillfälle till en stunds stilla kontemplation 
över livets outgrundlighet. Livet är kort. Döden varar länge.


























Det här är förresten också en kyrka:


söndag 7 oktober 2012

HELGEDOM


I Örkelljunga ligger kyrkan inte precis mitt i byn.
Kyrkan är en ganska anspråkslös men elegant byggnad där den ligger lite upphöjd med utsikt mot den lilla Prästsjön på andra sidan vägen.
Helgedomen med sitt enkla spånklädda torn har anor från medeltiden, men fick sitt nuvarande utseende efter åtskilliga om- och tillbyggnader under 1700- och 1800-talet. Av den ursprungliga medeltidskyrkan återstår nu endast murarna till koret.
Äta sova dö. Tja, så mycket mer finns ju inte att göra i Örkelljunga. Och som sista vilorum är Örkelljunga Kyrkogård att rekommendera. Här är det rofullt, vackert och välskött i kontrast till de kommunala gröna oaserna där utanför. Kyrkan är inte kommunen. Gudskelov!

tisdag 25 september 2012

LYFTET


Så här har den s.k. Stadsparken i Dalen i Örkelljunga sett ut ända sen slaget vid Fantehåla:
En gräsmatta, en övervuxen gångstig, en stor stubbe, en massa björkar och allsköns sly har man alltså helt fräckt kunnat kalla Stadspark. Only in Örkelljunga…
Men till slut tröttnade de miljömedvetna medborgarna i Skånes Vildmark på blotta anblicken av den extremt torftiga och minimalistiska parken och på sakernas allmänna tillstånd där 
i synnerhet. Via Skönhetsrådet lyftes frågan upp till den allsmäktiga kommunfullmäktige-
församlingen om en total makeover av hela den s.k. stadsparken. Gör om mig!!!
Och hör och häpna! För en gångs fick medborgarna snabbt gehör hos kommunledningen för sina berättigade krav på en ny och skön stadspark.
I det s.k. Parklyftet lyftes till att börja med den ansvarige arbetsledaren för parkförvaltningen helt sonika bort och förpassades till okänd ort mot ett fett avgångsvederlag. Den kvarvarande parkpersonalen tvingades därefter genomgå ett redigt Kunskapslyft i konsten att 
Plantera mera. Det utomordentligt lyckade resultatet av Parklyftet ser vi i nedanstående bildsvit. Så här ser nämligen Stadsparken i Dalen ut numera: