lördag 15 oktober 2011

FULA TORG

De ökända buskörningarna runt Nya Torg i Örkelljunga har nu långt om länge resulterat i att kommunen vidtagit farthindrande åtgärder för att försöka sätta stopp för de dönande trafikterroristerna. På kommunens hemsida har man förvånande nog kunnat ta del av medborgarnas synpunkter på den bisarra trafikkultur som präglar ett antal imbecilla rötäggs fartfyllda framfart genom byn. Åtskilliga boende runt torget har vittnat om hänsynslöst slirande och sladdande med trimmade fordon under öronbedövande oväsen. Buskörarnas härjningar har ackompanjerats av en flabbande hejarklack bestående av finnigt fjuniga och indolenta wannabes. Det har gått så långt att boende runt torget allvarligt överväger att flytta. Örkelljungas redan något skamfilade varumärke har inte precis ökat i värde efter den oönskade publicitet som kommunens beklämmande passiva agerande resulterat i. De skarpa åtgärder som lagens långa arm sporadiskt satt in har mestadels bestått av nonchalanta axelryckningar.

En av de boende vid Nya Torg är lektor Nalle Sork. Så här kommenterar han de kraftfulla trafikhinder som kommunen nu placerat ut: ”Ja, det kunde man ju räkna ut med röven att kommunen efter ett års dividerande skulle ställa ut en hel jävla massa betongsuggor här på torget. Men nåt annat var ju inte att vänta i Sveriges betongsuggetätaste kommun. Betonggrisen var ju en redig lågoddsare i sammanhanget… Om någon tror att dessa kraftfula svin har någon större effekt på buskörningen så tar dom grundligt miste. Istället har vi på köpet fått ett sanslöst fult torg. Örkelljunga kan numera stoltsera med att inte bara ha Sveriges fulaste stadspark, utan även landets fulaste torg.”

Kommunens handlingskraftige hinderstrateg Katastrofer Johansson har arbetat mycket länge med trafiklösningen för torget: ”Ja, de här buskörningarna eskalerade ju förra hösten och under ett års tid har den samlade hjärnkapaciteten på samhällsbyggnadsenheten gnuggat geniknölarna för att hitta de optimala farthindrande åtgärderna. Och resultatet av tankemödan finns nu plats här på Nya Torg. Det blev efter noggrant övervägande så att vi placerade ut åtta stycken nya betongsuggor på rad. Den vita här i hörnet är ju k-märkt och har som bekant funnits här ända sedan slaget vid Fantehåla. På andra sidan torget tvärs över Skogavägen har vi dessutom lagt ut ett häftigt gummigupp. Tja, längre än så sträcker sig faktiskt inte vår samlade kreativa kompetens, men vi tror alldeles bestämt att dessa insatser effektivt kommer att sätta ett definitivt stopp för all framtida buskörning.”
Kritiken mot att ett fult torg blivit ännu fulare med denna armé av betongsuggor tar Katastrofer Johansson lätt på: ”Håhåjaja… nu är det så här att det finns ingenting här i Örkelljunga som inte vi på samhällsbyggnadsenheten kan göra ännu fulare. Den parollen är ju vårt heliga rättesnöre och absolut ingenting som vi kan göra avkall på i det här aktuella ärendet. Detta borde min själ medborgarna ha lärt sig vid det här laget… Visserligen har den energiska chefen på vårdcentralen framför vissa klagomål på att vi förfulat hela området framför hennes fina entré. Hon får väl bygga sig en ny vårdcentral nån annanstans då om inte galoscherna passar… Jag kan försäkra alla oroliga medborgare att denna optimala trafiklösning inte är tillfällig.
År 2510, när 1 000-årsminnet av slaget vid Fantehåla firas, kommer dessa betongsuggor att återfinnas i exakt samma position som idag. Det vi ser här framför oss i dimman är den slutgiltiga lösningen! Möjligen kommer torget i framtiden att ha bytt namn till Fula Torg…”

Disigt och grisigt
På turistbyrån ligger man inte heller på latsidan, utan här har man redan nu dragit i gång särskilda ”huppegupptäcktsfärder” runt Fultorget. Miljövänliga elbilar kommer att finnas tillgängliga för de medborgare som vill testa det nya häftiga guppet och guidade turer i zick-zack längs raden av betongsuggor kommer att anordnas. Den svindyra kombinerade lekplatsen/urinoaren har utökats med ytterligare en anmärkningsvärd attraktion. Som motvikt till de stendöda betongsuggorna har ett antal livs levande suggor införskaffats och placerats i en ekologiskt korrekt inhägnad. Här kan pigga och äventyrslystna småttingar som synes
i godan ro gosa med grisarna:

Pigg pojke pussar Miss Piggy    Foto: Sven Orne/Pigpix

Ett annat spektakulärt dragplåster som är på gång till denna mini-djurpark är Jubelåsnan Juholt och hans kuliga sambo Åsnan Lindgren.


Foton från Fultorget: Lykke Mysterioso

lördag 8 oktober 2011

SJÄLVLYSANDE

Örkelljungas ökända parkeringsplats vid Terrassen har fräschats upp och delvis fått ett nytt utseende.
Nya kantmarkeringar har gjorts i en självlysande neongul kulör. Så här förklarar kommunens utmärkte märkningsstrateg Självbelåtne Johansson motivet bakom denna nymodighet: ”Den här gråbleka stenöknen behövde sannerligen få en tydligare markering och samtidigt piffas upp en aning för att ge ett lite mer sportigt och attraktivt intryck. I intimt samråd med stadsarkitekten Sickan Carlsson beslöt vi oss för att använda denna skrikigt självlysande färg. Den här sluttande gråmurriga Terrassen blev ju i realiteten ett redigt magplask, men nu är det som det är och vi får försöka göra det bästa av situationen. Nu har i och för sig Sickan just kontaktat den världsberömde arkitekten Albert Sperman och bett honom utarbeta en helt ny lysande plan för det aktuella området. Men sånt tar ju tid och innan vi har en helt ny Terrass på plats lär det gå åtskilliga herrans år. Turistchefen Sickan Jönsson har en lysande idé om hur området skulle kunna utnyttjas fram till dess. Hennes fantasifulla vision är att om det lutande tornet i Pisa kan bli en sån formidabel turistattraktion, så skulle väl den lutande terrassen i Örkelljunga också kunna bli det. Tja, det ligger kanske något i det här häpnadsväckande förslaget…
Ett särskilt terrasspaket för äventyrslystna turister, alltså… Ja, fan vet om det inte skulle kunna placera Örkelljunga på världskartan och definitivt stärka kommunens varumärke…
Redan nu kanske man med lite god vilja kan betrakta denna frapperande färgmärkning som en hyllning till den nyblivne Nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Hans poetiska stil beskrivs ju av förståsigpåarna som visuellt självlysande metaforer. Vad fan som nu menas med det..?
Jaja, det låter hur som helst förbannat bra!”

Självbelåtne Johansson är mycket angelägen om att noggrant redogöra för hur själva markeringsarbetet gick till: ”Ja, jag anlitade naturligtvis min trogne medarbetare Darrhänte Danielsson för detta ärofulla uppdrag.
Det är ju han som målat alla träden i hysteriskt psykedeliska färger nere i Pinnåreservatet. Här vid Terrassen använde han sig av vanlig självlysande gul sprayfärg. Nu var den kanske inte av högsta kvalitet, för färgen börjar min själ flagna redan nu. Tja, det är väl bara att spraya på en gång till då!
Som synes var Darrhänte Danielsson som vanligt både bakis och skakis den dan han utförde jobbet. Men fint som snus blev det ju trots allt ändå! Jag är mycket nöjd med det lysande resultatet! Och vid de traditionella Örkelljungadagarna kommer man minsann nästa år att kunna dansa i neon om man så vill… Jag tror förresten jag ska sätta på Lena Ph när jag kommer hem. Vi ska dansa i neon på vår resa genom natten… tralala…”


Samtliga foton: Bildsköne Bengtsson

söndag 25 september 2011

LANDMÄRKET

För ett år sedan avgjordes tävlingen om ett landmärke för Örkelljunga kommun. Det vinnande förslaget hade minsann kommunens egen webbstrateg knåpat ihop – antagligen på arbetstid. Landmärket skulle placeras utmed E 4:an vid Skåneporten och vara stort, tilltalande, unikt och kunnas ses av alla förbipasserande.


Så här föreslog vinnaren att kommunens nya landmärke skulle se ut:


Idén baserar sig tydligen på sägnen om Örkelljunga kyrkklocka och de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft. Symboliken är nog ganska så svårförståelig utom möjligtvis för de närmast sörjande och de som till äventyrs känner till historien om klockan i Prästsjön. Nu var nog det här utvalda landmärket inte precis något klockrent val. För trots idogt spanande har inte någon lyckats se minsta lilla skymt av denna symbol för Örkelljunga. Och mycket riktigt har det nu visat sig att det vinnande förslaget i det tysta har refuserats av ledande kommunpolitiker och under en stilla ceremoni sänkts i Prästsjön. Kommunalrådet själv har istället på eget bevåg och i det fördolda på rekordtid låtit uppföra det helt nya landmärke som skymtar här i soldiset:


Samtliga foton: Lykke Mysterioso

Sensationella fakta om Örkelljungas nya landmärke finns inom kort att läsa på
Örkelljunga Nyheter: http://www.orknyheter.blogspot.com/

söndag 18 september 2011

VANDRA VIDARE

Vad är detta? Tja, det skulle ju kunna vara en interiör från Salong Betong. Men det är faktiskt E 4:an underifrån. Det här grå taket är undersidan på bron över Pinnån vid den lilla anslutningsstigen bort mot Grytåsa strövområde. Och det är Pinnåns makligt strömmande vatten som reflekteras i taket. Tittar man ut ur den lilla tunneln ser man ån i motljus:
Att ströva kan ju verka någorlunda behagligt och trivsamt, men den här knöliga stigen är ganska så svårforcerad och absolut inget för halta och lytta. Här gäller det verkligen att se sig för innan man tar nästa steg i livet.

Så småningom närmar sig den idoge vandraren en elegant träbro över den slingrande Pinnån, varifrån man har denna fina utsikt bort mot E 4:an och motorvägsbron där i fjärran:

Den strövsamme vandraren är nu framme vid en av flera möjliga startpunkter för sin naturexkursion in i Grytåsa strövområde:

Örkelljungabilders utsända fotvandrare råkade dock falla redan på det första hindret. Den höga trappan över det första höga taggtrådsstängslet var något slipprig och vandraren föll handlöst till marken, ådrog sig en svårartad stukning i foten och fick linkande återvända till parkeringsplatsen. Vår slokörade strövare får försöka vandra vidare en annan gång…

Samtliga foton: Lykke Mysterioso    

lördag 10 september 2011

NOSTALGI

Det finns ju en och annan ljusglimt i Örkelljunga - som den här lilla pärlan vid Hjelmsjöudde:
Minigolfbanan från anno dazumal framkallar möjligen vissa nostalgiska känslor om en för länge sedan svunnen epok. Den här tidstrogna anläggningen byggdes nämligen redan 1930 och är faktiskt Sveriges äldsta minigolfbana. Världen befann sig mitt emellan två världskrig. Tanken svindlar… Den här golfkiosken är ju ett litet funktionalistisk mästerverk med sina rena linjer och briljanta färgsättning:
Tyvärr skyms det skönt nostalgiska helhetsintrycket av de nutida solparasollerna från GB och de lite varstans utplacerade moderna plastmöblerna. Dessa simpla och stillösa stolar och bord från Jysk förfular alltför många trädgårdar, terrasser och balkonger runt om i vårt avlånga land. Nej, här på minigolfbanan i Hjelmsjö borde man hålla sig till den här eleganta modellen:
Visserligen är dessa härligt röda stolar lite slitna och rostiga, men i den här 30-talsmiljön är de naturligtvis helt kongeniala. Lite längre bort ligger Örkelljunga Tennisklubbs två grusbanor. Dessa anlades också år 1930 och här invid klubbhuset står dessa magnifikt minimalistiska gröna bänkar:

I den här miljön har de i motsats till plastmöblemangen på avsatsen ovanför absolut funnit sin rätta plats.

Strax intill ligger naturligtvis själva residenset Hjelmsjöborg, som uppfördes under tidigt 1900-tal som en något överdimensionerad disponentbostad. Betraktar man dessa byggnader med sin säregna blandning av olika stilar, är det kanske inte ordet nostalgi som först faller en på läppen. Snarare beteckningen kitsch… Ärligt talat är det nog många som inte riktigt vet vad de ska tycka om detta slott. Är det fult eller snyggt? Tja, kanske någonstans mittemellan…
Men visst känns denna borg genuint kitschig..?

Samtliga foton: Molly Mysterioso

Vill man uppleva lite härlig 50-talsnostalgi kan man med fördel lämna öde Örkelljunga åt sitt öde för en stund och bege sig till metropolen Mörarp. Här ligger nämligen den här tidstypiskt sköna Caltexmacken:



Jämför gärna dessa eleganta pumpar med nutidens trista varianter.
Allting var bättre förr...

Samtliga foton: Nisse Mysterioso


 

onsdag 31 augusti 2011

SEHR SCHÖN

Ja visst fan ser man sjön härifrån bryggan nedanför gräddhyllan i det sjönära nybyggarområdet Hjelmsjöstrand.
Långt där borta i fjärran kan man skymta den flera meter långa playan vid den numera världsberömda badplatsen Mammas vik:

Summers almost gone...

Samtliga foton: Helmut Schön/Sommerpix

OBS! Klicka gärna på de schöna sommarbilderna för att se dem i större format.

fredag 26 augusti 2011

MAMMAS VIK

Det i särklass populäraste inlägget i Örkelljungabilders korta historia är DEN ÖDE STRANDEN
från september 2010. Ibland är det enkla som är det geniala...
Eftersom badplatsen Mammas vik under våren har genomgått en omfattande upprustning är det dags att återvända till Örkelljungas egen Riviera.

Den öde stranden   Foto: Angelika Mysterioso
Den uppfräschade stranden har nu uppgraderats till högsta internationella standard, väl i klass med storheter som Tylösand, Saint Tropez och Copacabana. Badplatsen har dock inte tilldelats den eftertraktade utmärkelsen blå flagg. På grund av vattnets färg har kommunens badstrateg Bobby Brown istället fått hissa brun flagg: ”Ja, på samhällsbyggnadsenheten är vi naturligtvis glada och stolta över vår välförtjänta bruna flagga. Vattnet här i Hjelmsjön är ju som det är och det hade varit en alltför omfattande operation att byta ut det bruna vattnet mot skimrande blått. Nu finns det ju stora fördelar med den här vattentypen. I vissa kretsar är det nämligen fortfarande inne att vara solbränd som en neger. Efter ett dopp i Mammas vik har man kommit en god bit på vägen i jakten på den perfekta chokladbruna kroppskulören. I andra sammanhang är det dock kanske inte så bra att se ut som en neger…”


Fyra nyanser av brunt ingår i den kommunala badplatsens flashiga flagga.





Mammas vik har ju sedan förra sommaren blivit ett kärt tillhåll för många exhibitionistiska mammor som gärna visar viken i viken:

Foto: Sven Smyger/Scandalpix













Det är inte för inte som badplatsen kallas just
Mammas vik…


Ett längre fotoreportage från Mammas vik kommer inom kort att publiceras i
Örkelljunga Nyheter: http://www.orknyheter.blogspot.com/

Mammas vik   Foto: Angelika Mysterioso