LANDMÄRKET

För ett år sedan avgjordes tävlingen om ett landmärke för Örkelljunga kommun. Det vinnande förslaget hade minsann kommunens egen webbstrateg knåpat ihop – antagligen på arbetstid. Landmärket skulle placeras utmed E 4:an vid Skåneporten och vara stort, tilltalande, unikt och kunnas ses av alla förbipasserande.

Så här föreslog vinnaren att kommunens nya landmärke skulle se ut:

Idén baserar sig tydligen på sägnen om Örkelljunga kyrkklocka och de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft. Symboliken är nog ganska så svårförståelig utom möjligtvis för de närmast sörjande och de som till äventyrs känner till historien om klockan i Prästsjön. Nu var nog det här utvalda landmärket inte precis något klockrent val. För trots idogt spanande har inte någon lyckats se minsta lilla skymt av denna symbol för Örkelljunga. Och mycket riktigt har det nu visat sig att det vinnande förslaget i det tysta har refuserats av ledande kommunpolitiker och under en stilla ceremoni sänkts i Prästsjön. Kommunalrådet själv har istället på eget bevåg och i det fördolda på rekordtid låtit uppföra det helt nya landmärke som skymtar här i soldiset:

Samtliga foton: Lykke Mysterioso

Sensationella fakta om Örkelljungas nya landmärke finns inom kort att läsa på
Örkelljunga Nyheter: http://www.orknyheter.blogspot.com/

VANDRA VIDARE

Vad är detta? Tja, det skulle ju kunna vara en interiör från Salong Betong. Men det är faktiskt E 4:an underifrån. Det här grå taket är undersidan på bron över Pinnån vid den lilla anslutningsstigen bort mot Grytåsa strövområde. Och det är Pinnåns makligt strömmande vatten som reflekteras i taket. Tittar man ut ur den lilla tunneln ser man ån i motljus:

Att ströva kan ju verka någorlunda behagligt och trivsamt, men den här knöliga stigen är ganska så svårforcerad och absolut inget för halta och lytta. Här gäller det verkligen att se sig för innan man tar nästa steg i livet.

Så småningom närmar sig den idoge vandraren en elegant träbro över den slingrande Pinnån, varifrån man har denna fina utsikt bort mot E 4:an och motorvägsbron där i fjärran:

Den strövsamme vandraren är nu framme vid en av flera möjliga startpunkter för sin naturexkursion in i Grytåsa strövområde:

Örkelljungabilders utsända fotvandrare råkade dock falla redan på det första hindret. Den höga trappan över det första höga taggtrådsstängslet var något slipprig och vandraren föll handlöst till marken, ådrog sig en svårartad stukning i foten och fick linkande återvända till parkeringsplatsen. Vår slokörade strövare får försöka vandra vidare en annan gång…

Samtliga foton: Lykke Mysterioso    

NOSTALGI

Det finns ju en och annan ljusglimt i Örkelljunga - som den här lilla pärlan vid Hjelmsjöudde:

Minigolfbanan från anno dazumal framkallar möjligen vissa nostalgiska känslor om en för länge sedan svunnen epok. Den här tidstrogna anläggningen byggdes nämligen redan 1930 och är faktiskt Sveriges äldsta minigolfbana. Världen befann sig mitt emellan två världskrig. Tanken svindlar… Den här golfkiosken är ju ett litet funktionalistisk mästerverk med sina rena linjer och briljanta färgsättning:

Tyvärr skyms det skönt nostalgiska helhetsintrycket av de nutida solparasollerna från GB och de lite varstans utplacerade moderna plastmöblerna. Dessa simpla och stillösa stolar och bord från Jysk förfular alltför många trädgårdar, terrasser och balkonger runt om i vårt avlånga land. Nej, här på minigolfbanan i Hjelmsjö borde man hålla sig till den här eleganta modellen:

Visserligen är dessa härligt röda stolar lite slitna och rostiga, men i den här 30-talsmiljön är de naturligtvis helt kongeniala. Lite längre bort ligger Örkelljunga Tennisklubbs två grusbanor. Dessa anlades också år 1930 och här invid klubbhuset står dessa magnifikt minimalistiska gröna bänkar:

I den här miljön har de i motsats till plastmöblemangen på avsatsen ovanför absolut funnit sin rätta plats.

Strax intill ligger naturligtvis själva residenset Hjelmsjöborg, som uppfördes under tidigt 1900-tal som en något överdimensionerad disponentbostad. Betraktar man dessa byggnader med sin säregna blandning av olika stilar, är det kanske inte ordet nostalgi som först faller en på läppen. Snarare beteckningen kitsch… Ärligt talat är det nog många som inte riktigt vet vad de ska tycka om detta slott. Är det fult eller snyggt? Tja, kanske någonstans mittemellan…
Men visst känns denna borg genuint kitschig..?

Samtliga foton: Molly Mysterioso

Vill man uppleva lite härlig 50-talsnostalgi kan man med fördel lämna öde Örkelljunga åt sitt öde för en stund och bege sig till metropolen Mörarp. Här ligger nämligen den här tidstypiskt sköna Caltexmacken:

Jämför gärna dessa eleganta pumpar med nutidens trista varianter.

Allting var bättre förr...

Samtliga foton: Nisse Mysterioso

 

SEHR SCHÖN

Ja visst fan ser man sjön härifrån bryggan nedanför gräddhyllan i det sjönära nybyggarområdet Hjelmsjöstrand.

Långt där borta i fjärran kan man skymta den flera meter långa playan vid den numera världsberömda badplatsen Mammas vik:



Summers almost gone...



Samtliga foton: Helmut Schön/Sommerpix

OBS! Klicka gärna på de schöna sommarbilderna för att se dem i större format.

MAMMAS VIK

Det i särklass populäraste inlägget i Örkelljungabilders korta historia är DEN ÖDE STRANDEN

från september 2010. Ibland är det enkla som är det geniala...

Eftersom badplatsen Mammas vik under våren har genomgått en omfattande upprustning är det dags att återvända till Örkelljungas egen Riviera.



Den öde stranden   Foto: Angelika Mysterioso

Den uppfräschade stranden har nu uppgraderats till högsta internationella standard, väl i klass med storheter som Tylösand, Saint Tropez och Copacabana. Badplatsen har dock inte tilldelats den eftertraktade utmärkelsen blå flagg. På grund av vattnets färg har kommunens badstrateg Bobby Brown istället fått hissa brun flagg: ”Ja, på samhällsbyggnadsenheten är vi naturligtvis glada och stolta över vår välförtjänta bruna flagga. Vattnet här i Hjelmsjön är ju som det är och det hade varit en alltför omfattande operation att byta ut det bruna vattnet mot skimrande blått. Nu finns det ju stora fördelar med den här vattentypen. I vissa kretsar är det nämligen fortfarande inne att vara solbränd som en neger. Efter ett dopp i Mammas vik har man kommit en god bit på vägen i jakten på den perfekta chokladbruna kroppskulören. I andra sammanhang är det dock kanske inte så bra att se ut som en neger…”



Fyra nyanser av brunt ingår i den kommunala badplatsens flashiga flagga.

Mammas vik har ju sedan förra sommaren blivit ett kärt tillhåll för många exhibitionistiska mammor som gärna visar viken i viken:



Foto: Sven Smyger/Scandalpix



Det är inte för inte som badplatsen kallas just

Mammas vik…

Ett längre fotoreportage från Mammas vik kommer inom kort att publiceras i
Örkelljunga Nyheter: http://www.orknyheter.blogspot.com/

Mammas vik   Foto: Angelika Mysterioso

FLOPPEN

Från toppen av Lyckstaberg kan man skymta floppen.

Fiaskot är alltså kvarteret Ejdern i centrala Örkelljunga. Här skulle det minsann

bli ett nytt modernt bostadsområde. Men var är bostäderna?

Bättre förutsättningar för att bygga nya bostäder än på den här gamla sågverkstomten är faktiskt svåra att finna någonstans i någon kommun… Kvarteret Ejdern har ett unikt centralt läge, inbäddat i naturlig grönska och omgivet av vatten i form av både Pinnån och Skogabäcken och med en historisk bergknalle i bakgrunden. Men det gäng komplett inkompetenta samhällsbyggare som satts att planera och marknadsföra området har misslyckats med det mesta och i stället skapat kvarteret Floppen. Här finns nu ett ödsligt prärielandskap av tomma tomter och en fullständigt intetsägande park. Det lilla som byggts är ett mischmasch av disparata hustyper utan någon som helst röd tråd.

Samhällsbyggarna på kommunhuset har trots utomordentliga förutsättningar således på ett oöverträffat sätt lyckats schabbla bort detta prestigefyllda bostadsprojekt. Ett fiasko är ett fiasko och en negerboll är en negerboll… Och ingenting annat! Och nu är det nog alldeles för sent för att göra något åt eländet…

Örkelljungabilder har dock några anspråkslösa tips för att åtminstone i någon mån frisera områdets status. På den här bloggen har vi tidigare föreslagit att kvarteret Ejdern helt enkelt borde byta namn till och marknadsföras som… Pinnå Park! En annan enkel åtgärd vore att förmå bostadsrättsföreningen Svinalängorna att måla om sina i gult och grönt pastellfärgade byggnader i en lite mer harmonisk kulör. Dessa trista längor utgör i nuläget en föga estetisk ingrediens i kvarteret Floppen. Ett annat störande inslag som borde åtgärdas är den skränande måsflock som tillåts härja fritt i området. Allmänheten kan måhända ibland få för sig att kvarteret Ejdern är ett sjönära bostadsområde. Dels på grund av själva namnet och dels till följd av av dessa högljutt attackerande måsjävlar. Dom hör inte hemma här – utan vid kusten. Och det är väl där som många i maktmaffian önskar att Örkelljunga låg. För då hade kvarteret Ejdern varit färdigbyggt för längesen och inte sett ut så här:

Samtliga foton: Donna Mysterioso.

Läs mer om detta havererade bostadsprojekt i de bägge inläggen under rubriken FÅGELSKÅDNING från december 2010, samt i inlägget DEN ÖDE PARKEN från maj 2011.

MOTELLET

Kommer ni ihåg var ni läste det först! Jo, här på Örkelljungabilder redan i november 2010!

Alltså att det gamla motellet vid gamla E 4:an skulle bli gruppboende för flyktingbarn.

Vad var det vi sa? Allt som är värt att veta i detta ärende finns att läsa i inlägget

ÖVERGIVNA PLATSER från november 2010.

Redan då kunde man ana ugglor i mossen när den spekulative köparen betänkligt svävade på målet beträffande vad han skulle använda motellet till i framtiden. Och även nu, när det enligt ordföranden i socialnämnden i Klippans kommun tycks så gott som klappat och klart att Klippan och Örkelljunga startar upp ett gemensamt gruppboende för ensamkommande flyktingbarn, känner fastighetsägaren absolut inte till något sådant alls. Nä, han vet ingenting om någonting… Här ligger nog minst en gravad hund på lur…

Och sista ordet är säkert inte sagt i den här möjligtvis något kontroversiella frågan. Tidstypiskt nog har lokaltidningen på hd.se helt sonika plockat bort den populära kommentatorsfunktionen till sin artikel i ämnet. Här ska min själ inga politiskt inkorrekta åsikter få framföras i offentlighetens ljus! Lika bra att använda censurens sura sax redan från första början!

ÖRKELLJUNGABILDER

En annan nyhet som slog världen med häpnad idag, var ju den om att Örkelljunga kommun har planer på att låta producera en bilderbok, som i sin tur skulle ges som lämplig present till dem som tjänat kommunen i 25 år, samt även som en officiell gåva till kommunens gäster.
Detta blivande praktverk har redan fått arbetsnamnet "Örkelljungabilder”. Ja, ni läste rätt! ÖRKELLJUNGABILDER, alltså…

Ska man skratta eller gråta? Tja, vi väljer att småle lite förläget… Men visst känns det både glädjande och hedrande på något konstifikt vis… Nu tror vi kanske inte att kommunen i slutändan väljer att döpa sin beramade fotobok till just Örkelljungabilder. Men varför inte? Kanske lika bra att ta tjuren vid hornen en gång för alla..?

Något som vi med absolut säkerhet redan nu kan slå fast är att inget av de motiv som finns att beskåda på denna bloggs alla örkelljungabilder någonsin kommer att återfinnas i kommunens bländande bilderbok! Vi försöker med en dåres envishet tvärtom att vara en motbild till den glättiga bild som det självgoda politiska etablissemanget och de anställda i Örkelljunga kommun desperat försöker måla upp. Ett mynt har alltid två sidor. Makteliten och dess lismande lakejer försöker ständigt och med ett krampaktigt leende på läpparna att visa upp myntets väl polerade framsida. Örkelljungabilder presenterar myntets solkiga baksida. Och det kommer vi att fortsätta med – åtminstone ett litet tag till…

Bilder som de här nedan kommer garanterat inte att dyka upp
i kommunens kommande hallelujabok: