ARENAFEBER

Vid en presskonferens där samtliga partiföreträdare för Betongblocket i Örkelljunga deltog, kommunicerade dessa sköna finlirare att samtliga drabbats av febrig frossa och tagit ett beslut om att för fyrtio miljoner kronor bygga en ARENA für alles…

Vem upptäcker ett vaccin mot arenafeber? Denna smittsamma sjukdom drabbar främst pompösa pampar inom såväl politik som idrottsrörelse. Prestigeprojekt som en multiarena kittlar nu behagligt de lokala politikernas grandiost uppblåsta egon även i lilla Örkelljunga.

I en kommun med kanske 50 000 invånare, kan det måhända vara befogat att ta sig åtminstone en funderare på om man eventuellt har ekonomiska förutsättningar att i kommunal regi bygga en arena för 40 miljoner. Men i Örkelljunga??! Tänk om det skulle byggas en arena per 10 000 invånare i det här landet. Hur skulle det se ut? Hur många anläggningar det skulle bli kan kanske vara en lämplig räkneuppgift för den intresserade medborgaren.

Nu är det ju inte enbart så att det här megalomaniska skrytbygget i Örkelljunga kommer att kosta skattebetalarna 40 miljoner, utan själva driften beräknas till 3,6 miljoner årligen. Man bör dessutom veta att dessa penningmängder har en tendens att underskattas å det grövsta. Summan av driften inklusive kapitalkostnader verkar vara rena rama glädjekalkylen. Och hur ska denna överdimensionerade satsning då finansieras? Jo, här tänker sig den styrande juntan att använda sig av det tidiga 2000-talets populäraste drog – billiga krediter. Men historien förskräcker, något som dessa politiska pellejönsar borde ha tagit lärdom av efter de senaste årens återkommande skuld- och finanskriser världen runt. Den som är satt i skuld är icke fri…

Globen, Sveriges kanske mest kända arena, har sedan invigningen 1989 aldrig gått med vinst. Totalt har skattebetalarna i Stockholm skickat över en miljard kronor till Globen enbart för att täta de ekonomiska hålen. Örkelljungas dimhöljda politruker har gjort flera visiter för att inspektera den främsta förebilden Araby Park Arena i Växjö. Kanske hade det varit på sin plats att genomföra ett antal studiebesök även i Lund, Kristianstad, Finspång, Värmdö, Sandviken och Falkenberg. Dessa kommuner har med arenor och äventyrsbad velat sätta sig själva på kartan, men istället satt skattebetalarna på pottan.

Sedan finanskrisen 2008 har statsbidragen till Sveriges kommuner skjutit i höjden. Enbart 2009 sköt regeringen till 17 miljarder, utöver ordinarie utbetalningar, för att ”garantera välfärden”. Den svenska arenafebern, som nu drabbat Örkelljunga med full styrka, talar för att det lär komma att kosta betydligt mer i framtiden. Vill någon privat intressent bygga en arena i en öde landsbygdskommun i tron att den skulle kunna bli en lönsam affär, så är det naturligtvis helt i sin ordning. Men Örkelljunga kommuns primära uppgift är faktiskt att just värna välfärden – att se till att vård, skola och omsorg fungerar på bästa möjliga vis. Att slanta upp 40 lånade millar för en flashig arena för att tillfredsställa ett antal pretentiösa pampars grandiosa självbild, är definitivt inte att använda skattebetalarnas pengar på ett optimalt sätt. Medborgarna borde omedelbart sätta hänglås på kommunens spenderbyxor. Att ansvarslöst låna upp hela denna

(i förhållande till folkmängden) groteska summa pengar, kan visa sig vara en synnerligen giftig cocktail för kusinen från landet.

Den tilltänkta Carina-arenan i Örkelljunga ska enligt de praktfulla planerna placeras på den

s.k. Cirkusplatsen här bredvid simhallen och intill Kungsvägen:

Enligt de profetiska potentaterna ska denna arena für alles vara en hall för idrott och kultur, där folk kan mötas över generationsgränser och den ska minsann bli en myllrande mötesplats för gemenskap. Det här låter ju närmast som en rent socialistiskt flummig framtidsvision, men alltså utropad av ett kommunalråd som företräder det borgerliga ”Partiet för tjuvar och banditer”. Här ska alltså bollsporter, teater, konserter och utställningar samsas om utrymmet i ett framtida Örkelljunga. Fan tro´t… Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att detta arenaprojekt handlar mer om högst personlig politisk prestige och (missriktad) löftesheder gentemot väljarna och mindre om sund ekonomisk realism. De blåögda beslutsfattarna hyser naturligtvis fromma förhoppningar om att arenan ska locka folk att flytta till Örkelljunga, samtidigt som det alltså inte byggs några nya bostäder överhuvudtaget i kommunen.

Den ekvationen går inte ihop, för var ska de nya efterlängtande invånarna bo? I arenan?

Örkelljunga befinner sig sedan länge i en ständigt nedåtgående dödsspiral, något som de av hysterisk hybris drabbade partiföreträdarna helt och hållet bortser från.

Det första spadtaget till denna monumentala multiarena är tänkt att tas år 2014. Med tanke på alla de otaliga obligatoriska långbänkar som präglar det kommunala beslutsfattandet, så är naturligtvis detta startdatum av enbart akademiskt och rent utopiskt intresse. Cirkus Carina kommer att hinna visa upp sig i manegen många gånger innan detta skrytbygge eventuellt finns på plats på just det - Cirkusplatsen…

Den innersta kretsen på kommunhuset, som under lång tid planerat denna magnifika Carina-arena med arbetsnamnet Carena, lär dock i sista stund fått kalla fötter beträffande namnvalet. Enligt säkra källor vill man nu absolut inte förknippas med ett visst skandalomsusat vårdbolag, känt för bl.a. blöjvägning och avancerad skatteplanering. Ett namnbyte för att undvika förväxling med Carema lär därför vara på gång…

DISCOKULAN

ÅRSKRÖNIKA 2011

Föga överraskande kan man bäst sammanfatta det gångna året 2011 som ännu ett anno horribilis i Örkelljungas historia. De kommunala beslutsfattarnas mest minnesvärda insatser har bestått i att helst inte fatta några beslut alls om någonting överhuvudtaget. Det mesta skjuts upp, framåt, åt sidan, härs och tvärs eller läggs på is. Letargi, handlingsförlamning och beslutsångest präglar de maktlösa marionetterna i kommunfullmäktige. Den verkliga makten är koncentrerad till kommunstyrelsen och dess arbetsutskott, men dessa institutioner är som bekant i praktiken enbart klubbar för inbördes beundran.

Den fråga som av någon outgrundlig anledning i allra högsta grad tycks ha engagerat medborgarna är den om handelstomten i kvarteret Ejdern. Ska ICA få bygga sin Supermarket eller ska det bli seniorlägenheter? Avgörandet skulle ha fattats i kommunstyrelsen den

2 november, men några klara besked kom naturligtvis inte. På den här bloggen antydde vi att det nog var klokast att satsa slantarna på att tomten skulle komma klart före beslutet om tomten. Och mycket riktigt hann jultomten först…

Vem som skall få bygga är fortfarande höljt i djupaste dunkel.

Apropå bostäder, så undrar kanske vän av ordning hur många sådana som har byggts i expansiva Örkelljunga under 2011. Svaret är noll. Denna siffra är i princip också relevant beträffande befolkningstillväxten. Enligt kommunens utomordentligt utopiska prognoser förväntas invånarantalet årligen öka med uppemot 100 personer för att vid årsskiftet uppgå till exakt 9 873. Men här ligger man inte helt oväntat redigt back. Men eftersom ingen vill bygga bostäder i byn och väldigt få vill flytta hit, så är ju detta inga överraskande siffror alls

(utom för politrukerna själva förstås). Drygt 30 nya bostäder förväntas enligt de överoptimistiska planerna byggas årligen och om det då inte produceras några alls, bör ju den styrande kamarillan kunna räkna ut med röven att invånarantalet ständigt rör sig runt status quo. Det är svårt att göra prognoser – särskilt om framtiden… Det mest anmärkningsvärda är dock att kommunen på sin hemsida inte reviderar sin fem år gamla prognos, när det nu visar sig att kartan inte överensstämmer med verkligheten. De här likstela spådomarna är således föga träffsäkra och i princip inte värda ett ruttet lingon i dagsläget. Den som vill ha mer fakta i denna vitala framtidsfråga, kan med fördel studera inlägget FÅGELSKÅDNING från dec 2010.

Ett storslaget projekt som lagts både på is och i malpåse, är det som skulle få Örkelljunga att uppmärksammas så där alldeles extra. Det gigantiska Landmärket vid Skåneporten har nämligen helt försvunnit ur horisonten… Det samma verkar gälla även det boende för ensamkommande flyktingbarn som politikerna mycket medvetet lyckats förhala i närmare tre år. Än syns nämligen inga barn med mustasch spankulera omkring vid det gamla motellet eller i byn, ivrigt knappande på de senaste iPhone-mobilerna i sina försök att kontakta allsköns släktingar i främmande land som ivrigt väntar på att så småningom få anhöriginvandra till Örkelljunga. Vid en utvändig besiktning av det tilltänkta boendet (motellet) verkar inget flyktingmottagande överhuvudtaget vara nära förestående, trots att ett realistiskt startdatum enligt de insyltade politikernas praktfulla planer satts till 1 januari 2012. Allmänheten kan nog ana vissa ugglor i mossen när det gäller hanteringen av den heta potatisen om ett flyktingboende i Örkelljunga. För kremlologer kan ett hett tips vara den ack så lämpligt läckta informationen om att Attendo Cares sprillans nya psykiatriboende står helt tomt och har så gjort i snart ett år. Det är kanske på Pumpmakaregatan man i fortsättningen kommer att kunna spana in dessa stackars flyktingbarn med begynnande Juholtmustasch…

Kommunchefens pretentiösa pekoral till PR-propaganda i form av oräkneliga helsidesannonser i diverse obskyra lokalblaskor är ännu ett lågvattenmärke under året. Den store ledaren försäkrar helt fräckt att de kommunanställda medarbetarna i högsta grad är besjälade av att leverera kvalitet och resultat till medborgarna. Vad kvaliteten i dessa famösa leveranser består av talar han dock tyst om… Kanske kan man få ett begrepp om den kvalitetsnivå som levereras genom att närmare studera denna häpnadsväckande skylt.



Sign of the times

Den sattes upp så sent som i somras och finns alltså på plats vid den gamla banvallen intill korsningen med Kornettvägen. Kvaliteten är som synes helt sensationell och resultatet har blivit att ännu ett redigt löjets skimmer dragit över Örkelljunga. Som en oväntad effekt har dock oräkneliga medborgare vallfärdat till denna heliga plats och här kunnat gapskratta gott eller hånle diskret åt denna spektakulära leverans. Men inget ont som inte för något gott med sig. Skylten är nämligen numera jämte Motorvägen, Örkelljungas största turistattraktion!

Något som expanderat rejält under året i stagnerande Örkelljunga är den kommunala administrationen. Här finns numera fler pappersvändande byråkrater per invånare än i någon annan svensk kommun. Det överbefolkade Kommunhuset vimlar av utvecklare, strateger och samordnare av ditten och datten. De mest flagranta innehavarna av dessa hittepåjobb är den förre kommunchefen som numera titulerar sig näringslivsutvecklare, samt den sparkade ekonomichefen som fått fortsatt förtroende som kvalitetsutvecklare. Only in Örkelljunga… 

Ryggdunkandet, rövslickeriet och hyckleriet når ständigt nya höjder i denna fas 3-kommun. Som toppen på isberget hamnar dock det egenmäktiga kommunalrådets utnämning av ny kommunchef. Hennes upphöjelse av denne, i närliggande kommuner ökände och skandalomsusade vandringspokal, till den store ledaren skedde helt på eget bevåg, helt utan insyn och helt i strid med alla vedertagna rekryteringsregler. Så ska slipsen dras om man vill ha en lydig och lojal lakej! Men folket får väl skylla sig själv när man nu röstar på ”Partiet för tjuvar och banditer”, som i sin tur utser ett fullständigt inkompetent kommunalråd som sin högste representant.

Vän av ordning undrar naturligtvis var oppositionen mot de maktfullkomliga och pompöst uppblåsta pamparna håller hus? Tja, gemene man hade kanske förväntat sig litta redig motståndspolitik och full fart framåt med fem nyinvalda Sverigedemokrater i kommunfullmäktige. Nja, dessa herrar har i praktisk handling visat sig vara ganska så bleka om nosen… Den ende politiker med ruter i är istället Personliga Persson i det lokala partiet Miljö och Ombyte. Han har ensam modet att ifrågasätta och problematisera både det ena och det andra i den ljusskygga kommunala hanteringen av både små och stora frågor. All heder åt denne man som oförtrutet kämpar vidare mot de desperata despoterna! Rösta på honom nästa gång ni får chansen!

Örkelljunga kommun har under året tilldelats åtskilliga nålstick av Socialstyrelsen och Skolinspektionen med tids- och kostnadskrävande juridiska utredningar som följd. Kommunen har dömts till höga, men välmotiverade skadestånd eller viten i ett otal antal fall. Något som man nu gnäller i högan sky över. I ett av många mobbningsärenden uteblev den ådömda skadeersättningen. Den hade glömts eller slarvats bort, men som vanligt ansåg kommunchefen att ingen levande själ var ansvarig för detta fallissemang. Och så är det hela tiden… Ingen ”ansvarig” tar någonsin ansvar för någonting i Örkelljunga kommun. I sällsynta fall kan möjligen ”den ansvarige” peka ut nån annan som ansvarig. Det är inte för inte som Örkelljunga räknas som nånannanismens hemort på jorden…

”Trygga och friska medborgare i rörelse” är ännu en käck slogan som kommunen stoltserar med. Det ska storsatsas på allehanda sportiga aktiviteter som t.ex. nya cykelvägar, konstgräsplan på idrottsplatsen, en monumental multiarena och en skateboardpark i betong. Den sistnämnda har man hör och häpna faktiskt fattat beslut om! Men sen dess har det varit knäpptyst i ärendet och första spadtaget till denna anläggning för fåniga flugor har såklart ännu inte tagits. Och det har ju sina randiga och rutiga skäl – för beslutsfattarna har totalfloppat när det gälla att fatta beslut om var skejtparken slutgiltigt ska placeras. I den skandalösa s.k. Stadsparken, kanske? Ingen som vet… De stackars skejtarna hinner nog både gifta sig, skaffa barn och flytta från orten innan den fjantiga skejtparken sett dagens ljus.

Den i särklass mest skandalomsusade sportaktiviteten för medborgare i rörelse är de besinningslösa buskörningar som ideligen äger rum runt om i centrum. Örkelljunga är numera ökänt vida omkring som Bullerbyn. I ingen annan metropol bullrar det nämligen lika mycket som här. Ett gäng svagsinta buskörare håller hålan i ett järngrepp med sin öronbedövande fria och fartfyllda framfart genom gator, torg och rondeller. Dessa patetiska pågar sladdar dönande omkring för att stajla och imponera på omgivningen. Polisen försöker nu skapa en dialog med busarna, som man f.ö. anser vara bra och skötsamma ungdomar. Lycka till med den dialogen! Den som vill ha lugn och ro bör helt undvika Örkelljunga. Särskilt trygga känner sig nog inte medborgarna av kommunens tafatta hantering av dessa slynglar i rörelse. Nu försöker de ansvariga förtvivlat förmå busarna att hålla till med sitt brölande på en öde asfaltplan långt ute på vischan. Lycka till med den utlokaliseringen!

SUMMA SUMMARUM: På tio-i-topplistan över kommunpolitiker med noll-koll på allt hamnar Örkelljunga högst! Kommunalrådet håller inte måttet! Hennes tillkortakommanden äro legio. Kvaliteten på kommunchefens famösa leveranser är usel och resultatet är undermåligt. Kompetensen bland underhuggarna längre ned i hierarkin syns aldrig så tydligt som när den saknas. Och som sagt: Med ett komplett klantigt kommunalråd i övergångsåldern befinner sig kommunen i undergångsåldern… Discokulan har slutat snurra för längesen i Örkelljunga…


Johan M debattör och dissident