BRUN OAS

Örkelljunga centrum har enligt vissa bedömare förvandlats till en grönskande oas i perfekt balans. Men då får man vara försedd med rediga skygglappar och sen lyfta sin tunnelseende blick ett par meter upp i luften. För där hänger den omtalade grönskan i amplar i lyktstolparna. Lite mer konservativa blomsterälskare föredrar nog blommor i marknivå eller åtminstone

i ögonhöjd. Men att plantera i jorden på marken är inget för Örkelljungas högt uppsatta kommunala trädgårdsstrateg Åsa Dummkopf: ”Nä, jag fullföljer den av gammal hävd och tradition klassiska planteringsfilosofin i Örkelljunga. Här hivar vi upp sommarblommorna

mot himmelska höjder: Häng dom högt!"



Ära vare Gud i höjden

Trädgårdsmästare Dummkopf rättar till sina immiga glasögon och fortsätter: ”Vackra perennrabatter i marknivå är absolut inget för oss. De är helt enkelt för jävla jobbiga att sköta om. Det är istället urnor, amplar och vårt senaste påfund de konstgjorda träden på metallstolpar som gäller. Denna strategi känns rysligt modern och fräsch, men framför allt är denna typ av grönskande oas väldigt lättskött.

På trädgårdsmästarutbildningen fick vi lära oss hur man på enklaste sätt får till en grön oas i kommunal regi. Man kör helt enkelt till Blomsterlandet och köper på sig ett parti av de vanligaste, simplaste och allra mest lättodlade sommarblommorna och sen är det bara att plantera och vattna vid behov. En sån här blomsterprakt sköter sig alltså praktiskt taget själv under åtskilliga månader. Hade vi satsat på lite mer avancerade perennrabatter hade vi minsann fått ansa plantorna och rensa ogräs med jämna mellanrum. Nu kan vi istället luta oss tillbaka, vila benen och sola på baksidan av vårt gatuförråd på Betongsuggevägen. Där är det åtskilliga hängbukssvin som mer än gärna visar upp sina atletiska kroppar…”

Väljer man att fästa blicken på annat än den grönskande oasen i höjden, kan den någorlunda uppmärksamme medborgaren till sin fasa upptäcka den här häpnadsväckande planteringen ovanför värmebänkarna på Sven Hjalmarsons plats:

Vad är detta? En brun oas i Grönköping?
Eller ingår verkligen denna plantering i ”den grönskande oasen i perfekt balans”?
Tja, tycker man att trista, förtorkade och bruna tujor på rad är en redig höjdare
inom trädgårdskonsten, så gör den väl det…

Nä, allvarligt talat har Sven Hjalmarsons plats förvandlats - inte till en grönskande oas - utan till en brun oas och en skamfläck för Örkelljunga centrum. Åsnan Dummkopf och hennes inkompetenta medarbetare utmärker sig här återigen med sin totala brist på fantasi och nyskapande. Varför man valt dessa torra tujor är en gåta, liksom varifrån man hämtat detta gyllenbruna växtmaterial. Men man fick kanske en rejäl rabatt på inköpspriset hos grossisten? Och varför envisas med dessa patetiska konstgjorda träd, när man kan plantera riktiga?


Åsnan Dummkopf tycks vara mer intresserad av att se till att den s.k. ”förvaltningen” finns på Facebook än att se till att Örkelljunga centrum verkligen är en grönskande oas. Visst är det bra att ha 150 Facebook-vänner – men kanske inte om man samtidigt har 9 500 ovänner…

På den här skylten har någon till råga på allt råkat stava Sven Hjalmarsons namn fel.
Ett s i Hjalmarson ska det vara. Dessutom räcker det faktiskt med ett s i det horribelt felstavade ordet ”Marknadsstorg”. Vidare bör man nog ifrågasätta genitiv-s:et
i ”Örkelljungas Marknadsstorg”, liksom att själva ordet ”Marknadsstorg” inleds med stor bokstav. Örkelljunga marknadstorg är den korrekta stavningen. Den ansvarige för denna grova fadäs kanske skulle åka Vasaloppet? Där får man lära sig att stava… Hur många formella fel som resten av den långa texten innehåller förbigås av hänsyn till författaren med största möjliga tystnad… Antagligen har ingen någonsin läst igenom denna misslyckade produkt på plats.
Ja, den här tavlan är bara ytterligare en plump i protokollet för den indolenta samhällsbyggnadsenheten.

Rubriken till en mycket okritisk artikel i lokaltidningen HD om just ”den grönskande oasen
i perfekt balans” i Örkelljunga löd: Gör centrum till en grönskande oas.
Rubriken borde ha försetts med flera utropstecken och sett ut så här:

Gör centrum till en grönskande oas!!!
Nu!!!

Hur skulle det då ha kunnat se ut i planteringarna i den bruna oasen Örkelljunga?
Kanske så här:

Fotot visar en helt vanlig (men elegant) kommunal plantering framför en bilparkering.
Men inte i Örkelljunga – utan vid Köpmansgatan i Båstad. Så ska det se ut! Och inte så här:
 

Nu är förvisso inte Sven Hjalmarssons plats den enda bruna oasen i Örkelljunga.

Örkelljungabilder kommer så småningom att rapportera om åtskilliga andra skamfläckar
i ”Den kompletta guiden till bruna oaser i Örkelljunga”.

Örkelljunga Nyheter hakar på och kommer på sitt alldeles eget lilla underfundiga sätt att publicera sensationella fakta om den bruna oasen. Återfinns inom kort på:

http://www.orknyheter.blogspot.com/

Samtliga foton: Bruno Liljefors/Scandalpix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

EKOLOGISK FÖRSKOLA

Förskolan Skogsgläntan ligger verkligen i framkant när det gäller att manifestera Örkelljunga kommuns gediget ekologiska grundsyn. Här sätter man sannerligen återvinning och källsortering i främsta rummet. Framför denna ekologiska förskola står sopkärlen på furstlig parad:

Nu kanske vän av ordning invänder och menar att dessa stilfulla soptunnor står väl bara här mitt framför entrén högst tillfälligt den dag det är dags för tömning… Men så är det faktiskt inte! Enligt boende i området finns dessa ståtliga sopkärl till allmänt beskådande dygnet runt och året runt.

  

Förskolans paranta föreståndare fröken Gudrun Fritzl förklarar varför man valt att placera dessa kärl på ett så iögonenfallande sätt: ”Det är ju självfallet ett mycket medvetet och högst strategiskt val vi gjort. Skogsgläntan är ju en genuint ekologisk förskola och de små barnen får från första stund lära sig källsortering från grunden. Om det absolut första ungarna och deras föräldrar får se när de anländer till förskolan i sina miljöbilar på morgonen är dessa sköna tunnor på rad, så påminns de ju på ett ytterst pedagogiskt sätt om skolans effektiva sophantering och ekologiska aktiviteter. Barnen får minsann från dag 1 här på Skogsgläntan lära sig att skilja på mat- och växtavfall, pappersförpackningar, tidningar, hårdplast, färgat och ofärgat glas, metall och slutligen restavfall. Dessutom har vi en redig trädgårdskompost nere i skogen. Naturligtvis genomför vi regelbundet studiebesök på återvinningsgården. Kommunens övergripande ekologiska grundsyn genomsyrar all verksamhet här…”

En som visserligen tycker det är helt ok att gå på ekologisk förskola, men inte alls är förtjust i att återvinningsbehållarna ständigt står på första parkett mitt framför entrén, är lilla Agnes.
Så här tycker hon om tunnornas placering:

En ny förskola håller just nu på att byggas på Kornettvägen. Enligt utbildningschefen Irma Strams första tidsplan skulle den ha varit klar nu.

Men så blev inte fallet, utan invigningen har skjutits fram till augusti. Ska förskolan bli klar i tid till terminsstarten får nog de stackars byggjobbarna fortsätta arbeta övertid in i det sista…

Rent arkitektoniskt ser byggnaden onekligen faktiskt både spännande och intressant ut.
Enligt uppgift kommer verksamheten här att profileras genom att innehålla en mängd utomhusaktiviteter. Naturligtvis kommer man också att prioritera en ekologisk grundsyn

i sin gröna vision av den hållbara förskolan. Huruvida arkitekten placerat sophanteringssystemet mitt framför huvudingången är däremot fortfarande höljt i dunkel…

Enligt initierade föräldrar kommer förskolan när den väl är klar, egentligen inte alls att behövas. De nya årskullar av barn som fr.o.m. hösten är i behov av en förskoleplats minskar nämligen ganska så drastiskt i framtiden. Men en ny och modern förskola har ju såklart sina fördelar.

Den prudentliga utbildningschefen Irma Stram gör nog bäst i att så småningom lägga någon av sina gamla och nergångna förskolor i malpåse tills vidare… Till den nya förskolan med arbetsnamnet Bitchen (döpt efter kommunalrådet!) kommer alltså föräldrarna att framåt höstkanten kunna dumpa sin telningar i gryningen och sedan låta dem indoktrineras av socialistisk förskolepersonal. 7 av 10 förskolepedagoger har nämligen klara vänstersympatier…

Befolkningstillväxten i Örkelljunga kommun är ju inte direkt explosionsartad – snarare tvärtom… Pensionärerna blir allt fler - men dessa framtidshopp har ju kanske inte direkt något behov av en förskoleplats för egen del… Det nollklassade kommunalrådet nöjer sig med att sitta bekvämt tillbakalutad på sin breda cementhäck på sin upphöjda tron, rulla tummarna och hoppas

att befolkningsutvecklingen ska vända i denna fas 3-kommun.

Samtliga foton: Pussy Spandau/Scandalpix

ROCKADEN

Studera noggrant nedanstående foton tagna i hörnet Vallgatan-Ängelholmsvägen!

augusti 2010

juni 2011

Är det nån som ser nån skillnad? Ja, alldeles riktigt… Betonggrisarna har faktiskt bytt plats… och dessutom flyttats lite närmare Ängelholmsvägen. Samhällsbyggnadsenhetens alerte betongsuggestrateg Sven Piggelin har här tagit nya djärva grepp och gjort en redig rockad.

Den som spelar schack vet att rockad är ett specialdrag där man i ett drag flyttar kungen och ett av tornen. Ordet rockad används också i mer överförd betydelse om andra platsbyten,

som t.ex. det här där två suggor plötsligt byter plats med varandra. Frågan är bara varför… Blev den här platsen vid Vallgatans ändpunkt så mycket bättre?



Före



Efter



Nja, det är väl i högsta grad tveksamt… Resultatet är ju närmast genant. Lägg märke till att den vänstra grisen tappat bort sitt reflexband! Tja, det var kanske en lite väl svår uppgift för den late betongsuggeteknikern att limma fast reflexen igen… De här skamfilade och missprydande betongsuggorna är bara ett symtom på den totala brist på fantasi och estetiskt sinne som präglar samhällsbyggnadsenhetens s.k. arbete i Örkelljunga kommun. Men det är väl så här de folkvalda politikerna vill att det ska se ut i attraktiva Örkelljunga. Eller?

Istället för att anlägga en tilltalande avslutning av Vallgatan väljer man den absolut simplaste och minst arbetskrävande lösningen: ”Vi ställer ut två betongsuggor!” Och så är saken klar och problemet ur världen för de slöa samhällsbyggarna. Sådana här föga estetiska trafikhinder bör användas ytterst restriktivt och då bara som en tillfällig lösning. Men inte i Örkelljunga!

Här utgör utplacerandet av betongsuggor den slutgiltiga lösningen.



Suggor som suger

Samtliga foton: Siegfried Heil/Scandalpix

OBS! Klicka gärna på suggorna för att se dem i större format.



HELIG MARK

Denna inbjudande gröna oas nedanför Posten i downtown Örkelljunga

heter numera Den Helige Sankt Kristofers Plats.

Träd, Gräs och Stenar var ju ett härligt proggband från vänsterns glansdagar i början
på 70-talet. Och det är väl ungefär vad den här heliga platsen består av idag: nämligen träd, gräs och stenar samt några buskliknande häckar och i bakgrunden det fula, gula hemlighuset. Inne i detta helighus sitter alltsomoftast den helige mannen på huk och stryper en neger
(eller två) och pillar på petterniklas. Denna offentliga toalett är f.ö. stängd större delen av året eftersom urinrören fryser sönder i frostiga Örkelljunga.

Med ryggen mot helighuset har man en förtjusande vy över denna heliga mark.

Knatar man vidare framåt över denna karga stenöken och blickar bort mot

Sparbanken Öresunds stilrena fasad upptäcker man detta ljuvliga blomsterhav

av prunkande maskrosor bland tovigt gräs och gräsligt grus.

På denna heliga plats finns också fyra fyrkantiga blandhäckar. I de två yttre av dessa växer halvdöda syrener. I den tredje fanns det en gång ett träd, men detta har sågats ner och femtioelva rotskott har istället fått fritt fram. I den fjärde häcken står detta imponerade träd:



The holy tree

Detta ädla lövträd är visserligen helt utan löv och stendött, men visst pryder det sin plats

på Den Helige Sankt Kristofers Plats…



The sky is the limit

Trädgårdsarkitekten bakom det sanna mästerverk som denna gudomliga plats utgör, har här gett begreppet ”blandhäck” ett ansikte som få förbipasseranden kan undgå att lägga märke till:

För de medborgare som eventuellt missat denna skönt behagfulla oas kan vi varmt rekommendera en exkursion till denna heliga mark. Den Helige Sankt Kristofers Plats

är ett överdådigt paradis som sannerligen berikar det offentliga rummet i Örkelljunga…



hur helig som helst...



Samtliga foton: Den helige Ande/Holypix


OBS! Klicka gärna på bilderna
för att se dem i större format.

KULTURELLT

Dessa foton talar för sig själv.

Ibland säger tre bilder mer än tusen ord.

Här inne flockas i alla fall understundom Örkelljungas kulturella elit och har man tur kan man stöta på kulturkoftan Svenna-Svennolina Svenssonsdotter Svensk
i vimlet mellan bokhyllorna, inne i konstavdelningen eller i tidningsrummet. Ja, biblioteket är ett verkligt eldorado för Örkelljungas intellektuella kulturmaffia. 
Kvasten har ju gått på kommunhuset och kommunchefen, ekonomichefen, socialchefen, turistchefen och stadsarkitekten har som bekant alla fått silkessnöret under det senaste halvåret. Men topphönsan i Örkelljungas kulturelit, d.v.s. kulturchefen, sitter kvar i orubbat bo. Anledningen kan ju vara så enkel som att hon faktiskt gör ett bra jobb…

Turistbyrån inryms ju också i denna stora byggnad, vars arkitektur är föga anmärkningsvärd och som f.ö. ägs av ett privat fastighetsbolag. Ett tips till den nya turistchefen (eller bibliotekschefen) vore att slå en signal till fastighetsskötaren och påpeka att kulturtrappan som leder upp till Kulturhuset från Storgatan fortfarande är full av gammalt grus.

Denna osopade entré till kulturens boning ger ett minst sagt ofördelaktigt intryck på besökande turister, hugade boklånare och kåta kulturtanter. Förmodligen ingår denna trappa i det privata fastighetsbolagets ansvarsområde. Hade det varit en kommunal angelägenhet att hålla snyggt i trappan hade den naturligtvis sett helt annorlunda ut…(!?)
Den slöe och slappe trappstrategen kanske någon gång i framtiden kan få ändan ur vagnen, städa trappan och rensa bort ogräset.

Såvida nu inte kulturchefen själv mot all förmodan skulle få för sig att med en sjysst kvast slå världen med häpnad.

Ibland inrymmer livet trots allt vissa små glädjekorn. Den tomma urnan har fyllts med lite fräscha plantor! Undrens tid är ännu inte förbi…

Den lite större lådan har dock fraktats bort. Det kanske hade varit att begära för mycket om också den hade fått lite fina växter i sig...

 

Runt hörnet till vänster om kulturhuset där gångbanan ovanför utescenen i Dalen har sin början såg det tidigare ut så här:



Nu har fastighetsskötaren faktiskt mejat ner maskrosorna och platsen ser betydligt prydligare ut.

Dock kantas själva gångbanan
(den kommunala Maskrosgången) fortfarande av utblommade taraxacum…

Maskrosgången

De kommunala rabatterna här uppe är fortfarande en skamfläck för Örkelljunga

och det populära sommararrangemanget Kul i Dalen.



Tangorabatten

Hur kul är egentligen dessa torftiga och vanvårdade planteringar på en skala?
En tangorabatt är f.ö. en i högsta grad tunn mustasch och fullt jämförbar
med dessa magra och tunna planteringar.

För mer än ett halvår sedan proklamerade kommunens pompöse planteringsstrateg Katastrofer Johansson att den sluttande rabatten bakom värmebänkarna på Sven Hjalmarsons plats minsann skulle rivas upp och ersättas med en ny plantering bestående av marktäckande barrväxter. Men först nu har han fått tummarna ur röven.

Men vad är det han har planterat?
Jo, en klassiker från 70-talet - nämligen tujan! Nu finns det redan på tok för många exemplar av denna trista barrväxt i det här landet. Än en gång utmärker sig samhällsbyggnadsenheten med sin totala brist på fantasi och nyskapande. Till råga på allt har man lycktas komma över ett parti delvis bruna och förtorkade tujor. Men man fick kanske en rejäl rabatt på inköpspriset? Och en redig (skatte)rabatt är väl just vad medborgarna i Örkelljunga nu kan tänkas kräva efter att ha studerat den mediokra och patetiska skötseln av parker och planteringar i kommunen. Vi vill ha bättre valuta för de skattepengar som slukas av samhälls-byggnadsenhetens slöfockar! Nu!!! 



Samtliga foton: Sven-Potto Mysterioso

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Kulturkoftan Svenna-Svennolina Svenssonsdotter Svensks mycket intressanta,
men något kryptiska kommentar till en artikel i Örkelljunga Nyheter finns att läsa på
http://www.orknyheter.blogspot.com/  under inlägget BEFOLKNING (febr. 2011).


Bra att veta: Världens tunnaste bok ”Det intellektuella livet i Örkelljunga”
är också den mest utlånade på biblioteket i Örkelljunga.





STOLPE UT

Det är möjligt att den här platsen nedanför Södergården i attraktiva Örkelljunga redan har ett namn. I så fall – glöm det! Numera är denna sköna gröna yta nämligen officiellt döpt till
Sven Stolpes Plats. Invigningen, som förrättades av det ekologiskt korrekta kommunalrådet, skedde lite i skymundan. Anledningen till detta är lätt att förstå. Sven Stolpes Plats är kanske inte så mycket att skryta med när det kommer till kritan…

gräslig gräsmatta

Här fanns tidigare en klassisk perennrabatt, vilken nu ersatts av en erbarmligt tovig gräsmatta och två simpla gröna metallstolpar. Tills helt nyligen förskönades dessa gudomliga pelare med innovativ trädgårdskonst av yppersta klass i form av två ansenliga pungkulor av svart plast fyllda med jord och instoppade plantor. Nu har detta mästerverk emellertid monterats ner och fraktats till London, där det som bekant utgjorde Sveriges bidrag till årets upplaga av Chelsea Flower Show.
Nu gick det ju kanske inte direkt som Örkelljungas kommunala trädgårdsmästare hade trott och hoppats. Det svenska tävlingsbidraget belönades nämligen med utmärkelsen Sämst in Show. Måhända är det lika bra att denna trädgårdskonst stannar kvar i England för gott… och att Sven Stolpes Plats verkligen får göra skäl för sitt namn.

Best in Show i Chelsea blev nu istället en finstämd plantering, lika tidlös som modernistisk, sponsrad av Daily Telegraph och designad av Cleve West.  

Vem som har designat trädgårdskonsten på Sven Stolpes Plats bör av hänsyn till den ansvarige förbigås med största möjliga tystnad. Men gemene man kan ju med lätthet ana tanken och syftet bakom denna spartanska trädgårdsinstallation - nämligen att den ska vara så arbetsbesparande som möjligt för de lata svinen på samhällsbyggnadsenheten!
Den ansvarige kommunale trädgårdsmästaren kanske kan hämta lite inspiration för framtiden genom att studera en liknande grönyta i en närbelägen kommun.
Så här ser det ut vid Agardhsgatan i Båstad:

Och så fint skulle det ju kunna vara på Sven Stolpes Plats i Örkelljunga också. Men i den här kommunen saknar samhällsbyggnadsenhetens parkarbetare såväl den rätta viljan, den rätta kompetensen som den rätta känslan för naturlig skönhet och estetik. Den medborgare som tvivlar på ovanstående påstående rekommenderas en promenad på gångbanan ovanför läktaren till utescenen i Dalen. Promenadvägen från kulturhuset och bort mot kommunhuset kantas av grandiosa maskrosor, som också tillåts breda ut sig i de mycket torftiga planteringarna.

Samtliga foton: Sven Stolle/Scandalpix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Finfina foton från förr av Pungkulorna finns i inlägget TRÄDGÅRDSKONST från november 2010, samt i inlägget ÖRKELLJUNGA TOURIST INFORMATION från mars 2011.

DEN ÖDE PARKEN

Pinnå Park – vad är det för något? Ja, enligt en av Örkelljunga kommuns många detaljplaner är det en park i en mycket liten del av kvarteret Ejdern strax intill det lilla huset på prärien (höghuset). En arkitektfirma har på kommunens uppdrag även tagit fram ett förslag över området där parken de facto finns inritad med det specifika namnet Pinnå Park. Vissa delar av denna storstilade plan överensstämmer nu inte alls med verkligheten och det mesta av den tilltänkta bebyggelsen har som alla vet inte realiserats överhuvudtaget. Men Pinnå Park existerar faktiskt i verkligheten.



Vad gör jag här?

Vi närmar oss denna attraktion

från Skytteparksvägen.

Bredvid träbron över Pinnån har

naturligtvis kommunens mycket flitiga samhällsbyggnadsenhet placerat ut en betongsugga. Vad annars?

Här vi Skytteparksvägens vändzon kan man också beundra denna bedårande och stilfulla rörkonstruktion:

Denna modernistiska installation är framdragen tvärs igenom det naturreservat som Pinnån faktiskt utgör här i kanten av kvarteret Ejdern. Detta skyddade område är visserligen synnerligen smalt just här, men dessa rörledningar är likväl fullständigt lagstridiga. Detta fula tilltag är varken mer eller mindre än en redig miljöskandal. En polisanmälan är därför inlämnad i detta ärende.

Vi knatar över bron och befinner oss nu framför den av allmänheten tämligen okända Pinnå Park.

Självfallet har någon klåfingrig idiot varit framme och ställt ut ännu en betongsugga även här. Vinterns grus runt denna gris har omsorgsfullt bevarats. För vem gider kliva av sopmaskinen och sopa upp gruset för hand? Uppförandet av en föga estetisk liten hundkoja inne i själva parken är också något som man bestämt bör ifrågasätta.

Vi fortsätter vår vandring längs Pinnån och parken, som vi här ser ut lite olika synvinklar med höghuset i fonden:

Pinnå Park är stor som en ordinär villatomt och består i princip av en gräsmatta och tio pinniga träd eller buskar. Här finns inte minsta tillstymmelse till blomsterprakt och absolut ingen bänk att sitta och vila benen på. Den här nyanlagda och föga inbjudande parken är helt kongenial med den berömda Stadsparken i Dalen. Denna består som bekant också till största delen av en stor gräsyta kantad av björkar och diverse sly. Här finns inte en blomma så långt ökat kan se heller. Summa summarum finns det nu två patetiska parker i Örkelljunga.

Den s.k. samhällsbyggnadsenheten har till uppgift att bl.a. sköta parker och grönområden i kommunen, men har man en arbetsledare som parkstrategen Katastrofer Johansson så blir resultatet därefter. Förutom runt Klockplatsen har inte någon vackert blomstrande perennrabatt anlagts sen slaget vid Fantehåla. Istället för att plantera i jorden på marken, ägnar sig parkarbetarna åt att fylla stora urnor med säsongens blommor, alternativt hänga upp dessa i amplar i lyktstolparna. Bottennappet är de fjantiga pungkulorna som dinglar nedanför Södergården. Här fanns tidigare en klassisk perennrabatt, vilken nu ersatts av en erbarmligt tovig gräsmatta och två simpla metallstolpar med trädgårdskonst i toppen. Nu har detta mästerverk emellertid (tillfälligt?) monterats ner och fraktats till London, där det som bekant utgör Sveriges bidrag till årets upplaga av Chelsea Flower Show.

Tillbaka till den öde Pinnå Park som här avrundas med ännu en obligatorisk betongsugga omgärdad av gammalt grus.

Kvarteret Ejdern har ju inte precis blivit den succé som de überoptimistiska och blåögda politikerna hoppats på. Men så går det om man inte tar ett helhetsgrepp på ett helt nytt bostadsområde direkt från början. I kvarteret Ejdern har de ansvariga använt sig av en slags låt-gå-mentalitet, där man först godkände byggandet av två pastelliga svinalängor och därefter fyra kedjehus, varav det ena befinner sig klart offside. Som grädde på moset ändrade man sedan i detaljplanen och tillät uppförandet av ett sexvånings höghus. Detta beslut togs efter diverse ljusskygga påtryckningar, där flera fina herrar satt på dubbla stolar. Sammantaget återfinns alltså tre helt disparata bostadstyper på området. Efter denna klena byggnation har det inte hänt så mycket mer… Med vad annat var att vänta av de inkompetenta samhällsbyggare som satts att planera och marknadsföra kvarteret Ejdern?

Vem minns förresten inte det rabalder och den intensiva debatt som uppstod i samband med att det handlingskraftiga kommunalrådet läckte att stora stygga ICA minsann var mycket intresserade av att etablera sig på en tomt med halverad prislapp i just kvarteret Ejdern? Sen dess har det varit knäpptyst i detta ärende och örkelljungaborna kommer naturligtvis aldrig någonsin att ens få se röken av en ny stor ICA-butik. Och att fler bostäder kommer att uppföras i kvarteret Ejdern inom överskådlig framtid är ungefär lika sannolikt.

I grund och botten är egentligen kvarteret Ejdern ett fantastiskt fint område för bostadsbebyggelse. Det har ett unikt centralt läge, inbäddat i naturlig grönska och omgivet av vatten i form av både Pinnån och Skogabäcken och med en historisk bergknalle i bakgrunden. Kvarteret Ejdern har emellertid fullständigt schabblats bort av ett gäng komplett inkompetenta samhällsbyggare på kommunhuset. Och nu är det nog alldeles för sent för att göra något åt eländet… Kanske bör dock ett visst hoppas kunna sättas till den entusiastiska och alldeles nytillsatta stadsarkitekten. Förhoppningsvis kan hon, trots att det kanske inte direkt ingår i hennes arbetsuppgifter, ta tag i det här ödsliga bostadsområdet, revidera detaljplanen och mer eller mindre börja om från början med lite nya, spännande och kreativa idéer.

Det bästa med Pinnå Park är faktiskt namnet. Nu kallas det här bostadsområdet ju t.o.m. officiellt för kvarteret Ejdern och lite mer informellt för David Anders- eller sågverkstomten.

Och hur kul klingar dessa namn på en skala? Nej, kvarteret Ejdern borde helt enkelt byta namn till och marknadsföras som… Pinnå Park! Det namnet speglar i hög grad tidsandan och känns betydligt fräschare än Ejdern. Nu är ju detta förslag egentligen bara en fråga om ren och skär kosmetik, men en namnförändring kan åtminstone markera en nystart för detta havererade bostadsprojekt i Örkelljunga.

Samtliga foton: Donna Mysterioso

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.


OBS! För intresserade av fler foton från området kan vi rekommendera inläggen
KVARTERET EJDERN 1, 2 och 3 från augusti 2010.

Ännu fler foton och mycket mer text återfinns i inläggen FÅGELSKÅDNING och
FÅGELSKÅDNING forts. från december 2010.

Bilder från Stadsparken: se inlägget PARK från augusti 2010.

Finfina foton av Pungkulorna finns i inlägget TRÄDGÅRDSKONST från november 2010,

samt i inlägget ÖRKELLJUNGA TOURIST INFORMATION från mars 2011.

Bloggarkiv finns längst ned på denna sida.