HELIG MARK

Denna inbjudande gröna oas nedanför Posten i downtown Örkelljunga

heter numera Den Helige Sankt Kristofers Plats.

Träd, Gräs och Stenar var ju ett härligt proggband från vänsterns glansdagar i början
på 70-talet. Och det är väl ungefär vad den här heliga platsen består av idag: nämligen träd, gräs och stenar samt några buskliknande häckar och i bakgrunden det fula, gula hemlighuset. Inne i detta helighus sitter alltsomoftast den helige mannen på huk och stryper en neger
(eller två) och pillar på petterniklas. Denna offentliga toalett är f.ö. stängd större delen av året eftersom urinrören fryser sönder i frostiga Örkelljunga.

Med ryggen mot helighuset har man en förtjusande vy över denna heliga mark.

Knatar man vidare framåt över denna karga stenöken och blickar bort mot

Sparbanken Öresunds stilrena fasad upptäcker man detta ljuvliga blomsterhav

av prunkande maskrosor bland tovigt gräs och gräsligt grus.

På denna heliga plats finns också fyra fyrkantiga blandhäckar. I de två yttre av dessa växer halvdöda syrener. I den tredje fanns det en gång ett träd, men detta har sågats ner och femtioelva rotskott har istället fått fritt fram. I den fjärde häcken står detta imponerade träd:



The holy tree

Detta ädla lövträd är visserligen helt utan löv och stendött, men visst pryder det sin plats

på Den Helige Sankt Kristofers Plats…



The sky is the limit

Trädgårdsarkitekten bakom det sanna mästerverk som denna gudomliga plats utgör, har här gett begreppet ”blandhäck” ett ansikte som få förbipasseranden kan undgå att lägga märke till:

För de medborgare som eventuellt missat denna skönt behagfulla oas kan vi varmt rekommendera en exkursion till denna heliga mark. Den Helige Sankt Kristofers Plats

är ett överdådigt paradis som sannerligen berikar det offentliga rummet i Örkelljunga…



hur helig som helst...



Samtliga foton: Den helige Ande/Holypix


OBS! Klicka gärna på bilderna
för att se dem i större format.

KULTURELLT

Dessa foton talar för sig själv.

Ibland säger tre bilder mer än tusen ord.

Här inne flockas i alla fall understundom Örkelljungas kulturella elit och har man tur kan man stöta på kulturkoftan Svenna-Svennolina Svenssonsdotter Svensk
i vimlet mellan bokhyllorna, inne i konstavdelningen eller i tidningsrummet. Ja, biblioteket är ett verkligt eldorado för Örkelljungas intellektuella kulturmaffia. 
Kvasten har ju gått på kommunhuset och kommunchefen, ekonomichefen, socialchefen, turistchefen och stadsarkitekten har som bekant alla fått silkessnöret under det senaste halvåret. Men topphönsan i Örkelljungas kulturelit, d.v.s. kulturchefen, sitter kvar i orubbat bo. Anledningen kan ju vara så enkel som att hon faktiskt gör ett bra jobb…

Turistbyrån inryms ju också i denna stora byggnad, vars arkitektur är föga anmärkningsvärd och som f.ö. ägs av ett privat fastighetsbolag. Ett tips till den nya turistchefen (eller bibliotekschefen) vore att slå en signal till fastighetsskötaren och påpeka att kulturtrappan som leder upp till Kulturhuset från Storgatan fortfarande är full av gammalt grus.

Denna osopade entré till kulturens boning ger ett minst sagt ofördelaktigt intryck på besökande turister, hugade boklånare och kåta kulturtanter. Förmodligen ingår denna trappa i det privata fastighetsbolagets ansvarsområde. Hade det varit en kommunal angelägenhet att hålla snyggt i trappan hade den naturligtvis sett helt annorlunda ut…(!?)
Den slöe och slappe trappstrategen kanske någon gång i framtiden kan få ändan ur vagnen, städa trappan och rensa bort ogräset.

Såvida nu inte kulturchefen själv mot all förmodan skulle få för sig att med en sjysst kvast slå världen med häpnad.

Ibland inrymmer livet trots allt vissa små glädjekorn. Den tomma urnan har fyllts med lite fräscha plantor! Undrens tid är ännu inte förbi…

Den lite större lådan har dock fraktats bort. Det kanske hade varit att begära för mycket om också den hade fått lite fina växter i sig...

 

Runt hörnet till vänster om kulturhuset där gångbanan ovanför utescenen i Dalen har sin början såg det tidigare ut så här:



Nu har fastighetsskötaren faktiskt mejat ner maskrosorna och platsen ser betydligt prydligare ut.

Dock kantas själva gångbanan
(den kommunala Maskrosgången) fortfarande av utblommade taraxacum…

Maskrosgången

De kommunala rabatterna här uppe är fortfarande en skamfläck för Örkelljunga

och det populära sommararrangemanget Kul i Dalen.



Tangorabatten

Hur kul är egentligen dessa torftiga och vanvårdade planteringar på en skala?
En tangorabatt är f.ö. en i högsta grad tunn mustasch och fullt jämförbar
med dessa magra och tunna planteringar.

För mer än ett halvår sedan proklamerade kommunens pompöse planteringsstrateg Katastrofer Johansson att den sluttande rabatten bakom värmebänkarna på Sven Hjalmarsons plats minsann skulle rivas upp och ersättas med en ny plantering bestående av marktäckande barrväxter. Men först nu har han fått tummarna ur röven.

Men vad är det han har planterat?
Jo, en klassiker från 70-talet - nämligen tujan! Nu finns det redan på tok för många exemplar av denna trista barrväxt i det här landet. Än en gång utmärker sig samhällsbyggnadsenheten med sin totala brist på fantasi och nyskapande. Till råga på allt har man lycktas komma över ett parti delvis bruna och förtorkade tujor. Men man fick kanske en rejäl rabatt på inköpspriset? Och en redig (skatte)rabatt är väl just vad medborgarna i Örkelljunga nu kan tänkas kräva efter att ha studerat den mediokra och patetiska skötseln av parker och planteringar i kommunen. Vi vill ha bättre valuta för de skattepengar som slukas av samhälls-byggnadsenhetens slöfockar! Nu!!! 



Samtliga foton: Sven-Potto Mysterioso

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Kulturkoftan Svenna-Svennolina Svenssonsdotter Svensks mycket intressanta,
men något kryptiska kommentar till en artikel i Örkelljunga Nyheter finns att läsa på
http://www.orknyheter.blogspot.com/  under inlägget BEFOLKNING (febr. 2011).


Bra att veta: Världens tunnaste bok ”Det intellektuella livet i Örkelljunga”
är också den mest utlånade på biblioteket i Örkelljunga.





STOLPE UT

Det är möjligt att den här platsen nedanför Södergården i attraktiva Örkelljunga redan har ett namn. I så fall – glöm det! Numera är denna sköna gröna yta nämligen officiellt döpt till
Sven Stolpes Plats. Invigningen, som förrättades av det ekologiskt korrekta kommunalrådet, skedde lite i skymundan. Anledningen till detta är lätt att förstå. Sven Stolpes Plats är kanske inte så mycket att skryta med när det kommer till kritan…

gräslig gräsmatta

Här fanns tidigare en klassisk perennrabatt, vilken nu ersatts av en erbarmligt tovig gräsmatta och två simpla gröna metallstolpar. Tills helt nyligen förskönades dessa gudomliga pelare med innovativ trädgårdskonst av yppersta klass i form av två ansenliga pungkulor av svart plast fyllda med jord och instoppade plantor. Nu har detta mästerverk emellertid monterats ner och fraktats till London, där det som bekant utgjorde Sveriges bidrag till årets upplaga av Chelsea Flower Show.
Nu gick det ju kanske inte direkt som Örkelljungas kommunala trädgårdsmästare hade trott och hoppats. Det svenska tävlingsbidraget belönades nämligen med utmärkelsen Sämst in Show. Måhända är det lika bra att denna trädgårdskonst stannar kvar i England för gott… och att Sven Stolpes Plats verkligen får göra skäl för sitt namn.

Best in Show i Chelsea blev nu istället en finstämd plantering, lika tidlös som modernistisk, sponsrad av Daily Telegraph och designad av Cleve West.  

Vem som har designat trädgårdskonsten på Sven Stolpes Plats bör av hänsyn till den ansvarige förbigås med största möjliga tystnad. Men gemene man kan ju med lätthet ana tanken och syftet bakom denna spartanska trädgårdsinstallation - nämligen att den ska vara så arbetsbesparande som möjligt för de lata svinen på samhällsbyggnadsenheten!
Den ansvarige kommunale trädgårdsmästaren kanske kan hämta lite inspiration för framtiden genom att studera en liknande grönyta i en närbelägen kommun.
Så här ser det ut vid Agardhsgatan i Båstad:

Och så fint skulle det ju kunna vara på Sven Stolpes Plats i Örkelljunga också. Men i den här kommunen saknar samhällsbyggnadsenhetens parkarbetare såväl den rätta viljan, den rätta kompetensen som den rätta känslan för naturlig skönhet och estetik. Den medborgare som tvivlar på ovanstående påstående rekommenderas en promenad på gångbanan ovanför läktaren till utescenen i Dalen. Promenadvägen från kulturhuset och bort mot kommunhuset kantas av grandiosa maskrosor, som också tillåts breda ut sig i de mycket torftiga planteringarna.

Samtliga foton: Sven Stolle/Scandalpix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Finfina foton från förr av Pungkulorna finns i inlägget TRÄDGÅRDSKONST från november 2010, samt i inlägget ÖRKELLJUNGA TOURIST INFORMATION från mars 2011.

DEN ÖDE PARKEN

Pinnå Park – vad är det för något? Ja, enligt en av Örkelljunga kommuns många detaljplaner är det en park i en mycket liten del av kvarteret Ejdern strax intill det lilla huset på prärien (höghuset). En arkitektfirma har på kommunens uppdrag även tagit fram ett förslag över området där parken de facto finns inritad med det specifika namnet Pinnå Park. Vissa delar av denna storstilade plan överensstämmer nu inte alls med verkligheten och det mesta av den tilltänkta bebyggelsen har som alla vet inte realiserats överhuvudtaget. Men Pinnå Park existerar faktiskt i verkligheten.



Vad gör jag här?

Vi närmar oss denna attraktion

från Skytteparksvägen.

Bredvid träbron över Pinnån har

naturligtvis kommunens mycket flitiga samhällsbyggnadsenhet placerat ut en betongsugga. Vad annars?

Här vi Skytteparksvägens vändzon kan man också beundra denna bedårande och stilfulla rörkonstruktion:

Denna modernistiska installation är framdragen tvärs igenom det naturreservat som Pinnån faktiskt utgör här i kanten av kvarteret Ejdern. Detta skyddade område är visserligen synnerligen smalt just här, men dessa rörledningar är likväl fullständigt lagstridiga. Detta fula tilltag är varken mer eller mindre än en redig miljöskandal. En polisanmälan är därför inlämnad i detta ärende.

Vi knatar över bron och befinner oss nu framför den av allmänheten tämligen okända Pinnå Park.

Självfallet har någon klåfingrig idiot varit framme och ställt ut ännu en betongsugga även här. Vinterns grus runt denna gris har omsorgsfullt bevarats. För vem gider kliva av sopmaskinen och sopa upp gruset för hand? Uppförandet av en föga estetisk liten hundkoja inne i själva parken är också något som man bestämt bör ifrågasätta.

Vi fortsätter vår vandring längs Pinnån och parken, som vi här ser ut lite olika synvinklar med höghuset i fonden:

Pinnå Park är stor som en ordinär villatomt och består i princip av en gräsmatta och tio pinniga träd eller buskar. Här finns inte minsta tillstymmelse till blomsterprakt och absolut ingen bänk att sitta och vila benen på. Den här nyanlagda och föga inbjudande parken är helt kongenial med den berömda Stadsparken i Dalen. Denna består som bekant också till största delen av en stor gräsyta kantad av björkar och diverse sly. Här finns inte en blomma så långt ökat kan se heller. Summa summarum finns det nu två patetiska parker i Örkelljunga.

Den s.k. samhällsbyggnadsenheten har till uppgift att bl.a. sköta parker och grönområden i kommunen, men har man en arbetsledare som parkstrategen Katastrofer Johansson så blir resultatet därefter. Förutom runt Klockplatsen har inte någon vackert blomstrande perennrabatt anlagts sen slaget vid Fantehåla. Istället för att plantera i jorden på marken, ägnar sig parkarbetarna åt att fylla stora urnor med säsongens blommor, alternativt hänga upp dessa i amplar i lyktstolparna. Bottennappet är de fjantiga pungkulorna som dinglar nedanför Södergården. Här fanns tidigare en klassisk perennrabatt, vilken nu ersatts av en erbarmligt tovig gräsmatta och två simpla metallstolpar med trädgårdskonst i toppen. Nu har detta mästerverk emellertid (tillfälligt?) monterats ner och fraktats till London, där det som bekant utgör Sveriges bidrag till årets upplaga av Chelsea Flower Show.

Tillbaka till den öde Pinnå Park som här avrundas med ännu en obligatorisk betongsugga omgärdad av gammalt grus.

Kvarteret Ejdern har ju inte precis blivit den succé som de überoptimistiska och blåögda politikerna hoppats på. Men så går det om man inte tar ett helhetsgrepp på ett helt nytt bostadsområde direkt från början. I kvarteret Ejdern har de ansvariga använt sig av en slags låt-gå-mentalitet, där man först godkände byggandet av två pastelliga svinalängor och därefter fyra kedjehus, varav det ena befinner sig klart offside. Som grädde på moset ändrade man sedan i detaljplanen och tillät uppförandet av ett sexvånings höghus. Detta beslut togs efter diverse ljusskygga påtryckningar, där flera fina herrar satt på dubbla stolar. Sammantaget återfinns alltså tre helt disparata bostadstyper på området. Efter denna klena byggnation har det inte hänt så mycket mer… Med vad annat var att vänta av de inkompetenta samhällsbyggare som satts att planera och marknadsföra kvarteret Ejdern?

Vem minns förresten inte det rabalder och den intensiva debatt som uppstod i samband med att det handlingskraftiga kommunalrådet läckte att stora stygga ICA minsann var mycket intresserade av att etablera sig på en tomt med halverad prislapp i just kvarteret Ejdern? Sen dess har det varit knäpptyst i detta ärende och örkelljungaborna kommer naturligtvis aldrig någonsin att ens få se röken av en ny stor ICA-butik. Och att fler bostäder kommer att uppföras i kvarteret Ejdern inom överskådlig framtid är ungefär lika sannolikt.

I grund och botten är egentligen kvarteret Ejdern ett fantastiskt fint område för bostadsbebyggelse. Det har ett unikt centralt läge, inbäddat i naturlig grönska och omgivet av vatten i form av både Pinnån och Skogabäcken och med en historisk bergknalle i bakgrunden. Kvarteret Ejdern har emellertid fullständigt schabblats bort av ett gäng komplett inkompetenta samhällsbyggare på kommunhuset. Och nu är det nog alldeles för sent för att göra något åt eländet… Kanske bör dock ett visst hoppas kunna sättas till den entusiastiska och alldeles nytillsatta stadsarkitekten. Förhoppningsvis kan hon, trots att det kanske inte direkt ingår i hennes arbetsuppgifter, ta tag i det här ödsliga bostadsområdet, revidera detaljplanen och mer eller mindre börja om från början med lite nya, spännande och kreativa idéer.

Det bästa med Pinnå Park är faktiskt namnet. Nu kallas det här bostadsområdet ju t.o.m. officiellt för kvarteret Ejdern och lite mer informellt för David Anders- eller sågverkstomten.

Och hur kul klingar dessa namn på en skala? Nej, kvarteret Ejdern borde helt enkelt byta namn till och marknadsföras som… Pinnå Park! Det namnet speglar i hög grad tidsandan och känns betydligt fräschare än Ejdern. Nu är ju detta förslag egentligen bara en fråga om ren och skär kosmetik, men en namnförändring kan åtminstone markera en nystart för detta havererade bostadsprojekt i Örkelljunga.

Samtliga foton: Donna Mysterioso

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.


OBS! För intresserade av fler foton från området kan vi rekommendera inläggen
KVARTERET EJDERN 1, 2 och 3 från augusti 2010.

Ännu fler foton och mycket mer text återfinns i inläggen FÅGELSKÅDNING och
FÅGELSKÅDNING forts. från december 2010.

Bilder från Stadsparken: se inlägget PARK från augusti 2010.

Finfina foton av Pungkulorna finns i inlägget TRÄDGÅRDSKONST från november 2010,

samt i inlägget ÖRKELLJUNGA TOURIST INFORMATION från mars 2011.

Bloggarkiv finns längst ned på denna sida.

VANDRING

Vår vårvandring börjar vid Bruksvägen (mittemot infarten till Forellstigen) och vi följer

de mycket tydliga röda markeringarna ner mot Pinnåreservatet.

Efter en kort promenad tillkommer ytterligare en färgnyans - nu i vitt.

Här viker vi in till höger över inhägnaden och går längs stigen bort mot Pinnån.

Nu tillkommer den distinkta orangea kulören som anger Skåneledens sträckning.

Vi är nu framme vid Pinnåreservatets handikappanpassade vandringsslinga.

Den som vill skärskåda färgsprakande foton därifrån kan återanvända inlägget PINNÅRESERVATET del 2

från september 2010.

Vi följer den apelsinfärgade vandringsleden från Pinnåreservatet runt kvarteret Ejdern, upp förbi kyrkan och vidare ner mot Prästsjön och fram till Tyge Krabbes väg. Den som vill se bilder från denna sträcka (fast i motsatt riktning) kan med fördel studera inlägget SAMHÄLLSBYGGNAD från oktober 2010.

Här vid Tyge Krabbes väg fortsätter sedan Skåneleden in mellan björkarna.

Dessa übertydliga markeringar verkar vara helt utan slut. Den orangea revolutionen tycks sent omsider ha nått även denna gudsförgätna landsbygdskommun… Vi vandrar vidare längs Pinnån och upp mot Ekholm för att så småningom lämna Örkelljunga bakom oss och försvinna in i det jungfruliga skånska landskapet. Bortom kommungränsen markeras vandringsleder på ett mindre iögonenfallande och betydligt diskretare sätt…

Samtliga foton: Llangelo Mysterioso
OBS! Klicka på bilderna för att se färgfyrverkerierna i större format.

J’accuse

De här groteska markeringarna av vandringslederna i Pinnåreservatet i Örkelljunga är i allra högsta grad en fråga om ren och skär vandalism av ett naturskönt landskap. Detta område är ju unikt med sitt förstklassiga läge bara ett stenkast från byns centrum. Men vid en promenad genom Pinnåreservatet förstörs i princip hela naturupplevelsen av dessa smått surrealistiska trädmålningar. Man ser helt enkelt inte skogen för alla absurt nerkladdade träd. Naturen kommer i andra hand och fokus hamnar istället på de abnorma markeringarna.

De ansvariga för detta markeringsprojekt av vandringslederna verkar vara komplett kokobello när det gäller att ha sinne för naturens värde. Att kalla denna totala hänsynslöshet för miljöförstöring är inte tillräckligt utan här handlar det rätt och slätt om bisarr brutalitet av värsta slag.

Den närmast ansvarige för detta sprakande spektakel är naturligtvis den arbetsledare som lett detta miserabla markeringsprojekt. Även de anställda som rent fysiskt deltagit i bemålandet av de stackars träden har ett stort eget ansvar. Man kan ju bara gissa vem den indolent inkompetente rövskallen till arbetsledare varit och vilka klantarslen till otroligt olämplig arbetskraft som använts vid denna krigsmålning av naturen…

Eftersom namnen på dessa ansvarslösa individer inte med absolut säkerhet kan fastställas, så bör kanske någon lite högre upp i den kommunala hierarkin ställas till svars. Och varför inte då det högsta hönset själv?

Jag anklagar följaktligen kommunalrådet drottning Carina af Örkelljunga för grov skadegörelse i Pinnåreservatet. På kommunens hemsida framhålls Naturen som Örkelljungas kanske största tillgång. Med fagra ord försöker man här få det att framstå som om gröna Örkelljunga har en ekologisk grundsyn och en miljövänlig grön vision. Denna gröna miljöprofil är emellertid helt och hållet ihålig och består bara av till intet förpliktigande totalt tomma fraser. Det är lätt som en plätt att inse detta efter en promenad längs kommunens skandalöst markerade vandringsleder.

Om en vanlig enkel medborgare skulle få för sig att spankulera hem till H.M. Drottningen och måla träden på hennes tomt i allsköns grälla kulörer skulle en polisanmälan mot förövaren för grov skadegörelse komma som ett brev på posten. Men när kommunalrådet som högsta ansvarig låter komplett oduglig kommunal personal bemåla tiotusentals träd i ett naturreservat händer naturligtvis… ingenting.

Jag anklagar H.M. Drottning Carina för högförräderi mot medborgarna i Örkelljunga kommun. Majestätet låter på kommunens hemsida helt fräckt påskina att Örkelljunga är en mycket miljöorienterad, mycket grön kommun med mycket hög miljöprofil. I verkligheten ser det helt annorlunda ut med en mycket torftig och föga grön centrummiljö och alltså med ett färgsprakande griseri i form av grov skadegörelse av värsta sort i Pinnåreservatet. Polisanmälan är inlämnad. Folkets dom mot detta skandalösa högförräderi kommer i nästa val till kommunfullmäktige. Drottningens dagar är räknade…

Llangelo Mysterioso
samhällsdebattör och dissident


Historiska fakta

J’accuse (franska för ’jag anklagar’) är ett berömt öppet brev som författades av Émile Zola och publicerades i den franska dagstidningen L’Aurore den 13 januari 1898. Zola vände sig i brevet till Frankrikes president Félix Faure och tog ställning för den judiske officeren Alfred Dreyfus som blivit dömd för högförräderi.

Källa: Wikipedia