HELT APROPÅ

Den totalt misslyckade trädplanteringen på det sjönära villaområdet Hjelmsjöstrand 

är som bekant ingen vacker syn:

Helt apropå så är det så här en allé ska se ut:

HELIGA TRÄD

Det är här dom finns – de heliga träden. Örkelljungas symboliska heliga träd, som ju tidigare fanns att beskåda i all sin glans nedanför postterminalen i city, har som bekant brutalt sågats ner av ett gäng fullkomligt hänsynslösa trädterrorister. Kommunens trädstrateg, arboristen Helge Skoog, har emellertid glädjande nyheter för alla de trädkramare som så innerligt saknar sitt döda men heliga träd: ”Ja, här på det flådigt sjönära villaområdet Hjelmsjöstrand har vi lycktats fenomenalt väl med att plantera och kultivera ett flertal fullständigt stendöda
heliga träd. Här finns tammefan fler döda träd än nybyggda villor!”

Helge Skoog visar under en guidad tur nu stolt upp några av Hjelmsjöstrands

alla avlövade lövträd:

Den eldigt entusiastiske trädstrategen har ytterligare tröstande information till alla de som sörjer sitt saknade heliga träd: ”Ja, här på samhällsbyggnadsenheten har vi nu tagit det djärva steget att erbjuda intresserade medborgare exklusiva exkursioner i området. Vi vill ju mer än gärna visa upp vår obestridliga kompetens när det gäller att snabbt få fram nya avlidna träd. Vissa besserwissrar antyder att de här hädangångna heliga träden inte är nån vidare bra reklam för själva villaområdet Hjelmsjöstrand. Men tja… inte fan vet jag… men marknadsföringen av området är ju ändå i princip obefintlig, så vadå? Du ser själv – det är inte direkt många nybyggen på gång här nu… De pösmagade politikerna tror att när man väl detaljplanerat och sen färdigställt infrastrukturen, så säljer ett villaområde som Hjelmsjöstrand sig själv. Men så enkelt är det nog inte i en kommun som Örkelljunga… Se bara på prestigeprojektet kvarteret Ejdern! Hur många bostäder har det byggts där de senaste två åren? Inga alls! Nä, dom här bladlösa heliga träden här på Hjälmsjöstrand gör nog varken till eller från när kommunen försöker få folk att bygga nytt i Örkelljunga. Men vi på samhällsbyggnadsenheten vill ju såklart visa upp våra nya heliga träd för allmänheten i vilket fall som helst… Våra exklusiva exkursioner utgår från bryggan här nere vid Hjelmsjön varje lördag klockan 10.45 i fortsättningen och kommer självklart att ledas av mig personligen…”

Reklampelare

Hur heligt som helst...

Samtliga foton: Helge Råån/Holytreepix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

För mer information om det f.d. heliga trädet:

se inlägget MARODÖRERNA från juli 2011,

samt inlägget HELIG MARK från juni 2011.

NATURSKÖNT

På Örkelljunga kommuns torftiga hemsida framhåller man mer än gärna Örkelljunga

som alldeles särskilt naturskönt:

”Vi befinner oss i ett naturskönt nordvästra Skåne där slätten möter skogsbygden

och kulturlandskapet böljar harmoniskt mellan vackra insjöar och orörd natur.”

Kommunens skönhetsstrateg Katastrofer Johansson anser emellertid att naturen ibland behöver lite extra hjälp på traven: ”På samhällsbyggnadsenheten tycker vi emellanåt och när andan så att säga faller på, att det liksom inte är tillräckligt naturskönt här i Örkelljunga och då anlitar vi alltid vår sköne betongsuggestrateg Sven Piggelin. Han har alltid pigga och innovativa idéer om var man helt slumpmässigt, totalt oförutsägbart och fullständigt i onödan kan placera ut betonggrisar för att så att säga förstärka den helsköna naturupplevelsen. Här långt uppe på Gamla Hallandsvägen hittade han en redig lucka mitt i spenaten.”

Katastrofer Johansson fortsätter sin pompösa utläggning: ”Den här lilla stigen leder fram till ett staket som man får sicksacka sig igenom för att sedan komma vidare. Nån direkt trafik är här ju överhuvudtaget inte tal om, men det hindrar ju inte på något sätt oss ifrån att ställa ut dessa natursköna trafikhinder…”

Överviktigpettern Katastrofer Johansson visar efter en vådlig färd i sin föga miljövänliga tjänstebil upp ytterligare ett exempel på natursköna Örkelljunga: ”Ja, här på grönområdet i kvarteret Hagtornet vid Ekholmsvägen har vi också velat försköna naturen genom dessa i och för sig något skamfilade betongsuggor. Här står dom min själ helt perfekt mitt i denna nyanlagda sommaräng…”

Katastrofer Johansson stryker svetten ur pannan och rättar till sina moderiktiga glasögon: ”Vissa kritiska förståsigpåare anser att vi borde använda rediga bumlingar av natursten istället. Men det är fanimej rejäl överkurs! Då blir ju naturen liksom alltför naturskön och harmoniskt böljande…”

Samtliga foton: Sven Orne/Pigpix

OBS! Klicka gärna på de natursköna bilderna för att se dem i större format.

MARODÖRERNA

Det enda som ju var lite originellt med Örkelljunga var det här heliga trädet

som stod på helig mark nedanför

postterminalen i city.

Annars är merparten av vad Örkelljunga kommun har att erbjuda mest blaha blaha. Det är så illa att medborgarna måste bussas till närliggande kommuner för att kunna roa sig och få lite nya impulser och intryck.

Det heliga trädet finns inte längre. Detta ädla lövträd var visserligen helt utan löv och lika stendött som den heliga hålan Örkelljunga, men har alltså nu upphört att existera. Några hittills okända marodörer har varit framme och sågat ner denna spektakulära symbol för Örkelljungas framtid. Byns alla passionerade trädkramare sörjer djupt och saknar innerligt sitt heliga träd.

Örkelljungabilder har naturligtvis dokumenterat detta heliga träd så att det nu åtminstone finns att beskåda digitalt och för all framtid…

Vilka vandaler som ligger bakom nidingsdådet att helt utplåna detta heliga träd från jordens yta för all evighet kan kanske en och annan medborgare ändå ganska enkelt gissa sig till… Örkelljungapolisens ständigt lika sömnige stationschef Gäsper Bengtsson riktar starka misstankar mot huliganen Katastrofer Johansson och hans heliga gäng av hänsynslösa ligister.

Samtliga foton: Helge Råån/Holytreepix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

För ännu mer information: se inlägget HELIG MARK från juni 2011.

TORR OAS

Klockplatsen   Foto: Sven Webber/vonObenpix

Örkelljunga stoltserar numera med att ha Sveriges i särklass torraste fontän.

Den ligger här vid Klockplatsen, som faktiskt är en liten oas jämfört med resten av centrum. Men det goda intrycket förtas nästan helt och hållet av att det aldrig finns något sprudlande vatten i fontänen och då ger den ett minst sagt bisarrt intryck.



Torrare än en dry Martini   Foto: Sven von Tän/Scandalpix

Kommunens fontänstrateg Thorsten Thorén förklarar saken så här: ”Ja, här har ju inte vatt nåt vatten på flera år. Vi hoppades ju in i det längsta att folk som passerade förbi eller slog sig ner på bänkarna skulle tro att fontänen liksom bara var tillfälligt avstängd, men den lätte går medborgarna inte på längre… Sanningen är väl snarast den att ingen på den ansvariga samhällsbyggnadsenheten riktigt vet varför fontänen ligger där snustorr och övergiven och ingen tycks bry sig det minsta heller. Det råder ju inte vattenbrist i alla fall. Örkelljunga är ju inte precis nåt Somalia… Och just for the record så har vi minsann full sprut på fontänen här intill i rondellen och i den på Gamla Torg. Tja, vi kan väl säga att det väl är nåt fel på aggregatet eller pumpen eller nåt här i vattenkonsten på Klockplatsen då… Inte fan vet jag – jag är bara kommunal fontänstrateg… Det tekniska är liksom inte mitt område. Ansvaret faller väl närmast på arbetsledaren Katastrofer Johansson och det hör man ju på namnet vad det leder till… Ärligt talar är det nog så att anledningen till att vi har denna torra oas här mitt i smeten helt enkelt är att inte någon enda jävel av lallarna på samhällsbyggnadsenheten gider ta tag i problemet med denna oförklarligt torrlagda fontän.”

Torrklocka   Foto: Sven von Tän/Scandalpix



BRUN OAS

Örkelljunga centrum har enligt vissa bedömare förvandlats till en grönskande oas i perfekt balans. Men då får man vara försedd med rediga skygglappar och sen lyfta sin tunnelseende blick ett par meter upp i luften. För där hänger den omtalade grönskan i amplar i lyktstolparna. Lite mer konservativa blomsterälskare föredrar nog blommor i marknivå eller åtminstone

i ögonhöjd. Men att plantera i jorden på marken är inget för Örkelljungas högt uppsatta kommunala trädgårdsstrateg Åsa Dummkopf: ”Nä, jag fullföljer den av gammal hävd och tradition klassiska planteringsfilosofin i Örkelljunga. Här hivar vi upp sommarblommorna

mot himmelska höjder: Häng dom högt!"



Ära vare Gud i höjden

Trädgårdsmästare Dummkopf rättar till sina immiga glasögon och fortsätter: ”Vackra perennrabatter i marknivå är absolut inget för oss. De är helt enkelt för jävla jobbiga att sköta om. Det är istället urnor, amplar och vårt senaste påfund de konstgjorda träden på metallstolpar som gäller. Denna strategi känns rysligt modern och fräsch, men framför allt är denna typ av grönskande oas väldigt lättskött.

På trädgårdsmästarutbildningen fick vi lära oss hur man på enklaste sätt får till en grön oas i kommunal regi. Man kör helt enkelt till Blomsterlandet och köper på sig ett parti av de vanligaste, simplaste och allra mest lättodlade sommarblommorna och sen är det bara att plantera och vattna vid behov. En sån här blomsterprakt sköter sig alltså praktiskt taget själv under åtskilliga månader. Hade vi satsat på lite mer avancerade perennrabatter hade vi minsann fått ansa plantorna och rensa ogräs med jämna mellanrum. Nu kan vi istället luta oss tillbaka, vila benen och sola på baksidan av vårt gatuförråd på Betongsuggevägen. Där är det åtskilliga hängbukssvin som mer än gärna visar upp sina atletiska kroppar…”

Väljer man att fästa blicken på annat än den grönskande oasen i höjden, kan den någorlunda uppmärksamme medborgaren till sin fasa upptäcka den här häpnadsväckande planteringen ovanför värmebänkarna på Sven Hjalmarsons plats:

Vad är detta? En brun oas i Grönköping?
Eller ingår verkligen denna plantering i ”den grönskande oasen i perfekt balans”?
Tja, tycker man att trista, förtorkade och bruna tujor på rad är en redig höjdare
inom trädgårdskonsten, så gör den väl det…

Nä, allvarligt talat har Sven Hjalmarsons plats förvandlats - inte till en grönskande oas - utan till en brun oas och en skamfläck för Örkelljunga centrum. Åsnan Dummkopf och hennes inkompetenta medarbetare utmärker sig här återigen med sin totala brist på fantasi och nyskapande. Varför man valt dessa torra tujor är en gåta, liksom varifrån man hämtat detta gyllenbruna växtmaterial. Men man fick kanske en rejäl rabatt på inköpspriset hos grossisten? Och varför envisas med dessa patetiska konstgjorda träd, när man kan plantera riktiga?


Åsnan Dummkopf tycks vara mer intresserad av att se till att den s.k. ”förvaltningen” finns på Facebook än att se till att Örkelljunga centrum verkligen är en grönskande oas. Visst är det bra att ha 150 Facebook-vänner – men kanske inte om man samtidigt har 9 500 ovänner…

På den här skylten har någon till råga på allt råkat stava Sven Hjalmarsons namn fel.
Ett s i Hjalmarson ska det vara. Dessutom räcker det faktiskt med ett s i det horribelt felstavade ordet ”Marknadsstorg”. Vidare bör man nog ifrågasätta genitiv-s:et
i ”Örkelljungas Marknadsstorg”, liksom att själva ordet ”Marknadsstorg” inleds med stor bokstav. Örkelljunga marknadstorg är den korrekta stavningen. Den ansvarige för denna grova fadäs kanske skulle åka Vasaloppet? Där får man lära sig att stava… Hur många formella fel som resten av den långa texten innehåller förbigås av hänsyn till författaren med största möjliga tystnad… Antagligen har ingen någonsin läst igenom denna misslyckade produkt på plats.
Ja, den här tavlan är bara ytterligare en plump i protokollet för den indolenta samhällsbyggnadsenheten.

Rubriken till en mycket okritisk artikel i lokaltidningen HD om just ”den grönskande oasen
i perfekt balans” i Örkelljunga löd: Gör centrum till en grönskande oas.
Rubriken borde ha försetts med flera utropstecken och sett ut så här:

Gör centrum till en grönskande oas!!!
Nu!!!

Hur skulle det då ha kunnat se ut i planteringarna i den bruna oasen Örkelljunga?
Kanske så här:

Fotot visar en helt vanlig (men elegant) kommunal plantering framför en bilparkering.
Men inte i Örkelljunga – utan vid Köpmansgatan i Båstad. Så ska det se ut! Och inte så här:
 

Nu är förvisso inte Sven Hjalmarssons plats den enda bruna oasen i Örkelljunga.

Örkelljungabilder kommer så småningom att rapportera om åtskilliga andra skamfläckar
i ”Den kompletta guiden till bruna oaser i Örkelljunga”.

Örkelljunga Nyheter hakar på och kommer på sitt alldeles eget lilla underfundiga sätt att publicera sensationella fakta om den bruna oasen. Återfinns inom kort på:

http://www.orknyheter.blogspot.com/

Samtliga foton: Bruno Liljefors/Scandalpix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

HELIG MARK

Denna inbjudande gröna oas nedanför Posten i downtown Örkelljunga

heter numera Den Helige Sankt Kristofers Plats.

Träd, Gräs och Stenar var ju ett härligt proggband från vänsterns glansdagar i början
på 70-talet. Och det är väl ungefär vad den här heliga platsen består av idag: nämligen träd, gräs och stenar samt några buskliknande häckar och i bakgrunden det fula, gula hemlighuset. Inne i detta helighus sitter alltsomoftast den helige mannen på huk och stryper en neger
(eller två) och pillar på petterniklas. Denna offentliga toalett är f.ö. stängd större delen av året eftersom urinrören fryser sönder i frostiga Örkelljunga.

Med ryggen mot helighuset har man en förtjusande vy över denna heliga mark.

Knatar man vidare framåt över denna karga stenöken och blickar bort mot

Sparbanken Öresunds stilrena fasad upptäcker man detta ljuvliga blomsterhav

av prunkande maskrosor bland tovigt gräs och gräsligt grus.

På denna heliga plats finns också fyra fyrkantiga blandhäckar. I de två yttre av dessa växer halvdöda syrener. I den tredje fanns det en gång ett träd, men detta har sågats ner och femtioelva rotskott har istället fått fritt fram. I den fjärde häcken står detta imponerade träd:



The holy tree

Detta ädla lövträd är visserligen helt utan löv och stendött, men visst pryder det sin plats

på Den Helige Sankt Kristofers Plats…



The sky is the limit

Trädgårdsarkitekten bakom det sanna mästerverk som denna gudomliga plats utgör, har här gett begreppet ”blandhäck” ett ansikte som få förbipasseranden kan undgå att lägga märke till:

För de medborgare som eventuellt missat denna skönt behagfulla oas kan vi varmt rekommendera en exkursion till denna heliga mark. Den Helige Sankt Kristofers Plats

är ett överdådigt paradis som sannerligen berikar det offentliga rummet i Örkelljunga…



hur helig som helst...



Samtliga foton: Den helige Ande/Holypix


OBS! Klicka gärna på bilderna
för att se dem i större format.

STOLPE UT

Det är möjligt att den här platsen nedanför Södergården i attraktiva Örkelljunga redan har ett namn. I så fall – glöm det! Numera är denna sköna gröna yta nämligen officiellt döpt till
Sven Stolpes Plats. Invigningen, som förrättades av det ekologiskt korrekta kommunalrådet, skedde lite i skymundan. Anledningen till detta är lätt att förstå. Sven Stolpes Plats är kanske inte så mycket att skryta med när det kommer till kritan…

gräslig gräsmatta

Här fanns tidigare en klassisk perennrabatt, vilken nu ersatts av en erbarmligt tovig gräsmatta och två simpla gröna metallstolpar. Tills helt nyligen förskönades dessa gudomliga pelare med innovativ trädgårdskonst av yppersta klass i form av två ansenliga pungkulor av svart plast fyllda med jord och instoppade plantor. Nu har detta mästerverk emellertid monterats ner och fraktats till London, där det som bekant utgjorde Sveriges bidrag till årets upplaga av Chelsea Flower Show.
Nu gick det ju kanske inte direkt som Örkelljungas kommunala trädgårdsmästare hade trott och hoppats. Det svenska tävlingsbidraget belönades nämligen med utmärkelsen Sämst in Show. Måhända är det lika bra att denna trädgårdskonst stannar kvar i England för gott… och att Sven Stolpes Plats verkligen får göra skäl för sitt namn.

Best in Show i Chelsea blev nu istället en finstämd plantering, lika tidlös som modernistisk, sponsrad av Daily Telegraph och designad av Cleve West.  

Vem som har designat trädgårdskonsten på Sven Stolpes Plats bör av hänsyn till den ansvarige förbigås med största möjliga tystnad. Men gemene man kan ju med lätthet ana tanken och syftet bakom denna spartanska trädgårdsinstallation - nämligen att den ska vara så arbetsbesparande som möjligt för de lata svinen på samhällsbyggnadsenheten!
Den ansvarige kommunale trädgårdsmästaren kanske kan hämta lite inspiration för framtiden genom att studera en liknande grönyta i en närbelägen kommun.
Så här ser det ut vid Agardhsgatan i Båstad:

Och så fint skulle det ju kunna vara på Sven Stolpes Plats i Örkelljunga också. Men i den här kommunen saknar samhällsbyggnadsenhetens parkarbetare såväl den rätta viljan, den rätta kompetensen som den rätta känslan för naturlig skönhet och estetik. Den medborgare som tvivlar på ovanstående påstående rekommenderas en promenad på gångbanan ovanför läktaren till utescenen i Dalen. Promenadvägen från kulturhuset och bort mot kommunhuset kantas av grandiosa maskrosor, som också tillåts breda ut sig i de mycket torftiga planteringarna.

Samtliga foton: Sven Stolle/Scandalpix

OBS! Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Finfina foton från förr av Pungkulorna finns i inlägget TRÄDGÅRDSKONST från november 2010, samt i inlägget ÖRKELLJUNGA TOURIST INFORMATION från mars 2011.

DEN ÖDE PARKEN

Pinnå Park – vad är det för något? Ja, enligt en av Örkelljunga kommuns många detaljplaner är det en park i en mycket liten del av kvarteret Ejdern strax intill det lilla huset på prärien (höghuset). En arkitektfirma har på kommunens uppdrag även tagit fram ett förslag över området där parken de facto finns inritad med det specifika namnet Pinnå Park. Vissa delar av denna storstilade plan överensstämmer nu inte alls med verkligheten och det mesta av den tilltänkta bebyggelsen har som alla vet inte realiserats överhuvudtaget. Men Pinnå Park existerar faktiskt i verkligheten.



Vad gör jag här?

Vi närmar oss denna attraktion

från Skytteparksvägen.

Bredvid träbron över Pinnån har

naturligtvis kommunens mycket flitiga samhällsbyggnadsenhet placerat ut en betongsugga. Vad annars?

Här vi Skytteparksvägens vändzon kan man också beundra denna bedårande och stilfulla rörkonstruktion:

Denna modernistiska installation är framdragen tvärs igenom det naturreservat som Pinnån faktiskt utgör här i kanten av kvarteret Ejdern. Detta skyddade område är visserligen synnerligen smalt just här, men dessa rörledningar är likväl fullständigt lagstridiga. Detta fula tilltag är varken mer eller mindre än en redig miljöskandal. En polisanmälan är därför inlämnad i detta ärende.

Vi knatar över bron och befinner oss nu framför den av allmänheten tämligen okända Pinnå Park.

Självfallet har någon klåfingrig idiot varit framme och ställt ut ännu en betongsugga även här. Vinterns grus runt denna gris har omsorgsfullt bevarats. För vem gider kliva av sopmaskinen och sopa upp gruset för hand? Uppförandet av en föga estetisk liten hundkoja inne i själva parken är också något som man bestämt bör ifrågasätta.

Vi fortsätter vår vandring längs Pinnån och parken, som vi här ser ut lite olika synvinklar med höghuset i fonden:

Pinnå Park är stor som en ordinär villatomt och består i princip av en gräsmatta och tio pinniga träd eller buskar. Här finns inte minsta tillstymmelse till blomsterprakt och absolut ingen bänk att sitta och vila benen på. Den här nyanlagda och föga inbjudande parken är helt kongenial med den berömda Stadsparken i Dalen. Denna består som bekant också till största delen av en stor gräsyta kantad av björkar och diverse sly. Här finns inte en blomma så långt ökat kan se heller. Summa summarum finns det nu två patetiska parker i Örkelljunga.

Den s.k. samhällsbyggnadsenheten har till uppgift att bl.a. sköta parker och grönområden i kommunen, men har man en arbetsledare som parkstrategen Katastrofer Johansson så blir resultatet därefter. Förutom runt Klockplatsen har inte någon vackert blomstrande perennrabatt anlagts sen slaget vid Fantehåla. Istället för att plantera i jorden på marken, ägnar sig parkarbetarna åt att fylla stora urnor med säsongens blommor, alternativt hänga upp dessa i amplar i lyktstolparna. Bottennappet är de fjantiga pungkulorna som dinglar nedanför Södergården. Här fanns tidigare en klassisk perennrabatt, vilken nu ersatts av en erbarmligt tovig gräsmatta och två simpla metallstolpar med trädgårdskonst i toppen. Nu har detta mästerverk emellertid (tillfälligt?) monterats ner och fraktats till London, där det som bekant utgör Sveriges bidrag till årets upplaga av Chelsea Flower Show.

Tillbaka till den öde Pinnå Park som här avrundas med ännu en obligatorisk betongsugga omgärdad av gammalt grus.

Kvarteret Ejdern har ju inte precis blivit den succé som de überoptimistiska och blåögda politikerna hoppats på. Men så går det om man inte tar ett helhetsgrepp på ett helt nytt bostadsområde direkt från början. I kvarteret Ejdern har de ansvariga använt sig av en slags låt-gå-mentalitet, där man först godkände byggandet av två pastelliga svinalängor och därefter fyra kedjehus, varav det ena befinner sig klart offside. Som grädde på moset ändrade man sedan i detaljplanen och tillät uppförandet av ett sexvånings höghus. Detta beslut togs efter diverse ljusskygga påtryckningar, där flera fina herrar satt på dubbla stolar. Sammantaget återfinns alltså tre helt disparata bostadstyper på området. Efter denna klena byggnation har det inte hänt så mycket mer… Med vad annat var att vänta av de inkompetenta samhällsbyggare som satts att planera och marknadsföra kvarteret Ejdern?

Vem minns förresten inte det rabalder och den intensiva debatt som uppstod i samband med att det handlingskraftiga kommunalrådet läckte att stora stygga ICA minsann var mycket intresserade av att etablera sig på en tomt med halverad prislapp i just kvarteret Ejdern? Sen dess har det varit knäpptyst i detta ärende och örkelljungaborna kommer naturligtvis aldrig någonsin att ens få se röken av en ny stor ICA-butik. Och att fler bostäder kommer att uppföras i kvarteret Ejdern inom överskådlig framtid är ungefär lika sannolikt.

I grund och botten är egentligen kvarteret Ejdern ett fantastiskt fint område för bostadsbebyggelse. Det har ett unikt centralt läge, inbäddat i naturlig grönska och omgivet av vatten i form av både Pinnån och Skogabäcken och med en historisk bergknalle i bakgrunden. Kvarteret Ejdern har emellertid fullständigt schabblats bort av ett gäng komplett inkompetenta samhällsbyggare på kommunhuset. Och nu är det nog alldeles för sent för att göra något åt eländet… Kanske bör dock ett visst hoppas kunna sättas till den entusiastiska och alldeles nytillsatta stadsarkitekten. Förhoppningsvis kan hon, trots att det kanske inte direkt ingår i hennes arbetsuppgifter, ta tag i det här ödsliga bostadsområdet, revidera detaljplanen och mer eller mindre börja om från början med lite nya, spännande och kreativa idéer.

Det bästa med Pinnå Park är faktiskt namnet. Nu kallas det här bostadsområdet ju t.o.m. officiellt för kvarteret Ejdern och lite mer informellt för David Anders- eller sågverkstomten.

Och hur kul klingar dessa namn på en skala? Nej, kvarteret Ejdern borde helt enkelt byta namn till och marknadsföras som… Pinnå Park! Det namnet speglar i hög grad tidsandan och känns betydligt fräschare än Ejdern. Nu är ju detta förslag egentligen bara en fråga om ren och skär kosmetik, men en namnförändring kan åtminstone markera en nystart för detta havererade bostadsprojekt i Örkelljunga.

Samtliga foton: Donna Mysterioso

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.


OBS! För intresserade av fler foton från området kan vi rekommendera inläggen
KVARTERET EJDERN 1, 2 och 3 från augusti 2010.

Ännu fler foton och mycket mer text återfinns i inläggen FÅGELSKÅDNING och
FÅGELSKÅDNING forts. från december 2010.

Bilder från Stadsparken: se inlägget PARK från augusti 2010.

Finfina foton av Pungkulorna finns i inlägget TRÄDGÅRDSKONST från november 2010,

samt i inlägget ÖRKELLJUNGA TOURIST INFORMATION från mars 2011.

Bloggarkiv finns längst ned på denna sida.