GÅTFULLT

Anders Björk

Flicka med pärlörhänge

Svarta svanar

Vad i hela fridens namn har de här bilderna egentligen med Örkelljunga att göra?

Tja, det tål att funderas över… 

BUS DRIVERS

In outstanding Örkelljunga the intellectual elite consisting of the bröling bus drivers, has glada dagar in this vargawinter with extreme rysskyla. These howling röteggs have left Centrum for the nice ice on the Helmet Sea and are now harassing the people living on the magnificent sjönära tomterna on Solsidan in Hjelmsjöstrand. 24 hours a day the citizens now can listen to the magnificent noise from the roaring cars on the ice. The ultimate challenge for the bus drivers is to cruize around with a tremendous fart and döna as much as possible.

Top of the Pops is when the car sladdar.

The only way these bus drivers know how to show that they are something, is actually to stamp the pedal in the bottom. The brain capacity of these fjolly fjönts are symptomatical for Örkelljunga with its several hillbillies from hell.

The kommunalråd and the police are in vain trying to stop this glöttiga performance of Fjollyday on Ice. The leader of the pack, Kal P Dal, has even started an upprop on Ansiktsboken for the bus drivers civil rights to sladda around on the Helmut Sea.

These intellectual giants will drive around until the warm spring comes around, the ice breaks and they all get a well-deserved ståplats in the Helmet Sea forever. The bottom is nådd…

And this is where it all ends for their magnificent cars:



Biltjyrkogården

In Örkelljunga slutar allmän väg.

This is the end
Beautiful friend
This is the end
My only friend, the end

This is a real bus driver:

ARENAFEBER

Vid en presskonferens där samtliga partiföreträdare för Betongblocket i Örkelljunga deltog, kommunicerade dessa sköna finlirare att samtliga drabbats av febrig frossa och tagit ett beslut om att för fyrtio miljoner kronor bygga en ARENA für alles…

Vem upptäcker ett vaccin mot arenafeber? Denna smittsamma sjukdom drabbar främst pompösa pampar inom såväl politik som idrottsrörelse. Prestigeprojekt som en multiarena kittlar nu behagligt de lokala politikernas grandiost uppblåsta egon även i lilla Örkelljunga.

I en kommun med kanske 50 000 invånare, kan det måhända vara befogat att ta sig åtminstone en funderare på om man eventuellt har ekonomiska förutsättningar att i kommunal regi bygga en arena för 40 miljoner. Men i Örkelljunga??! Tänk om det skulle byggas en arena per 10 000 invånare i det här landet. Hur skulle det se ut? Hur många anläggningar det skulle bli kan kanske vara en lämplig räkneuppgift för den intresserade medborgaren.

Nu är det ju inte enbart så att det här megalomaniska skrytbygget i Örkelljunga kommer att kosta skattebetalarna 40 miljoner, utan själva driften beräknas till 3,6 miljoner årligen. Man bör dessutom veta att dessa penningmängder har en tendens att underskattas å det grövsta. Summan av driften inklusive kapitalkostnader verkar vara rena rama glädjekalkylen. Och hur ska denna överdimensionerade satsning då finansieras? Jo, här tänker sig den styrande juntan att använda sig av det tidiga 2000-talets populäraste drog – billiga krediter. Men historien förskräcker, något som dessa politiska pellejönsar borde ha tagit lärdom av efter de senaste årens återkommande skuld- och finanskriser världen runt. Den som är satt i skuld är icke fri…

Globen, Sveriges kanske mest kända arena, har sedan invigningen 1989 aldrig gått med vinst. Totalt har skattebetalarna i Stockholm skickat över en miljard kronor till Globen enbart för att täta de ekonomiska hålen. Örkelljungas dimhöljda politruker har gjort flera visiter för att inspektera den främsta förebilden Araby Park Arena i Växjö. Kanske hade det varit på sin plats att genomföra ett antal studiebesök även i Lund, Kristianstad, Finspång, Värmdö, Sandviken och Falkenberg. Dessa kommuner har med arenor och äventyrsbad velat sätta sig själva på kartan, men istället satt skattebetalarna på pottan.

Sedan finanskrisen 2008 har statsbidragen till Sveriges kommuner skjutit i höjden. Enbart 2009 sköt regeringen till 17 miljarder, utöver ordinarie utbetalningar, för att ”garantera välfärden”. Den svenska arenafebern, som nu drabbat Örkelljunga med full styrka, talar för att det lär komma att kosta betydligt mer i framtiden. Vill någon privat intressent bygga en arena i en öde landsbygdskommun i tron att den skulle kunna bli en lönsam affär, så är det naturligtvis helt i sin ordning. Men Örkelljunga kommuns primära uppgift är faktiskt att just värna välfärden – att se till att vård, skola och omsorg fungerar på bästa möjliga vis. Att slanta upp 40 lånade millar för en flashig arena för att tillfredsställa ett antal pretentiösa pampars grandiosa självbild, är definitivt inte att använda skattebetalarnas pengar på ett optimalt sätt. Medborgarna borde omedelbart sätta hänglås på kommunens spenderbyxor. Att ansvarslöst låna upp hela denna

(i förhållande till folkmängden) groteska summa pengar, kan visa sig vara en synnerligen giftig cocktail för kusinen från landet.

Den tilltänkta Carina-arenan i Örkelljunga ska enligt de praktfulla planerna placeras på den

s.k. Cirkusplatsen här bredvid simhallen och intill Kungsvägen:

Enligt de profetiska potentaterna ska denna arena für alles vara en hall för idrott och kultur, där folk kan mötas över generationsgränser och den ska minsann bli en myllrande mötesplats för gemenskap. Det här låter ju närmast som en rent socialistiskt flummig framtidsvision, men alltså utropad av ett kommunalråd som företräder det borgerliga ”Partiet för tjuvar och banditer”. Här ska alltså bollsporter, teater, konserter och utställningar samsas om utrymmet i ett framtida Örkelljunga. Fan tro´t… Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att detta arenaprojekt handlar mer om högst personlig politisk prestige och (missriktad) löftesheder gentemot väljarna och mindre om sund ekonomisk realism. De blåögda beslutsfattarna hyser naturligtvis fromma förhoppningar om att arenan ska locka folk att flytta till Örkelljunga, samtidigt som det alltså inte byggs några nya bostäder överhuvudtaget i kommunen.

Den ekvationen går inte ihop, för var ska de nya efterlängtande invånarna bo? I arenan?

Örkelljunga befinner sig sedan länge i en ständigt nedåtgående dödsspiral, något som de av hysterisk hybris drabbade partiföreträdarna helt och hållet bortser från.

Det första spadtaget till denna monumentala multiarena är tänkt att tas år 2014. Med tanke på alla de otaliga obligatoriska långbänkar som präglar det kommunala beslutsfattandet, så är naturligtvis detta startdatum av enbart akademiskt och rent utopiskt intresse. Cirkus Carina kommer att hinna visa upp sig i manegen många gånger innan detta skrytbygge eventuellt finns på plats på just det - Cirkusplatsen…

Den innersta kretsen på kommunhuset, som under lång tid planerat denna magnifika Carina-arena med arbetsnamnet Carena, lär dock i sista stund fått kalla fötter beträffande namnvalet. Enligt säkra källor vill man nu absolut inte förknippas med ett visst skandalomsusat vårdbolag, känt för bl.a. blöjvägning och avancerad skatteplanering. Ett namnbyte för att undvika förväxling med Carema lär därför vara på gång…

DISCOKULAN

ÅRSKRÖNIKA 2011

Föga överraskande kan man bäst sammanfatta det gångna året 2011 som ännu ett anno horribilis i Örkelljungas historia. De kommunala beslutsfattarnas mest minnesvärda insatser har bestått i att helst inte fatta några beslut alls om någonting överhuvudtaget. Det mesta skjuts upp, framåt, åt sidan, härs och tvärs eller läggs på is. Letargi, handlingsförlamning och beslutsångest präglar de maktlösa marionetterna i kommunfullmäktige. Den verkliga makten är koncentrerad till kommunstyrelsen och dess arbetsutskott, men dessa institutioner är som bekant i praktiken enbart klubbar för inbördes beundran.

Den fråga som av någon outgrundlig anledning i allra högsta grad tycks ha engagerat medborgarna är den om handelstomten i kvarteret Ejdern. Ska ICA få bygga sin Supermarket eller ska det bli seniorlägenheter? Avgörandet skulle ha fattats i kommunstyrelsen den

2 november, men några klara besked kom naturligtvis inte. På den här bloggen antydde vi att det nog var klokast att satsa slantarna på att tomten skulle komma klart före beslutet om tomten. Och mycket riktigt hann jultomten först…

Vem som skall få bygga är fortfarande höljt i djupaste dunkel.

Apropå bostäder, så undrar kanske vän av ordning hur många sådana som har byggts i expansiva Örkelljunga under 2011. Svaret är noll. Denna siffra är i princip också relevant beträffande befolkningstillväxten. Enligt kommunens utomordentligt utopiska prognoser förväntas invånarantalet årligen öka med uppemot 100 personer för att vid årsskiftet uppgå till exakt 9 873. Men här ligger man inte helt oväntat redigt back. Men eftersom ingen vill bygga bostäder i byn och väldigt få vill flytta hit, så är ju detta inga överraskande siffror alls

(utom för politrukerna själva förstås). Drygt 30 nya bostäder förväntas enligt de överoptimistiska planerna byggas årligen och om det då inte produceras några alls, bör ju den styrande kamarillan kunna räkna ut med röven att invånarantalet ständigt rör sig runt status quo. Det är svårt att göra prognoser – särskilt om framtiden… Det mest anmärkningsvärda är dock att kommunen på sin hemsida inte reviderar sin fem år gamla prognos, när det nu visar sig att kartan inte överensstämmer med verkligheten. De här likstela spådomarna är således föga träffsäkra och i princip inte värda ett ruttet lingon i dagsläget. Den som vill ha mer fakta i denna vitala framtidsfråga, kan med fördel studera inlägget FÅGELSKÅDNING från dec 2010.

Ett storslaget projekt som lagts både på is och i malpåse, är det som skulle få Örkelljunga att uppmärksammas så där alldeles extra. Det gigantiska Landmärket vid Skåneporten har nämligen helt försvunnit ur horisonten… Det samma verkar gälla även det boende för ensamkommande flyktingbarn som politikerna mycket medvetet lyckats förhala i närmare tre år. Än syns nämligen inga barn med mustasch spankulera omkring vid det gamla motellet eller i byn, ivrigt knappande på de senaste iPhone-mobilerna i sina försök att kontakta allsköns släktingar i främmande land som ivrigt väntar på att så småningom få anhöriginvandra till Örkelljunga. Vid en utvändig besiktning av det tilltänkta boendet (motellet) verkar inget flyktingmottagande överhuvudtaget vara nära förestående, trots att ett realistiskt startdatum enligt de insyltade politikernas praktfulla planer satts till 1 januari 2012. Allmänheten kan nog ana vissa ugglor i mossen när det gäller hanteringen av den heta potatisen om ett flyktingboende i Örkelljunga. För kremlologer kan ett hett tips vara den ack så lämpligt läckta informationen om att Attendo Cares sprillans nya psykiatriboende står helt tomt och har så gjort i snart ett år. Det är kanske på Pumpmakaregatan man i fortsättningen kommer att kunna spana in dessa stackars flyktingbarn med begynnande Juholtmustasch…

Kommunchefens pretentiösa pekoral till PR-propaganda i form av oräkneliga helsidesannonser i diverse obskyra lokalblaskor är ännu ett lågvattenmärke under året. Den store ledaren försäkrar helt fräckt att de kommunanställda medarbetarna i högsta grad är besjälade av att leverera kvalitet och resultat till medborgarna. Vad kvaliteten i dessa famösa leveranser består av talar han dock tyst om… Kanske kan man få ett begrepp om den kvalitetsnivå som levereras genom att närmare studera denna häpnadsväckande skylt.



Sign of the times

Den sattes upp så sent som i somras och finns alltså på plats vid den gamla banvallen intill korsningen med Kornettvägen. Kvaliteten är som synes helt sensationell och resultatet har blivit att ännu ett redigt löjets skimmer dragit över Örkelljunga. Som en oväntad effekt har dock oräkneliga medborgare vallfärdat till denna heliga plats och här kunnat gapskratta gott eller hånle diskret åt denna spektakulära leverans. Men inget ont som inte för något gott med sig. Skylten är nämligen numera jämte Motorvägen, Örkelljungas största turistattraktion!

Något som expanderat rejält under året i stagnerande Örkelljunga är den kommunala administrationen. Här finns numera fler pappersvändande byråkrater per invånare än i någon annan svensk kommun. Det överbefolkade Kommunhuset vimlar av utvecklare, strateger och samordnare av ditten och datten. De mest flagranta innehavarna av dessa hittepåjobb är den förre kommunchefen som numera titulerar sig näringslivsutvecklare, samt den sparkade ekonomichefen som fått fortsatt förtroende som kvalitetsutvecklare. Only in Örkelljunga… 

Ryggdunkandet, rövslickeriet och hyckleriet når ständigt nya höjder i denna fas 3-kommun. Som toppen på isberget hamnar dock det egenmäktiga kommunalrådets utnämning av ny kommunchef. Hennes upphöjelse av denne, i närliggande kommuner ökände och skandalomsusade vandringspokal, till den store ledaren skedde helt på eget bevåg, helt utan insyn och helt i strid med alla vedertagna rekryteringsregler. Så ska slipsen dras om man vill ha en lydig och lojal lakej! Men folket får väl skylla sig själv när man nu röstar på ”Partiet för tjuvar och banditer”, som i sin tur utser ett fullständigt inkompetent kommunalråd som sin högste representant.

Vän av ordning undrar naturligtvis var oppositionen mot de maktfullkomliga och pompöst uppblåsta pamparna håller hus? Tja, gemene man hade kanske förväntat sig litta redig motståndspolitik och full fart framåt med fem nyinvalda Sverigedemokrater i kommunfullmäktige. Nja, dessa herrar har i praktisk handling visat sig vara ganska så bleka om nosen… Den ende politiker med ruter i är istället Personliga Persson i det lokala partiet Miljö och Ombyte. Han har ensam modet att ifrågasätta och problematisera både det ena och det andra i den ljusskygga kommunala hanteringen av både små och stora frågor. All heder åt denne man som oförtrutet kämpar vidare mot de desperata despoterna! Rösta på honom nästa gång ni får chansen!

Örkelljunga kommun har under året tilldelats åtskilliga nålstick av Socialstyrelsen och Skolinspektionen med tids- och kostnadskrävande juridiska utredningar som följd. Kommunen har dömts till höga, men välmotiverade skadestånd eller viten i ett otal antal fall. Något som man nu gnäller i högan sky över. I ett av många mobbningsärenden uteblev den ådömda skadeersättningen. Den hade glömts eller slarvats bort, men som vanligt ansåg kommunchefen att ingen levande själ var ansvarig för detta fallissemang. Och så är det hela tiden… Ingen ”ansvarig” tar någonsin ansvar för någonting i Örkelljunga kommun. I sällsynta fall kan möjligen ”den ansvarige” peka ut nån annan som ansvarig. Det är inte för inte som Örkelljunga räknas som nånannanismens hemort på jorden…

”Trygga och friska medborgare i rörelse” är ännu en käck slogan som kommunen stoltserar med. Det ska storsatsas på allehanda sportiga aktiviteter som t.ex. nya cykelvägar, konstgräsplan på idrottsplatsen, en monumental multiarena och en skateboardpark i betong. Den sistnämnda har man hör och häpna faktiskt fattat beslut om! Men sen dess har det varit knäpptyst i ärendet och första spadtaget till denna anläggning för fåniga flugor har såklart ännu inte tagits. Och det har ju sina randiga och rutiga skäl – för beslutsfattarna har totalfloppat när det gälla att fatta beslut om var skejtparken slutgiltigt ska placeras. I den skandalösa s.k. Stadsparken, kanske? Ingen som vet… De stackars skejtarna hinner nog både gifta sig, skaffa barn och flytta från orten innan den fjantiga skejtparken sett dagens ljus.

Den i särklass mest skandalomsusade sportaktiviteten för medborgare i rörelse är de besinningslösa buskörningar som ideligen äger rum runt om i centrum. Örkelljunga är numera ökänt vida omkring som Bullerbyn. I ingen annan metropol bullrar det nämligen lika mycket som här. Ett gäng svagsinta buskörare håller hålan i ett järngrepp med sin öronbedövande fria och fartfyllda framfart genom gator, torg och rondeller. Dessa patetiska pågar sladdar dönande omkring för att stajla och imponera på omgivningen. Polisen försöker nu skapa en dialog med busarna, som man f.ö. anser vara bra och skötsamma ungdomar. Lycka till med den dialogen! Den som vill ha lugn och ro bör helt undvika Örkelljunga. Särskilt trygga känner sig nog inte medborgarna av kommunens tafatta hantering av dessa slynglar i rörelse. Nu försöker de ansvariga förtvivlat förmå busarna att hålla till med sitt brölande på en öde asfaltplan långt ute på vischan. Lycka till med den utlokaliseringen!

SUMMA SUMMARUM: På tio-i-topplistan över kommunpolitiker med noll-koll på allt hamnar Örkelljunga högst! Kommunalrådet håller inte måttet! Hennes tillkortakommanden äro legio. Kvaliteten på kommunchefens famösa leveranser är usel och resultatet är undermåligt. Kompetensen bland underhuggarna längre ned i hierarkin syns aldrig så tydligt som när den saknas. Och som sagt: Med ett komplett klantigt kommunalråd i övergångsåldern befinner sig kommunen i undergångsåldern… Discokulan har slutat snurra för längesen i Örkelljunga…


Johan M debattör och dissident

HAMNEN

I ett sista desperat försök att göra Örkelljunga attraktivt och populärt har den styrande juntan helt sonika flyttat hela kommunen till havet. Resultatet av denna drastiska åtgärd framgår av nedanstående bildsvit från Örkelljunga hamn – en trygg famn för framtiden.

Foton: Alice & Donna Mysterioso

VARGAVINTER

Den arktiska kylan med tillhörande snökaos har överraskande drabbat Örkelljunga med full kraft. Att så verkligen tycks vara fallet vittnar nu de klassiska avstängningarna av kommunala trappor vintertid om.

Kommunens alltid lika alerte snögeneral Katastrofer Johansson var ordentligt på hugget när säsongens första snö föll den 5 december: ”Ja, jag var redigt taggad och redan när den första snöflingan singlade ner från skyn var jag på plats med komplett utrustning för att effektivt spärra av de räliga trapporna. Jag har min själ längtat efter detta ljuva ögonblick ända sen jag sent i våras tvingades plocka ner skyltarna och de robusta kättingarna. Det ligger ju som bekant enbart personlig prestige bakom de här avstängningarna. Har jag nu propsat på att de 16 helårsarbetare jag har till mitt förfogande i snösvängen absolut inte hinner med att hålla trapporna halkfria och att de därför villkorslöst måste stängas av för allmänheten, så får jag stå för det nu. Alla de nödvändiga avstängningsattiraljer som vi på min uttryckliga order inhandlat för ändamålet måste ju för fan användas – för all framtid och oavsett väderlek.

För mig har de här stimulerande arbetsuppgifterna absolut högsta prioritet!”

Redan förra vargavintern hördes åtskilliga kritiska röster bland medborgarna angående dessa trappavstängningar, något som Katastrofer Johansson dock tar lätt på: ”Tja, när det gäller det här evinnerliga klankandet på den slöa samhällsbyggnadsenheten så är jag fullständigt tondöv. Nu föll det ju bara en centimeter snö den där dan och det minimala snötäcket smälte ju snabbt bort. Vissa förståsigpåare tycker förstås att jag borde ha avvaktat med mina fina avstängningsanordningar och istället tagit del av väderleksrapporterna, som tydligen förutspådde fortsatt mildväder. Jag kunde för all del också ha sopat bort snön från trapporna, vilket kanske tagit en kvart i motsats till monteringen av avspärrningarna som ju tog hela dan… Men jag är som bekant inte flexibel för fem öre!  Och va fan… här står hela min auktoritet på spel och i det här ärendet är jag som en stelnad staty och totalt rigid i mitt tänkande. Skyltarna med texten TRAPPAN AVSTÄNGD VINTERTID kommer att hänga kvar och dingla i vinden till fram på vårkanten oavsett om snön faller eller inte. Här i Örkelljunga är det jag som bestämmer sånt. Här är det jag som är kung över alla trapporna!”

KOMMENTAR

Snödjupet i Örkelljunga har idag uppmätts till exakt noll centimeter. Ändå envisas snögeneralen Katastrofer Johansson med att spärra av kommunala trappor vintertid. Den ena handen tycks inte veta vad den andra göra i banankommunen Örkelljunga. Å ena sidan går kommunchefen ut i en massiv annonskampanj där han desperat försöker framhålla Gröna Örkelljungas kvaliteter som kommun och bostadsort. Det är ingen hejd på alla superlativer. Allting är fantastiskt: livskvalitet, naturupplevelser, kulturvärden, service samt livs- boende- och uppväxtmiljö.

Det offentliga rummets utseende är trivsamt, trevligt, vackert och naturligtvis naturskönt.

Å andra sidan demonstrerar kommunen sitt rätta jag och sitt fula tryne när det gäller att visa upp hur Attraktiva Örkelljunga ser ut i verkligheten. Det rosenröda budskapet från högste chefen tycks inte riktigt gå hem hos de lomhörda kommunanställda medarbetarna, som enligt uppgift lär vara besjälade av att leverera kvalitet och resultat. Vari består kvaliteten i att stänga av kommunala trappor vintertid med föga inbjudande grova kättingar, särskilt som det inte precis råder någon direkt istid? För att inte tala om den pinsamma parad av betongsuggor som pryder Himmelska Fridens Torg eller den totalt misslyckade planteringen på Sven Hjalmarsons Plats? Tja, resultatet blir i alla fall att Örkelljunga centrum framstår som en föga attraktiv och synnerligen ogästvänlig plats att vistas på. Folk bara skakar på huvudet och ett löjets skimmer drar sakta över byn.

Hur kan man slänga ut hundratusentals kronor på patetisk propaganda, men inte anse sig ha råd, tid eller ork att hålla trapporna öppna och rena från den snö som eventuellt faller i en osäker framtid? Kommunchefen borde nog inte lyssna alltför intensivt till de lata lallande glidarna på samhällsbyggnadsenheten, utan resolut beordra dem att göra sitt jobb – och att göra rätt saker i rätt tid och inte gnälla för minsta lilla hotande ansträngning. Beslutet att stänga av trappor vintertid handlar inte, som Löjeväckande Johansson påstår, om brist på resurser, utan på hur dessa används och hur verksamheten leds. Och vem är det som betalar hutlösa löner till dessa kommunanställda som sedan snor åt sig slantarna och försöker smita undan med minsta möjliga arbetsinsats? Alltid skattebetalarna… och i Örkelljunga får dom absolut inte valuta för pengarna.

Katastrofer Johansson är som namnet antyder rena rama katastrofen som ansvarig för den offentliga miljön i kommunen och den enskilt största orsaken till det plågsamma förfall som präglar byn. Kompetens syns aldrig så tydligt som när den saknas. Som snögeneral försökte Självgode Johansson förgäves få bort den stora julgranen från Terrassen, eftersom han ansåg att den förhindrade effektiv snöröjning. Samme man har nu placerat ut fem stora stenbumlingar mitt i gångstråket framför Annas Guld. På vilket sätt dessa gigantiska pungkulor underlättar för snöröjarna är mer än oklart. De fenomenalt fjantiga skyltarna med texten TRAPPAN AVSTÄNGD VINTERTID samt de tillhörande kättingarna bör snarast skrotas och lämnas till metall-återvinningen. Och är det någon som borde stängas av (och då inte enbart vintertid),

så är det den grötmyndige Katastrofer Johansson. Först då kan det med anlitande av nya kvalificerade krafter bli lite ordning på den offentliga miljön i Örkelljunga. De folkvalda politikerna borde hålla den egenmäktiga samhällsbyggnadsenheten i mycket strama tyglar, om det budskap som kommunchefen trumpetar ut om Örkelljungas hejdlösa attraktionskraft inte ska skorra alltför falskt.

Donna M debattör

 

RELIGION SKÅNE

I Örkelljunga har den karismatiske evangelisten K T Knutby fått full fräs på byggandet av frikyrkoförsamlingen Religion Skånes nya helgedom. Nu råder det ju inte precis någon brist på kyrkliga samlingslokaler i Skånes Jerusalem, men ännu ett tempel kan måhända ytterligare främja det religiösa intresset bland presumtivt gudfruktiga medborgare. Redan nu finns det åtskilliga bibeltrogna i byn som tror att jorden är typ 10 000 år gammal och skapad av Gud… Nåväl, Religion Skånes nya kyrkobyggnad har uppförts i rekordfart av frivilliga inom församlingen och kan ståta med att numera vara Örkelljungas högsta byggnad.



Hög som ett höghus   Foto: Rikke Mysterioso

Den pilske pastor K T Knutby redogör för bakgrunden till det spektakulärt imposanta byggnadsverket: ”Ja, vi ville ju ha ett Herrens hus som sticker ut lite extra och framför allt ville vi ju bräcka höghuset i kvarteret Ejdern genom att nå ännu lite närmare Gud i höjden. Ära vara Gud i höjden, förresten… den här modellen har jag gjort i slöjden. Redan som ung gosse tillverkade jag alltså en prototyp i trä till den kyrka vi nu ser framför oss… Och visst har det blivit en strålande helgedom till Guds ära. Detta mirakel kommer att högtidligen invigas och döpas till Den Heliga Enfaldighetens Kyrka! Det heliga dopet kommer att ske i samband med julottan under medverkan av bl.a. Kyrkans Ungdomskör. Vi hälsar alla hjärtligt välkomna!”

Så här i efterhand har församlingen Religion Skåne dock fått vissa problem med vissa höga potentater inom kommunens samhällsbyggnadsenhet. Pastor Knutby beskriver sina vedermödor så här: ”Tja, diverse höjdare har nu mage att påstå att vi saknar såväl marklov som byggnadslov. Pastor Astor Flanell, som ansvarat för schaktningsarbetena, har verkligen ansträngt sig för att allt ska gå rätt till, men det var inte så himla lätt att få tag i de där stroppiga beslutsfattarna. Stadsarkitekten gjorde sig ideligen oanträffbar och den fisförnäme byggnadsinspektören som knatar förbi här dagligen sa inte smack. Efter mycket om och men lyckades pastor Flanell i nåder få audiens hos den dryge samhällsbyggnadschefen som lyssnade förstrött och tyckte att det bara var att köra på. Och det gjorde vi med besked för nu står församlingens nya ståtliga kyrka här i all sin glans. Först då vaknar samhällsbyggarna upp ur sin törnrosasömn och förklarar att vi varken har giltigt mark- eller byggnadslov. Nä, något förtroende för dessa pompösa pampar har jag definitivt inte. Man kan faktiskt undra vad de anställda på samhällsbyggnadsenheten egentligen sysslar med på dagarna i ett samhälle där det praktiskt taget inte byggs någonting… Åtskilliga kommunanställda verkar inte vara Guds bästa barn heller för den delen. Utanför Södergården parkeras det hej vilt på gator och trottoarer, eftersom de kedjerökande tjockisarna tydligen inte gitter använda den stora allmänna parkeringen. Kommunalarna kör sedan helt hänsynslöst mot enkelriktat och mot rött och släpper inte frivilligt fram folk vid övriga övergångsställen heller. Till och med Gud har nog gett upp hoppet om dessa arma själar…”



Foto: Messias Mysterioso

 

Här t.v. ser vi vad pastor Astor Flanell anser om samhällsbyggnadsenhetens agerande.

Den hetlevrade pastor K T Knutby förklarar slutligen hur hans församling löst frågorna kring sitt i kommunens ögon fullständigt illegala tempelbygge: ”Vi tog oss en redig funderare i vårt Heliga Råd och efter mycket dividerande har vi funnit en gudomlig lösning på våra jordiska bekymmer. Vi anser nu att vi faktiskt har helt klara papper och alla de tillstånd som krävs av myndigheterna. Frikyrkoförsamlingen Religion Skåne har nämligen fått marklov av Gud och byggnadslov av hans enfödde son Jesus. Dessutom har vi gudskelov fått sommarlov beviljat av den helige Ande…”



Den Heliga Enfaldighetens Kyrka   Foto: Rikke Mysterioso